Media rapporterar att Sergels torg är täckt av demonstranter för Palestina. Men de antisemitiska budskapen, utropen och sångerna rapporteras det inte om. Inte heller att Ulf Kristersson pekas ut i samband med stulna muslimska barn. Många hade förmodligen förvånats om de visste vad som sades. Upprörts. Men media berättar bara om hur många de är, inte vad som sägs.
I söndags samlades tusentals människor på Sergels torg för att demonstrera till förmån för Palestina. TT nämner demonstrationen i samband med en liknande i Malmö. Någon djupare rapportering än att Sergels torg var fyllt av demonstranter saknas.
På sociala medier finns långt mer information. Både från de som är där och är stolta över budskapet och på de som är där för att de är upprörda, förfärade eller på andra sätt emot.
Bland budskapen fanns det klassiska slagordet för att utrota Israel och göra en judefri enstatslösning i hela området ”From the river to the sea, Palestine will be free”. Även sången ”Leve Palestina och krossa sionismen” som för många blev känd när SSU sjöng den i ett första majtåg 2019. Resultatet blev att bidrag till SSU drogs in.
Att det är rasism som framförs förvånar nog få. Svenska siffror finns inte nu, men i London har antisemitiska hatbrott ökat med över 1300 procent sedan Hamas pogrom. Det piskas upp en hatstämning mot judar, inte mot staten Israel. På samma sätt var väldigt många tysta när judar mördades men kräver ett stopp när Israel avser att stoppa Hamas. Judar är ensamma när de dör, men användbara argument efter sin död.
Det som förvånade med demonstrationen och det som långt fler medier borde ha rapporterat om är hatbudskapet mot Sverige.
Det som sticker ut är angreppet på Ulf Kristersson. Nu knyts han till desinformationskampanjen om att muslimska barn stjäls av svenska myndigheter. En talare närmast skojar om de judiska barn som kidnappats av Hamas, och jämför med de tusentals barn som svenska myndigheter stjäl varje år. Sen kommer den lite udda twisten: frågan om varifrån Ulf Kristerssons barn kommer. Det antyds att de är stulna.
En klassisk antisemitisk myt - att judar mördar eller stjäl barn - klistras direkt på regeringen. Regeringen är inte bara ansvarig för stölderna av barn. Statsministern själv är inblandad. Märkligt nog blir det inte en stor nyhet. Det som borde vara en jättenyhet är antingen helt missat eller något som media inte vill ta i.
Men den bisarra retoriken stannar inte vid demonstrationerna utan den sprids hejdlöst vidare även i politiken. Den socialdemokratiske riksdagsledamoten Jamal El-Haj skrev för fem dagar sedan på Facebook att Israel bombade ett sjukhus. ”500 människor mördades kallblodigt”. Trots att såväl antalet döda som vem som sköt raketen som träffade nära sjukhuset är klarlagt, vidhåller han sin lögn. Den tycks fylla ett syfte.
Han skriver också om ett barn som har dött. Tim Jamaa som dog tre år gammal. ”som blev martyrd [sic!] i Gaza.” Med El-Hajs egna ord. Att barn blir martyrer är ett ganska speciellt synsätt.
Här finns en uppenbar fara, framförallt för svenska judar. Ökningen av hatbrott i samband med att Israel-Palestinakonflikten blir mer intensiv visar tydligt att skillnaden för många på judar och Israel är högst semantisk.
Men sprids lögner om judar, om Israel och om kidnappade barn och annat finns risken att det sätter sig i parallell- och skuggsamhället, där det redan finns en betydande radikalisering. Såväl mördaren i Bryssel som terroristen på Drottninggatan hade koppling dit och det är en brygd som jäser.
Där finns ett ansvar för många parter. Media har ett ansvar att rapportera om vad som faktiskt sker på demonstrationer. Och samma ansvar har de partier som har ledamöter som sprider lögner och ser döda barn som martyrer i kampen.
Och inte minst är det förvånande att polisen inte är överväldigad av polisanmälningar om hets mot folkgrupp.
Läs även: Svenska kändisar kräver inte att de kidnappade släpps
