SOM-institutets årliga rapporter är en godispåse för statistik- och politiknördar. Sverige fångat i siffror, tabeller och trender. Men framför allt diskussionen – vad är det egentligen som sägs i alla de där siffrorna?

Ett glädjeämne för många i år var att, minsann, en majoritet tyckte att det var en dålig idé med ett avskalat smalare public service. Det är fortfarande en majoritet! Hurra! Det är faktiskt rätt dåliga siffror om man tänker efter. Ska vi ha en skattefinansierad radio och tv så måste den ha ett långt större stöd än så. I stället för att tala om stort stöd borde man tala om de andra. Det nästan halva Sverige som måste betala trots att de inte vill.

Den rimliga slutsatsen, när hälften inte vill betala, är att påbörja arbetet med att dela upp public Sservice i en samhällsdel och en nöjesdel där nöjet är en betalkanal. Finns det en stor betalningsvilja där, då kan ju dessutom överskottet gå till att bekosta den andra delen.

Generellt finns problem med journalistik i Sverige. Ungefär hälften av svenskarna uppfattar att det finns en politisk agenda i journalistiken. Det är inte en obetydlig del. 42 procent av dem som anser sig stå klart till vänster anser att det finns en agenda. Av dem som står klart till höger är motsvarande siffra 74 procent. Både vänster och höger ser ofta samma vinkling.

Tolkningen vinklas ofta till att det finns en bitterhet hos folk till höger att media sällan speglar deras politiska uppfattning utan är mer neutral. Det är en märklig beskyllning.

Människor som är politiskt intresserade tenderar att reagera på nyheter och politisk vinkling. Lite förenklat att de gillar nyheter som bekräftar deras uppfattningar och ogillar motsatsen. Det gäller tvärs över skalan. Ett exempel: att få miljönyheter som alla uppfattar som politiskt neutrala tycks vara i princip omöjligt. Är miljöpartisterna nöjda så ingår politiska förslag och att man måste agera nu. Är de mer skeptiska nöjda så är det bara siffror. Och då surar miljöpartister över att ingen påtalar behovet av att agera nu.

Att samma grupp år efter år är missnöjd speglar inte att den gruppen är gnällig. Snarare speglar det att den andra gruppen får nyheter vinklade på sitt sätt. De får nyheter som bekräftar deras ideologi, deras värderingar och deras världsbild. Så de är nöjda.

Marinerade i sin egen världsbild är de nöjda. Det lyfts fram brister i fritidsgårdar som förklaring till brott. Kriminologer som inte nämner att folk som sitter i fängelse inte kan vara på gatan och skjuta står för kommenterandet. Folk på gatan som intervjuas fortsätter att råka vara politiskt aktiva till vänster. Det är klart att de är nöjda och inte ser politiken. Media beskriver ju världen exakt som den är!

Kanske vore det bästa om alla var missnöjda och tyckte att det var politiskt. Men i dag är det så uppenbart att det är en skog som skyms av alla träd. Oavsett om man ser till SOM-rapporten eller om man tittar på mängden av alternativmedier visar sig ett mönster där folket uppfattar att media är politiskt. Det finns ett missnöje som inte tycks tas på allvar.

Ett första steg att lösa det är att se över public service. En gigant som dominerar och sätter normen för hela medielandskapet måste bli politiskt neutral. Med ett public service som dominerar så kraftigt kommer det att bli tydligare hur annan media är vinklad om de blir mer neutrala. I dag kan andra medier behålla till exempel SVT:s vinkel och framstå som neutrala.

På sikt borde man titta på journalistutbildningar också. Det finns mycket att göra där också både i hur blivande journalister fostras och i värderingar som förmedlas om hur journalistik bör vara.