Svensk debatt är förlamad sedan rasismen har klivit rakt in i det svenska samhället. Demonstration efter demonstration äger rum, bilkorteger för att fira en pogrom och många andra exempel på en mycket djupgående antisemitism. Men den svenska debatten förmår inte ta avstånd. Det finns en myt om att antisemitismen alltid är något som kommer från nazismen. Där passar inte Mellanösterns antisemitism in.
Det har länge funnits en besatthet om att all rasism kommer ur något slags åtminstone halv nazism eller kolonial nedlåtelse. Andra perspektiv har slagits undan och misstänkliggjorts för att förminska problemen med rasism.
När sen rasismen helt övertydligt visar sig är tystnaden tydlig. Bilkaravaner för att fira en pogrom, torg fylls och människor skanderar ut sitt hat. När det sker, då är det tyst. Inte en blyg tystnad, inte en generad tystnad utan mer en tystnad av att kan inte saker sluta, det är besvärande. Kan inte folk bara sluta skrika att judar ska dö, att de inte ska få ha ett land, att det ska ske en etnisk rensning från floden till havet så att debatten kan gå tillbaka till 80-talet och skinheads igen.
Skinheads är en enkel och bekväm fråga, liksom NMR och liknande nazism. Det vi ser i dag är krångligare. Grupper som förväntas vara offer för rasism visar sig vara förövare. Ofta är det dessutom en långt råare rasism än den man ser från typiska högerextrema. Det fanns säkert nazister som i någon liten stuga firade Breiviks massaker på Utöja. Men det gick inga bilkorteger för hylla morden.
Förvirringen är ofta total. Expo har ingenting på förstasidan om vare sig att det gick bilkaravaner för att fira en pogrom eller manifestationerna i till exempel Stockholm och Malmö, manifestationer som samlade tusental. Kanske är det problemen att hantera icke-svensk rasism som gör att de inte ens nämner att NMR, sannolikt oönskat, demonstrerade tillsammans med vänsterextrema och islamister. Judehat tycks ha en förbrödrande effekt. Däremot kan man på Expo läsa om några italienska fascister som utvisats från Aten.
En märklig ironi med Expos hemsida är bilderna på Jimmie Åkesson. Samtidigt som vänsterextrema deltar i antisemitiska demonstrationer sluter SD upp bakom Israel och svenska judar. Men fokus när de kanske största och grövsta rasistiska manifestationerna i modern tid äger rum är fortfarande SD.
På SKMA:s hemsida, Svenska kommittén mot antisemitism, är den antisemitiska vågen lika frånvarande. Det finns på bloggen en notis om en manifestation i Malmö där brännande av en israelisk flagga lyfts som exempel på antisemitism. Judar görs kollektivt ansvariga. Däremot tas det inte upp hur det otaliga gånger skanderats ”från floden till havet” och den etniska resning på miljoner judar det skulle innebära.
SKMA förhåller sig också väldigt löst till IHRA, den internationella organisationen för hågkomst av Förintelsen, och hur de definierar antisemitism. Till exempel tar IHRA upp bilden av Israel som ett rasistiskt projekt. Påståendet att Israel är en apartheidstat är snart så normaliserat att DN skriver om det. Men IHRA tar också upp saker som dubbla moraliska standarder som exempel på antisemitism. De olika moraliska kraven på Israel och Hamas är väl inte bara ett skolexempel, utan snarare lättläst exempel på dubbla standarder. Kändisupproret som glömde bort att det finns flera hundra kidnappade israeler är ett exempel på det.
Willy Silberstein ledde tidigare SKMA och borde ha sett den nya vågen av antisemitism som växer fram. Han börjar svänga och skrev en kort text i Aftonbladet om att Sverige inte längre är tryggt för judar. Det är bra, och han ska ha mycket beröm för det. Det är dock ett par steg kvar tills han nämner vilka grupper det är som hotar judar, eller för den delen att han varit naiv. Skulle Silberstein skriva om det som de flesta judar beskriver – att grupper av män från Mellanöstern är långt mer skrämmande än nazister – skulle debatten kunna svänga ganska fort. Men det tycks vara en bit bort.
Svensk offentlighet har länge plågats av ett Rosa Parkskomplex, fantomsmärtor efter en heroisk kamp mot rasism, och har fått söka ett substitut i pensionärer som inte säger chokladboll.
Nu när det går bilkorteger för att fira mord på kvinnor, barn, unga och gamla för att de tillhörde fel ras står den kampen rakt framför ansiktet. Men det kräver att man ger upp en fördom - att rasism är ett vitt privilegium. Alla kan vara rasister, också de som har rötterna i Mellanöstern.
Nu, efter den värsta pogromen sedan 1930-talet, har alla chansen att visa vad de skulle ha gjort. Om de slåss mot rasism eller om de tittar bort. Det finns rakt framför ögonen nu.
Läs även: Israelflagga eldades på Sergels torg
