Sverige är nästan medlem i Nato efter att det turkiska parlamentet sa ja. Kvar finns Erdogans signatur, och att få Orban att hålla sitt löfte om att inte vara sist att säga ja. Det brådskar att lösa. Att bli medlem har tagit för lång tid och processen påbörjades ett par decennier för sent.
Turkiets parlament har sagt ja till svenskt medlemskap i Nato. Det är ett viktigt men inte avgörande steg. Det som är avgörande är Erdogans beslut i frågan. Det ska tas inom femton dagar men utifrån Turkiets agerande går det inte att vara helt säker.
Nästa steg är Ungern. De har lovat att inte bli sist med ett ja, så där finns med lite tur bara formalia. Å andra sidan har premiärminister Orban begärt ett möte med Sverige. Förmodligen handlar det om några mindre krav. Sverige har gått hårt åt Ungern historiskt. Både Socialdemokraterna och Moderaterna har haft konflikter med Ungern. Esxempelvis har Annika Strandhäll (S) menat att Ungern ger henne trettiotalsvibbar. Moderaterna drev på att kasta ut Orbans parti ur sin partigrupp EPP i EU. Orban gick från att vara vice ordförande till att bli persona non grata. Gissningsvis vill Orban ha något slags ursäkt, eller att Sverige måste lova att bistå Ungern med att få bidrag från EU. Kopplingen till Nato tycks oklar men politiska spel är ofta mer en fråga om möjligheter än tydligheter.
Samtidigt som Orban är besvärlig har oppositionen begärt votering i frågan. Det ger ett tryck, men Orban har en majoritet bakom sig vilket kan låsa frågan.
I mitten av februari har Nato ett försvarsministermöte i Bryssel. Det skulle kunna bli då som Sverige formellt blir medlem. För första gången hissas i så fall den svenska flaggan som bevis på Sveriges medlemskap. Vi blir den 32:ndra medlemmen i alliansen.
Det är sent, våldsamt sent, att gå med nu. Det rimliga hade varit att Sverige blev medlem under 90-talet. I den glipa som uppstod efter Sovjetunionens fall och tills Ryssland började resa sig ur askan fanns ett bra tillfälle att gå med. Tyvärr vann den svenska neutraliteten och myten kring den har hållit oss fast.
Moderaterna har varit rädda att utmana Socialdemokraterna i Natofrågan och Socialdemokraterna är kluvna och vill undvika interna bråk. Låsningen var närmast total tills kriget i Ukraina bröt ut. Då gick Ulf Kristersson ut med att han var beredd att köra över Socialdemokraterna och börja närma sig Nato. Tiden för Socialdemokraternas veto var över.
När Sverigedemokraterna också delvis skiftade fot, från Natooption till att gå med, fanns både en majoritet och en beredvillighet för att köra över Socialdemokraterna. Med ett krig i närområdet, och ett val ett halvår senare var Socialdemokraterna tvungna att byta fot. Alternativet var att Sverige ändå gick med i Nato. Frågan genomsyrade en valrörelse och att Socialdemokraterna hamnade på den förlorande sidan. Argument som ett maktparti förstår.
Den svenska situationen är komplex. I närtid är Ryssland både upptaget och försvagat av Ukraina. Den ryska ekonomin är liten jämfört med europeiska och USA men andelen av ekonomin som går till krig ökar snabbt. Ett uthålligt krig mellan Ryssland och Nato är en dödsdom för Ryssland, men det stora hotet är att det övergår till kärnvapen.
En annan möjlighet är att Ryssland slår till snabbt och hårt mot en eller ett par Baltstater och efter någon dag meddelar att de ändrar doktrin så att varje utvidgning av kriget kommer att bemötas med kärnvapen. Står Nato upp för till exempel Lettland svarar Ryssland med kärnvapen.
Att motverka ett sådant scenario är förmodligen en del av Sveriges roll i Nato, som sakta börjar få en kontur. Trupp placerad redan i förväg vid gränsen till Ryssland kan stoppa första anfallet och då kan inte hot om kärnvapen användas lika enkelt.
Parallellt växer en annan konflikt fram. En konflikt som varken är väpnad eller tydlig. Från Kaliningrad har det på senare tid varit störningar av GPS, vilket helt uppenbart görs av Ryssland.
Mot svenska myndigheter har det under månader skett väldigt många IT-attacker. Formellt är det fristående hackergrupper men utan Putins stöd hade självklart hackarna dödats eller fängslats. Snarare är det ett slags onlinevariant på Wagnergruppen. Digitala krigare som Putin skenbart kan hålla lite distans till.
Hotet från dem kan växa rejält. Flera myndigheter och regioner har haft störningar. Aktiemarknader har störts i omgångar. I USA släpptes fejkade bilder för något år sedan på en bomb utanför Pentagon som fick börsen att hosta av oro. I Sverige påverkades det börsnoterade företaget Munters när deras rapport fick släppas tidigare eftersom innehållet kanske hade stulits.
Det finns ett växande hot från Ryssland. Nato är det bästa sättet för Sverige att skydda sig. Att vi är nära att bli medlemmar är inte tillräckligt utan det måste bli ett fullvärdigt medlemskap kombinerat med de upprustningar som krävs.
Omröstningen i det turkiska parlamentet är viktig, men det är två hinder kvar – Erdogan och Orban. De kan bli besvärliga, men med lite tur håller USA press på dem så att processen blir snabb och enkel.
När de hindren är lösta börjar det viktigaste – upprustningen så att vi kan möta ett framtida hot.
