Det som för tio år sedan tycktes skrattretande när Henrik Arnstad gick till storms har i dag blivit en vardaglig del av Socialdemokraternas retorik. Rörelsen har gått full Arnstad och allt från lotterier till offentliga utnämnanden är fascism eller hot mot demokratin. När det enda som faktiskt är hotat är socialdemokratins hegemoni.
Henrik Arnstad hade en kortare period av berömmelse för ett par år sedan. Han blev lite inne i kretsar som trodde att demokratins undergång var nära förestående. Ivar Arpi skapade då uttrycket ”Never go full Arnstad”, alltså att om man tror att diktaturen ständigt väntar runt hörnet så gör man sig fånig. Och meningslös i debatten. Man blir bara någon som skriker högt.
De flesta insåg detta. Fast inte dåvarande statsministern Stefan Löfven, som åberopade Arnstad som expert. Annars undveks Arnstads undergångsretorik av de flesta utom kanske Morgan Johansson och Annika Strandhäll.
Men så gick åren. Varningen glömdes. Inför höstens val blev det plötsligt helt okej att gå full Arnstad. Stefan Löfven var orolig för demokratin där han satt i pensionärssoffan. Magdalena Andersson höll sig för det mesta lugn men den dynamiska duon Strandhäll och Johansson hade ont i twittertummen av all oro för demokratin.
Sedan var det som om Andersson gradvis insåg vartåt det barkade och nu är även hon orolig. Det finns en bred oro. Kanske för att Sverige ska gå full Ungern i demokratiskt hänseende. Kanske avskaffa demokratin helt.
De sista veckorna har det brustit helt. Andersson är nu alltmer överlappande med Annika Strandhäll. En bra dag för Strandhäll är en halvdan dag för Andersson. All värdighet och rimlighet är borta hos oppositionsledaren. Om man får tro henne är det väl snart bara en tidsfråga innan polisen bryter sig in hos oppositionella för att misshandla och förnedra dem. Det är inte Polen eller Ungern som står för dörren utan Ryssland.
På kort tid har hotet mot demokratin således eskalerat hastigt. Socialdemokraternas lotterier är hotade. Generaldirektörer får bara sex månaders förlängning och kanske det värsta av allt – Ebba Busch prioriterade en semester med barnen före partiledardebatt i SVT.
Inte minst en sådan sak som att Socialdemokraternas lotterier är hotade är farligt för demokratin. S drar in uppåt 150 miljoner per år på att sälja lotter, och när försäljningen var som mest aggressiv skickades i genomsnitt sex personer om dagen till Kronofogden. För att de inte kunde betala till Socialdemokraterna. Det är demokrati. Om man frågar Magdalena Andersson.
Det finns andra liknande faror. Andersson har vid flera tillfällen fört fram att Kristersson sänker skatten för att gynna sig själv. Det låter både obehagligt och framför allt trubbigt. Sänka skatten för alla höginkomsttagare för att gynna dem som sitter i regeringen? Andersson menar att skattesänkningar kan ge den girige Kristersson upp emot 50 000 kronor per år. Under de åren som Andersson satt i regeringen så steg ministerarvodet, på årsbasis, med 216 000 kronor. Det låter faktiskt som en mycket enklare metod att berika sig än att sänka skatten för alla.
Men det finns en mycket djupare oro hos Socialdemokraterna som inte rör demokratins avskaffande utan snarare hotet mot de egna privilegierna. Lotterna är helt centrala för ett parti som hålls ihop av folks chans att göra karriär. Samma sak med utnämningsmakten och mycket annat.
Socialdemokraterna menar också att det finns en oro för att regeringen kommer att missbruka makten till att gynna egna i utnämningar framför socialdemokrater. Eller kanske ännu värre, ta personer som i första hand är kompetenta.
Timbro granskade hur Socialdemokraterna använde utnämningsmakten under förra mandatperioden. Det visade sig att av de utnämnda var 22 socialdemokrater, 8 moderater, 3 centerpartister, 3 liberalpartister och sedan lite spritt. SD fanns inte med på listan eftersom Socialdemokraterna inte gav dem någon post. På samma sätt som riksdagen tidigare särbehandlade SD i fördelningen av utskottsposter. Men då var det för, inte mot, demokratin att göra så.
Det finns en verklig panik inom delar av socialdemokratin. Inte för demokratin utan för att deras parti ska marginaliseras. Enas M och SD kommer det att rita om den politiska kartan med stor risk för att S får en längre ökenvandring. Ändras regler och praxis som i dag är i favör för Socialdemokraterna så ökar den risken.
Det tycks faktiskt som om den nya regeringen kan vara beredd att agera. Inte bara ta över makten utan också att jämna ut spelplanen och göra den mer lik för alla. Inte förnya förordnanden för Socialdemokrater utan ersätta dem. Se över regler för lotterier och på andra sätt göra reglerna mer lika för alla partier.
Det finns en lång önskelista på reformer som borde göras. Se över Hyresgästföreningens ställning, public service och inte minst förtroendemannalagen. Stärka det meritokratiska kravet vid tillsättningar. Låta ambassadörsposter gå till diplomater snarare än till politiker som inte kan bli landshövdingar.
Men kanske mest roande. Hade någon för ett par år sedan sagt att socialdemokratin skulle radikaliseras så att Henrik Arnstad skulle vara en i mängden skulle folk ha skrattat. Nu är han blott en i mängden. Kanske till och med ett ministerämne om inte Andersson rycker upp sig.
