Drömmarna är stora om att Norrland ska återindustraliseras och bli en tillväxtmotor för Sverige. Grönt stål, batterier, energi och annat ska lyfta området. Men under ytan är det i huvudsak offentliga medel som satsas och investeringarna är skakiga. Batteritillverkaren Northvolt har på kort tid beslutat att stoppa bygget av en ny fabrik och tappar en order på 22 miljarder.
Häromdagen släppte Akademi Norr en rapport om kompetensförsörjning i Norra Sverige. Dagen kunde nog inte ha varit sämre vald. Samtidigt som Akademi Norrs rapport talar om 47 000 nya jobb i norr lägger Northvolt ner sina planer på en fabrik i Borlänge. 1000 förväntade jobb, investeringar och annat blir inte av.
Dalarna ligger förvisso inte i Norrland, men poängen är strukturen bakom Northvolts satsning i Borlänge. Tanken är att enorma mängder offentliga medel går till ett privat företag som sen skapar tillväxt i området. Stora delar av den prognostiserade tillväxten i Norrland ska komma genom sådana upplägg.
Akademi Norrs rapporter talar om 29 000 jobb bara i industrin. Lägger man till allt annat blir det närmare 48 000 jobb. Dominerande är industrin och offentliga sektorn. Jämförelsevis har tätorten Skellefteå 36 000 invånare och kommunen 77 000 invånare.
För Norrlands del upplever de att de står de på tröskeln till en guldålder. Inte bara kommer den lokala arbetslösheten att försvinna, den är redan låg, utan många nya skattebetalare kommer att flytta in. Man kan förstå glädjen, inte minst från lokalpolitikers sida.
Att det är glädjekalkyler glöms i all glädje. Att Northvolt nu flaggar ner och inte kommer att bygga en fabrik borde vara ett wake upcall. Men det tycks inte finnas mycket till insikt.
Litegrann är de norrländska kommunernas strategi att hoppas på att det kommer en gås som värper guldägg åt dem. De är ju dessutom lovade en sådan gås. Vad de inte vill se är att gåsen tvångsmatas med offentliga medel, och om maten sinar då blir det inte fler ägg.
En annan varningsklocka borde ha ringt när Northvolts börsnotering ser ut att bli framskjuten. Bolagets ekonomiska problem är förmodligen så allvarliga att det inte går att sälja aktierna till ett rimligt pris. Och det finns problem – gott om dem.
Northvolt tillverkar batterier, eller borde åtminstone göra det. Utveckligen går inte så bra. Förlusten per batteri uppskattas till 31 miljoner kronor. Kvaliten är problematisk och stora mängder batterier måste kasseras. Problemen är så stora att trots att BMW är en av ägarna till bolaget har de dragit sig ur en stor order. Ordern var värd 22 miljarder kronor. Bolaget måste nu hantera problemen att sälja och att BMW publikt har sagt att Northvolts batterier inte duger. Att vara säljare på Northvolt måste vara ett jobb för de som gillar utmaningar.
Det ser inte ljust ut för vare sig Northvolt eller den norrländska guldåldern.
Men det förklarar varför Northvolt inte bygger en till fabrik. De klarar inte att få i gång de fabriker de redan har och de tappar en nyckelkund. Borlänge får ta en smäll – 1000 förväntade jobb kommer inte till skott.
Marken för fabriken är intressant. Den såldes billigare av Stora Enso för att bolaget ville lindra smällen när de stängde sin fabrik. Kanske var det ett tack för att ha haft en lång och god relation till kommunen. Northvolt lovade den bästa helhetslösningen och fick därför köpa tomten till ett lägre pris. En tomt som nu Northvolt avser sälja till högstbjudande. Den dialog med kommunen och andra intressenter som var så viktig när man avsåg bygga är nu bortblåst.
Den guldålder som den gröna industrialiseringen skulle ta till norra Sverige verkar sargad, och det finns mer. Mycket mer.
En annan satsning som verkar ha en skakning på nedre däck är LKAB:s satsning på grönt stål. En gigantisk satsning, så stor att den kommer att märkas i statskassan i form av uteblivna utdelningar. Lars Hjälmered, statssekreterare åt Elisabeth Svantesson med ansvar för statliga bolag, menar att LKAB inte har stämt av HYBRIT tillräckligt med ägaren – staten. Hjälmered understryker också att inget beslut är fattat, vare sig för de hundratals miljarder som satsningen beräknas kosta eller för de cirka 70 terrawattimmar ström som beräknas behövas. Utan det statliga godkännnadet finns med andra ord bara en skiss.
När det kommer till HYBRIT understryker alltså regeringen att frågan är OM det blir något av det. Flera namnkunniga forskare har sågat satsningen och när tidningen Affärsvärlden gjorde en analys av bolaget var rubriken ”Historisk kapitalförstöring”. Men kommunalråden är fortsatt optimistiska. Jobben kommer att komma snart.
Johanna Renberg, HR-strateg i Skellefteå, berättar om hur hon hade varit i Blekinge för att träffa arbetssökande.
– Vi sa till dem att ”flytta till Skellefteå så behöver ni aldrig mer vara arbetslösa” säger hon till DN. Skellefteås vision tycks vara ett Klondyke fyllt av offentligt finansierade guldkorn och klimpar.
Magnus Henreksson, professor i nationalekonomi, beskriver Northvolt som ”subventionsfiskare”. Begreppet passar för stora delar av den gröna industrialiseringen. Genom en mindre privat satsning byggs lager på lager av subventioner, gröna långa, kreditgarantier och liknande en rysk docka. Långt där inne finns pengar från marknaden.
Strukturerna mellan Northvolt och H2 Green Steel är likartade och bägge backas av näringslivsprofilen Harald Mix.
Henreksson säger till Timbro rörande finansieringen av H2 GS:
– 70 procent av finansieringen består av EU-garanterade lån. Det betyder att de kommer att få låna till nästan nollränta eftersom det är helt riskfritt för bankerna att låna ut. Om det sedan går åt skogen är det EU som tar hela förlusten.
I slutändan har man skapat ett system där risken är socialiserad och som ligger på skattebetalarna. Vinsten, om det kommer någon, är däremot privat.
Det är ett finansiellt upplägg som påminner om barnleken ”Jag vinner, du förlorar”.
Stöd oss genom att bli prenumerant.
