Det borde tillsättas en kommission som granskar inte bara Northvolt utan också de andra bolagen i den så kallade gröna omställningen. Den utlovade guldåldern är avlägsen samtidigt som det byggs berg av skulder.
TT rapporterar att batteritillverkaren Northvolts förlust för januari i år uppgick till 1,2 miljarder kronor. Det är en förbättring jämfört med slutet av förra året, då förlusterna under slutet av november och december uppgick till cirka 3 miljarder kronor.
En stor del av förlusterna beror på nedskrivningar. Det bokförda värdet på tillgångar har ofta varit kraftigt uppblåst, och när dessa justeras till mer rimliga nivåer uppstår en bokföringsmässig förlust. Ett talande exempel är den fabrik som Northvolt byggde i Polen för 1,6 miljarder kronor, men som vid försäljning visade sig vara värd endast ynka 63 miljoner kronor.
Northvolt är ett tydligt exempel på att det enklaste sättet att skapa en liten förmögenhet är att börja med en stor. Northvolt har varit anmärkningsvärt skickliga på att omvandla stora belopp till småsummor.
Skulderna samlas på hög
Northvolts skulder uppgår nu till 88 miljarder kronor. Förmodligen borde företaget ha försatts i konkurs för länge sedan. Den enda positiva nyheten i sammanhanget är att svenska skattepengar endast utgör en mindre del av de investerade medlen.
Bland dem som har bidragit till den försvinnande lilla, om ens existerande, förmögenhet som Northvolt utgör finns AP-fonderna. Cirka 6 miljarder kronor av svenska pensionspengar har investerats i denna ”gröna dröm”. I dag värderas tillgången till noll, sex miljarder investerat bedöms i dag vara mindre värt än ett frimärke. I relation till de totala investeringarna är de svenska pensionspengarna en liten summa, men det handlar fortfarande om mycket pengar.
Pensionsfondernas satsning på Northvolt har sannolikt underlättats av en lagändring från 2019 som utökade AP-fondernas möjligheter att investera i projekt av detta slag. Beslutet hyllades av Magdalena Andersson, som betonade att Miljöpartiet låg bakom förändringen och att den möjliggjort stora investeringar i den gröna omställningen – eller en grön bubbla, sett till utfallet. Andersson är kallad till KU för att frågas ut om hur pådrivande hon var.
Men ansvaret delas av fler. Beslutet 2019 stöddes av alla riksdagspartier utom Vänsterpartiet. Inget av de andra partierna kan därför helt avsäga sig skuld i frågan. Först låg ansvaret för AP-fonderna på Per Bolund, men nu ligger det på finansmarknadsminister Niklas Wykman. Har han gjort allt som står i hans makt för att säkerställa att investeringen är trygg? Vilket ansvar har näringsminister Ebba Busch?
Frågetecken på lokal nivå
Även på lokal nivå finns stora frågetecken. Flera kommuner och regioner har gjort omfattande investeringar och tagit stora lån för att möjliggöra Northvolts etablering. Det kommunala elbolaget Skellefteå Kraft har både investerat i Northvolt och låtit bolagets skulder samlas på hög. Har de informerat kommunens politiker om att Northvolt inte sköter sina betalningar?
Även media har brustit i sin granskning. Efter SVT:s okritiska hyllningar har få medier ifrågasatt projektet. Northvolt hyllades som en grön revolution men det var tystare om att det betalades med bland annat skattepengar, och att möjligheterna att tjäna pengar var i bästa fall väldigt avlägsna.
Affärsvärlden och delar av Dagens Industri har dock gjort ett viktigt journalistiskt arbete. Media har en central roll i att granska och det är en roll som de inte har uppfyllt.
Vem bär ansvaret?
Vissa aktörer bär ett större ansvar än andra, men Northvolt är en syltburk där många har varit framme och nallat och ingen vill därför utkräva ansvar. Politiker har inte haft tillräcklig tillsyn, media har misslyckats med sin granskning, och investerare har inte gjort sitt jobb.
En betydande del av ansvaret tycks ligga på revisorerna. Värderingarna baserades på extremt optimistiska prognoser och tilläts därför bli kraftigt uppblåsta. Den polska fabriken är ett tydligt exempel – byggd för 1,6 miljarder men vid försäljning endast värd 63 miljoner.
Behovet av en oberoende granskning
Sverige behöver en oberoende kommission som inte bara granskar Northvolt utan hela den så kallade gröna ekonomin. Det finns en lång rad företag där liknande ekonomiska risker kan uppstå och där politisk hänsyn och visioner tycks ha prioriterats framför ekonomisk hållbarhet.
Bolag som Stegra, Hybrit och Polarium och flera andra bör granskas närmare, särskilt eftersom offentliga medel ofta finns med i bilden – antingen direkt eller via kommunala investeringar. Även de växande skulderna och förlusterna inom vindkraftsindustrin måste analyseras. På branschnivå har vindkraften gjort förlust varje år sedan 2017. Bara under 2023 gjorde branschen en förlust på 4,6 miljarder kronor.
En sådan granskning måste vara både oberoende och brett sammansatt, med experter inom såväl ekonomi som teknik. Några tänkbara ledare för en sådan utredning är ekonomerna Magnus Henrikson och Christian Sandström, som båda har haft modet att ifrågasätta det rådande konsensuset om att den gröna ekonomin är en självklar väg till framgång.
I sämsta fall är flera av de andra gröna investeringarna lika vanskliga som Northvolt, och ju förr vi får ett svar desto större chans har vi att stoppa förlusterna.
