Palestinaaktivister har i snart två år tillåtits eskalera sina aktioner mot politiker. Nu förföljdes en minister på öppen gata. Det är inte längre en ordningsfråga – det är en demokratifråga.
När ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, i går gick hem från ett möte med Moderaternas riksdagsgrupp förföljdes han av en grupp Palestinaaktivister. De filmade, skrek och vägrade sluta förfölja honom, vilket tvingade honom att återvända till riksdagen för att inte röja sin skyddade bostad. Han filmade själv händelsen.
Läs även: Ministern jagades av vrålande demonstranter: ”Inte så vi borde ha det i vårt land”
Flera andra riksdagsledamöter som var på mötet vittnar om samma sak. Moderaten Boriana Åberg skriver i sociala medier hur aktivisterna började samlas redan på eftermiddagen och hur de vrålade okvädningsord. När hon skulle lämna riksdagen bad polisen henne att ta en annan utgång. Åberg vägrade.
Statsminister Ulf Kristersson kritiserar i mjuka ordalag men hoppas på ett stöd:
”Jag har ett budskap ikväll till Palestina-aktivisterna i Stockholm: Sverige är en demokrati och ni får gärna uttrycka er åsikt om Mellanöstern. Men sluta omedelbart att hota svenska politiker. Jag förväntar mig nu att alla partier och alla partiledare omedelbart tar avstånd från de pöbelfasoner som Carl-Oskar Bohlin blivit utsatt för ikväll.”
Bland de många riksdagsledamöter som kommenterat attacken på Bohlin är moderaten Stefan Olsson kanske tydligast:
”Det här är sjukt. Polisen måste sätta stopp för det här.”
Det är en rimlig kommentar – men frågan är varför man inte gjorde det redan i oktober 2023, när de första bilkaravanerna firade gruppvåldtäkterna, morden och terrorn den 7 oktober.
Man missade det tillfället.
Även om man sov de två första åren hade man ett nytt tillfälle att lägga om kursen i juni 2025, när aktivister tog sig in i utrikesministerns trapphus och affischerade.
Man missade även det tillfället.
Några dagar innan intrånget hos Stenergard attackerades Sverigedemokraten och riksdagsledamoten Jessica Stegrud utanför riksdagen. Trots att både polis och riksdagens säkerhetspersonal var på plats skrek en aktivist och störde en intervju innan attacken blev fysisk.
Det är ännu ett missat tillfälle.
Läs även: Zackrisson: Flera behöver få sparken efter attacken på Stegrud
Även om det inte alltid krävs ett enskilt tillfälle underlättar det kommunikativt. Det är enklare för folk att förstå varför man ändrar strategi. Men i praktiken har man nu låtit nästan 700 dagar passera utan att återställa ordning och trygga demokratin.
Det brukar sägas att det är lättare att stämma i bäcken än i ån. Hade man från början markerat nolltolerans mot hot och hets mot folkgrupp hade vi haft en annan situation. Den vi ser i dag är resultatet av att rättsväsendet backat och låtit aktivisterna hållas. Det är inte en situation som uppstått av sig själv, utan en som polis och politiker aktivt har valt.
Ingen kan inbilla sig att om det hade varit skinheads eller fotbollshuliganer som trakasserade politiker hade statens reaktion varit lika mesig. Då hade kravallpoliser, med rätta, jagat bort eller gripit dem.
En tidigare riksdagsledamot uttryckte i sociala medier oro för att Palestinaaktivisterna kommer att bli ett slags SA – nazisternas gatustridsgrupper – som steg för steg eskalerar konflikten med staten. Mot den bakgrunden är deras symbol, vattenmelonen, faktiskt talande: ett grönt skal, ett rött innanmäte och bruna kärnor.
Det här är en utveckling som är fullständigt motbjudande och måste stoppas. I går nöjde sig aktivisterna med att förfölja och trakassera en minister. Men om utvecklingen fortsätter – blir nästa steg misshandel, eller i värsta fall en ny Anna Lindh?
Det grundläggande problemet är att man betraktar Palestinaaktivisterna som en ordningsfråga och inte en demokratifråga. I stället för att slå tillbaka mot direkta angrepp på demokratin backar man av rädsla för nya korankravaller. Staten vill spara resurser, undvika dålig press – och offrar både demokratin och judars trygghet.
Ytterligare en pusselbit i problemet är att aktivisterna har starka politiska förgreningar in i framför allt Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Lyckliga över att nå nya väljargrupper kastar man alla spärrar. Det ropas glatt om ”folkmord” och ”regeringens ansvar”.
Det politiska äktenskapet med rädslan för kravaller gör att aktivisterna hela tiden kan flytta fram sina positioner. De är vana att få stå och skräna utanför riksdagen – och om polisen ingriper nu kommer de att uppleva att något tas ifrån dem, vilket ökar risken för stora bråk.
Men en linje måste dras. Förföljelsen av Bohlin är ett sådant tillfälle som man måste ta.
Nu är det dags att återställa ordningen – innan det blir ännu värre.
