Det vore glädjande om man kunde säga att haveriet kring IAGS kommer att påverka, eller till och med skaka om svenska medier. Tyvärr vore det naivt godtrogen.

När svenska medier, inklusive public service, slog upp att forskargruppen IAGS hade slagit fast att Israel begick ett folkmord var det stora nyheter. Kanske rent av goda nyheter för många i mediehusen.

En vanlig strategi för att vinkla nyhetsförmedling är att intervjua en expert som tycker som journalisten. Experten får säga precis det journalisten vill säga men som journalisten av yrkesskäl är förhindrad att säga.

IAGS var därför goda nyheter. Nu kunde man påstå att det pågick ett folkmord i Gaza utan att uppfattas som partisk. Det var nog många ”Äntligen!” som hördes på redaktionerna.

Även en bra story måste kollas, och hade det skett hade det väldigt snabbt uppdagats att IAGS är en ren bluff. Forskargruppen är i själva verket en skojargrupp som vem som helst kan gå med i. Organisationen må ha skapats seriöst och fungerat väl, men är som så många organisationer kidnappad av aktivister. Förmodligen är den stora bristen säkerhetstänk och insikt om att man kan kapas.

Kortfattat är det en grupp där alla kan gå med, oavsett akademiska meriter, bara man anmäler sig via internet och betalar sin medlemsavgift. Den lägsta avgiften är 30 dollar. Det finns en god genomgång av organisationen i GP.

När detta skrivs har SVT och TT gjort en minimal reträtt. Man medger att det var få i organisationen som deltog i omröstningen om folkmord och att den därför kan ifrågasättas. Däremot tiger man som muren om hur oseriös organisationen är. Det vore på tok för pinsamt om sanningen kom fram.

De två är dominerande i svensk utrikesrapportering. Men SVT sticker ut på ett särskilt sätt eftersom det dels är skattefinansierat, dels en del av totalförsvaret. Det ska vara en brandvägg mot fake news, inte en som ekar dem.

Med risk för att ha rört ihop tidslinjen på sociala medier en aning: lögnen om att det var en seriös forskargrupp spräcktes av finansinfluencern Mange Schillis, som snabbt gick med och blev en av många experter på folkmord. Kort därefter gick debattören Aron Flam med och fick ett brett genomslag. Några medier tog senare upp nyheten om IAGS och dess brister, men i stort är det tyst.

Läs även: Aron Flam ny medlem i ”tung” folkmordsforskar-grupp

IAGS har nu raderat delar av sina sociala medier, men det har vittnats om en rad skämtnamn som varit med i forskargruppen. På sociala medier skriver många om hur de fått sina barn och husdjur godkända som medlemmar. En av de tidigare medlemmarna var kejsar Palpatine från Star Wars-filmerna. Den kanske mest uppmärksammade medlemmen är Adolf Hitler, klädd i Hamas-uniform. En annan rolig är Obi Wan Cannoli.

Schillis och Flam borde få en medalj av SVT:s styrelse för att ha gjort jobbet som de skattebetalda journalisterna borde ha gjort. Men det kommer tyvärr inte ske. Det är inte ens troligt att det blir massanmälningar till granskningsnämnden.

Att Schillis och Flam lyckades där TT och public service misslyckades har en enkel förklaring och ett vetenskapligt namn. Det kallas confirmation bias, på svenska ibland konfirmationsbias, och är en bekräftelsefördom. Människor har lätt att övertygas om saker de redan tror på och kräver få argument.

När en ”forskargrupp” kallar kriget i Gaza för folkmord stämmer det med världsbilden hos många journalister. Säkert jublades det. Och eftersom de så starkt kände att påståendet var sant kollade man inte upp organisationen. De mer kritiska Schillis och Flam hittade enkelt det som TT och public service missade. I stället för att bekräfta sina fördomar sökte de kunskap.

”Forskargruppen” ekar det som fick hundratals svenska journalister att skriva på ett upprop av Magda Gad. Där påstods till och med att den svenska rapporteringen från Gaza legitimerade folkmordet. Trots det skrev många journalister under och fick i flera fall fortsätta jobba med frågorna.

Det finns ett annat påstående som är lika illa som det om att medierna legitimerar det påstådda folkmordet. I artikeln påstås att ”det som av de flesta folkmords- och även Förintelseexperter nu beskrivs som just det: ett pågående folkmord.”

Först skrev en massa journalister på ett upprop där detta påstods. När sedan en forskargrupp dök upp som bekräftade fördomen – ställde sig medierna kritiska eller sjöng de med? Vi vet svaret.

Juridikprofessorn och debattören Mårten Schultz har skrivit att det antagligen inte finns någon enskild publicering som skadat förtroendet för svensk journalistik mer än Gad-uppropet. Det är en rimlig uppfattning.

Och det understryks av haveriet kring IAGS. Hade man haft journalister som försökte vara objektiva hade man upptäckt att IAGS i dag är en bluff. Det hade räckt att snabbkolla hemsidan under några minuter. Men varför slösa några minuter på att verifiera något man redan känner i hela hjärtat är sant?

Haveriet visar alltför väl varför det finns stora brister inom public service. Alla delar världsbild, och då behöver man inte kolla fakta. Det gäller inte bara kring Israel utan många andra frågor.

Det måste komma en rejäl ursäkt och debatt kring hur både public service och TT lät sig luras så här. Men eftersom en sådan debatt skulle orsaka dålig stämning på en massa middagar i mediesverige kommer den nödvändiga diskussionen aldrig att tas. Det tar sannolikt slut här och ingen kommer att behöva skämmas.

Men en fråga biter sig fast: Om det så självklart pågår ett folkmord, varför måste man ha så tvivelaktiga källor?

Läs även: När skolan krisar väljer Socialdemokraterna att skylla på friskolorna