Inom retorik och förhandlingar talas det ofta om att ”ankra” något. Det innebär att man sätter en bild, bud eller liknande och sen förhåller sig samtalet eller förhandlingen till det första budet.

Politiskt är oftast metoden väldigt framgångsrik eftersom den som lyckas ankra något får alla andra att förhålla sig till det. Ett exempel på framgångsrik ankring är hur moderaterna vände på arbetslöshet som ett problem som drabbar en enskild till utanförskap där man i stället synliggör hur samhället drabbas av kostnader för att folk inte försörjer sig själva. Socialdemokraterna har på ett liknande sätt lyckas sätta en bild av att skattesänkningar kostar staten pengar.

Stefan Löfven försökte och lyckades hyfsat väl att ankra en bild om narkotika. Han försökte trycka in narkotika och brottslighet i ett klassperspektiv. I Löfvens värld är det stora problemet med narkotika att Bromma, Danderyd och boende liknande förorter partyknarkar. Det är överklassen som göder brottslingar i underklassen som sen dödar varandra i kampen om överklassens knarkpengar. Överklassens nöjen dödar underklassen.

Överklassens nöjen borde i stället ses som politikens löjen. Uppfattningen är så dum, så rentav pinsam att den borde rinna av debatten som vatten från en gås. Men eftersom den passar i ett politiskt narrativ så går den delvis att ankra. Kanske är det som lockar med tanken att gängens skyttar inte är förövare utan i stället offer för överklassens nöjen.

Ser vi till cannabis, som är en av de största rekreationsdrogerna så finns ett mönster. CAN, Centralförbunder för alkohol och narkotikaupplysning, genomför regelbundna studier av användningen. I en studie från 2023 visar det sig att 10 procent av användarna står för nästan 2/3 av den total mängden somkonsumeras.

I studien svarade ungefär 3 procent att de har använt cannabis det senaste året. Genomsnittet var att cannabis hade brukats 39 gånger under det året, en bit under en gång i veckan. Ser man i stället för genomsnitt till medianen så hade 54 procent använt cannabis maximalt fyra gånger på ett år, det vill säga ungefär en gång per kvartal. Skillnaden i median och genomsnitt visar på att det finns en liten grupp som använder väldigt mycket.

Den mest aktiva gruppen av brukare stod för nästan tre fjärdedelar av antalet tillfällen som cannabis har brukats. De mest aktiva 30 000 användarna stod för 7 miljoner tillfällen då drogen brukades, medan resterande 220 000 delade på ungefär 3 miljoner tillfällen.

En liten grupp som använder väldigt mycket, det skulle kunna vara Löfvens överklass, eller hur? Men det rimmar illa med vilka som dör av narkotika, hur narkomaner lever och hur man fungerar med ett tungt bruk av narkotika. Det finns givetvis människor som klarar att prestera mycket väl trots missbruk, men är det verkligen huvuddelen av de tunga missbrukarna?

När CAN har undersökt frågan är svaret annorlunda än Löfvens tes. Den gruppen som sticker ut är de med lägst utbildning, inkomst och sysselsättning. Den största användningen finns bland de som ingår i de 20 procent lägsta inkomsterna. Även där finns den högsta frekvensen av användande liksom de som är de största konsumenterna. Det är också där de problematiska användarna finns.

– Det här var det tydligaste resultatet, att människor i den lägsta gruppen [av inkomster ] använder narkotika oftare än i andra grupper, säger Mats Ramstedt.

Men Löfvens lögn är ankrad i media och upprepas om och om igen. Trots att det så uppenbart, och har stort stöd av forskning upprepas det. Det passar in i en bild där överklassen är ond och förtrycker och där underklassen är offer. Att man hamnar i den lägsta gruppen av inkomster om man begår brott, missköter sitt jobb och är hög är sällan en insikt hos journalister. Trots att det är så självklart.

Nyligen kom frågan upp igen i ”Veckan med Camilla of Leif GW”. Kriminologen Albin Stenström fick frågan om rekreations- och partyknarkare. Hans svar är lika fyndigt som tydligt. Problemet är inte sällanbrukarna utan en mindre grupp som har en problematisk användning.

– Jag förstår att det är en politiskt gångbar fråga att göra utspel på. Men narkotikabruket är inte jämnt fördelat, utan en liten grupp problematiska brukare står för en stor andel av bruket. Att då gå på sällananvändarna och förvänta sig att det ska ha någon större vikt på totalen, det stämmer inte, svarade Stenström.

Kanske blir det sakta en rimligare diskussion om narkotika och hur man hanterar problemen. Dagens populistiska försök att diskutera klass och vilken grupp som är offer och förövare är idiotisk eftersom den blockerar den rimliga debatten - den om hur problemet får en lösning.

Å andra sidan väldigt vanligt att problem inte får en lösning eftersom någon förstör debatten.

Läs även: Assistensfusket måste stoppas snabbt