Centerpartisten Gustav Hemming lämnade sina politiska uppdrag i december i fjol. Bakgrunden var ett misstänkt ofredande av ett barn. Hemming är anklagad för att ha onanerat framför en 13-årig pojke när de bägge åkte på Roslagsbanan i Stockholm.

Hemming avslöjades via tv-programmet Efterlyst, där han identifierades med film från en övervakningskamera. När partiet inser vem det är på tv är hans tid i politiken över.

Hemming genomför en rask manöver. Lösenord byts ut, politiska uppdrag avslutas och han begär ersättning. Hans visstidspension kan bli så hög som 91 260 kronor i månaden. En summa som kan tyckas provocerande hög med tanke på varför han lämnade politiken.

Ärendet pågår och det finns i dag inget beslut i frågan. Läser man reglerna så är det sannolikt att han kommer att få pengarna. Reglerna talar om aktiv omställning och inte om varför man tvingas bort. Det verkar enklare att söka strid om han inte kommer att söka tillräckligt med jobb än att neka honom på grund av brottslighet. Det visar på hur absurda reglerna är. Söker han inte jobb efter fallen dom kan han förlora pengarna, men att förgripa sig på ett barn är inte ett skäl.

Det är provocerande. En politiker som begår brott ska inte ha en pension som är skyhög i förhållande till hur vanligt folk har det. Tvärtom borde den dras in och det vanliga skyddsnätet, framförallt socialbidrag, är ett rimligt alternativ. För många svenskar är det skyddet som finns, varför ska en kriminell politiker få mer?

I Örebro finns ett liknande fall. En man som arbetar i barnomsorgen förgriper sig på ett mycket ungt barn på en toalett och en arbetskamrat förstör bevis. Arbetskamraten som försöker skydda en brottsling köps ut med åtta månadslöner, nästan en kvarts miljon.

Övergrepp mot barn är bland de mest motbjudande övergrepp som finns. I bägge fallen ser det ut som att brottslingen kommer att få en hyfsad ekonomisk ersättning i samband med att de får sluta.

Jag är inte jurist och kan inte göra en säker bedömning av rättsläget. Det kan vara det enda rimliga utfallet. Men frågan är större än så. Det första är att reglerna måste självklart ändras. Det andra är att även om det är mycket osannolikt att vinna så måste man försöka stoppa utbetalningar av ren anständighet.

I sämsta fall är resultatet att en centerpartist får sitta i domstol och förklara varför han ska få 91 000 i månaden efter att ha suttit och onanerat framför ett barn på ett tåg. Men det är en girighet jag vill se. Jag vill höra hur han motiverar att han inte har passerat all anständighet.

Samma sak med killen som försöker förstöra bevis. Kommunen måste ta en rättslig process där personen måste förklara sig om han vill ha betalt. Kommunen måste slåss av anständighet och även om de misslyckas, måste de göra vad de kan för att stå upp för offret. Med svenska regler är det sannolikt att offrets skadestånd är mindre än vad den utköpte får av kommunen. I vilken värld är det moraliskt?

För att ge en referens fick den fyraåriga flickan som blev utsatt för övergreppet 70 000 kronor i skadestånd av gärningsmannen. Mannen som förstörde bevis straffades med 40 dagsböter. Han som köptes ut får ungefär en kvartsmiljon och tågrunkaren 91 000 kronor i månaden. Är det verkligen rimligt?

Kommunen och regionen borde slåss med näbbar och klor mot detta och göra allt i sin makt för att få ner ersättningarna för förövarna. Det är fullkomligt orimligt att sitta still och konstatera att det är ett sätt att tolka reglerna och sen nöja sig. Ta strid! Även om de kriminella vinner så har man stått upp för det rätta och det anständiga. Det är värt mycket.

På samma sätt borde det vara en självklarhet att se över reglerna och få in klausuler så att brottslingar, framförallt pedofiler, inte kan få pensioner eller fallskärmar. Det är rimligt att ha ett bra skydd för en tid när politiker förlorar ett uppdrag, men det skyddet får inte omfatta de som tvingas avgå på grund av kriminalitet.

Läs även: Fängelsestraff och utvisning hör ihop