Problem kring Tidöavtalet tycks hopa sig hela tiden. Är det inte tolkningar så är det bråk om konflikter mellan EU-regler och svensk lagstiftning. Och på det finns Liberalerna. Johan Pehrson.

Pehrson är ute på praktikresa. Han ska prova lite olika arbeten. Inför intervjun var det en timme på den kommunala tvätten i Landskrona. Tanken på Tiffany Persson som arbetstränar är svår att hålla borta. Det måste medges.

Men det borde vara lugnt politiskt. Pehrson reser. Han är prao. Vad kan gå fel? Men när det borde vara lugnt, då kan man höra Pehrson säga:

– Håll min mellanmjölk.

Rösten är inte ens så hög att en bibliotekarie hade hyschat. Men den har den där skärpan som så många gånger förr kan få ett samarbete att skakas.

Pehrson är intervjuad i Sydsvenskan. En märkbart stolt person. En av de många liberaler som känt sig kallade att bli partiledare och minister, och en av de få som faktiskt är utvalda. Med tillhörande stolthet.

Pehrson presenterar sin syn på Tidöavtalet. Eller kanske Tidöfärdplanen. Eller Tidöskissen. Tidösketchen. Utkastet. Avtalet är ett ord som tycks långt borta. För Pehrsson ser inte Tidöavtalet som ett avtal, mer som en inriktning för vad man ska hoppas på kanske kan realiseras. Om EU vill, om tjänstemännen i förvaltningen, och en massa andra vill. De som levererar stödet i riksdagen – i huvudsak SD – tycks mer avlägsna. Men de får ju lite utredningar och sådant.

Det tricket brukar Centerpartiet gå på. Liberalerna också när Löfven kastade dunster i deras ögon. Men det är små partier. De är viktiga som slutspurt för en majoritet men de är inte någon av oxarna som drar kärran. Man kan inte behandla andra partier på det sättet om man är lillebror och räddad av stödröster. Men något man måste ge Liberalerna är att de har en chihuahuas mod och kanske självbild.

För att Sverige ska klara sig genom en tuff period av omställning – det hade varit en tuff omställning även utan hög inflation och en kommande lågkonjunktur – krävs enighet. Det kan vara en enighet om att Tidö är en färdplan. Att det är en lista på utredningar eller en vacker dröm. Så länge man är överens kan man ha olika hård syn. Men om några partier uppfattar det som ett avtal och andra som dunster kommer det att bli inte bara konflikt utan kris. Ingen sverigedemokrat på ledande nivå har uttryckt att Tidö är en skiss eller lite utredningar. Tvärtom är det närmast en kameral syn på att varje komma ska uppfyllas. Ni, regeringen, ger oss detta, vi ger er regeringsmakten.

Men det krävs tillit och enighet om vad Tidö är och vad som krävs av de olika. Glider det, som det tycks med Pehrson, måste man ha en konferens och reda ut. Inte omförhandla och kräva mer, utan vara överens om vad man kom överens om.

Pehrson tar gårdsförsäljning av alkohol som ett exempel. Tydligen jobbas det hårt med frågan, vilket är helt meningslöst eftersom det har funnits en lösning i tio år som funkar med EU; låt varje gård bli ombud åt Systembolaget. Det ger mycket bättre service och skapar ingen konflikt. Och det finns massor av ICA-handlare på landsbygden som redan fungerar som ombud utan kaos eller drivor av alkoholister. En enkel, lätt och snabb lösning som funkar.

Men vill man strula och skada förtroendet är det ett bra sätt att stöka till saker. Sydsvenskan skriver:

”Enligt liberala kritiker kan liknande juridiska invändningar göras mot andra förslag – om begränsad tolkhjälp, om minskad möjlighet till familjeåterförening, om särskilda transitcenter för asylsökande etcetera.”

Här finns ett gigantiskt problem. Det går inte att bygga en regering och ett regeringsunderlag på att man planerar att blåsa varandra på juridisk grund. Poängen är den motsatta, inte att skapa hinder som blockerar förändring utan att gemensamt hitta lösningar för att lösa problem.

Pehrson måste förstå att hans jobb är att dels enas om vad som ska genomföras, dels att hitta lösningar kring de problemen. Gårdsförsäljning är ett bra exempel. Det är enkelt att lösa, om man vill. Vill man däremot skapa problem går det ypperligt.

Pehrson borde också ha en privat ambition, ett liberalt paradigmskifte. Att Liberalerna ska bli ett pålitligt fungerande parti som det går att ha stabila överenskommelser med.

Annars finns det uppenbar risk att Liberalerna åter blir den lilla tuva som välter ett stort lass. I så fall är risken stor att Pehrsons tid som minister blir en längre praotid.