Inte olikt Titanic seglar Polismyndigheten genom natten. Och precis som i filmen står det en man och en kvinna i fören. Relationen är oklar men de bägge har blivit ett slags galjonsfigurer för nepotism inom polisen.

Mats Löfvings och Linda Staafs relation är otydlig. Hon har menat att det aldrig blev ett förhållande utan att det var en ytlig relation. Andra menar att det fanns en hemlig relation, och när anmälan mot Löfving gjordes tyckte åklagaren att det var en fråga om svartsjuka. Så något finns där.

Det är ett problem. Alla har sett relationen, alla har frågor och väldigt många har en uppfattning. Polisen har ett kommunikativt misslyckande av Titanicproportioner. De har aldrig lyckats få grepp om frågan, har varit reaktiva och defensiva. Under tiden sprider sig sanna och falska uppgifter och förtroendet för polisen eroderas.

Nepotismen, att Staaf fick jobbet som underrättelsechef på Noa på grund relationen till Löfving, är mycket av en etablerad sanning i Sverige just nu. Den är också under brottsutredning.

Ett problem är att polisen inte agerar. Flera riksdagsmän krävde en utredning redan innan rikspolischefen agerade. När han agerar blir agerandet svagt och skapar mer konflikt än det löser. Utredningen ska vara klar i april, i slutet av april. Hur mycket förtroende för polisens ledning finns kvar då? Folk vill inte ha svar i slutet av april utan inom kort, och det svaret kommer massmedia att ge. När polisledningen får ut sin version kommer folkatt fundera på vilka badkläder de behöver till sommaren och det finns en annan konflikt som folk bryr sig om då.

Det stinker krishantering snarare än utredning. Nu får polisen chans att undvika alla svar med hänsyn till den pågående utredningen och det blir locket på. Thornberg har dessutom en dålig historia av utredningar av den egna verksamheten. När korankravallerna skulle utredas så riktades kritik mot utredaren för att han var för nära Thornberg.

På samma sätt kommer det kritik nu och på samma sätt som i fallet med Staaf och Löfving försöker inte ens polisen hantera kritik utan det tillåts att bli etablerade sanningar. Oavsett om det är sant eller falskt.

Oavsett om det är företag, polisen eller annan myndighet så är det alltid på samma sätt med förtroende. Det tar åratal att bygga upp men kan raderas på timmar. Polisen börjar närma sig en sådan situation nu där de måste sätta ner foten. För om inte polisen gör det kommer sannolikt media och politiken att göra det.

Expressen har redan börjat kräva Thornbergs avgång. Fler tidningar kommer förmodligen att göra det. Situationen är mer prekär politiskt eftersom det samtidigt kan uppfattas som nepotism och vänskapskorruption och som en genusfråga. Polisen tog inte en kvinnlig chefs anmälan på allvar. Hon påstår sig inte ens ha blivit kontaktad om hon har utsatts för brott eller ej.

Vad polisen behöver göra är att komma ut med tydlig information snabbt. Och bemöta alla rykten som sprids. Var Staaf behörig att bära vapen? Finns det risk för vapenbrott? Är bemyndigandet av hennes vapen möjligen ett annat tjänstefel? Betalades det ut retroaktiv lön och i så fall varför? Det här måste besvaras snabbt och med tydliga källor så att det inte finns en möjlighet till diskussion.

Samtidigt behövs en annan utredare som är helt bortom möjlighet att bli ifrågasatt. Det måste inte vara en jurist utan någon som det finns förtroende för. Den biten är det viktiga – att reparera skadan på förtroendet. Därför måste utredaren inte bara vara någon som folk i gemen litar på utan måste också ha en annan uppdragsgivare än polisen. En genomgående fråga i utredningen kommer att bli vad Thornberg visste. Hur ska polisens egna utredare hantera den frågan?

Att hoppas på att det ska blåsa över är nog att hoppas på att polisen är ett osänkbart skepp. Thornbergs historieskrivning kommer till stor del att styras av hur det här hanteras. Risken är att han antingen fick sitt förtroende förstört av det här och lämnar, eller att han går åt andra hållet och rensar upp och blir en hjälte. Frågan är om lojaliteten ligger hos medborgarna eller hos kåren. Eller inte egentligen kåren utan ledningen. Det är ledningen som gör bort sig och polismannen på gatan som får ta smällen.

Det är där polisledningen står i dag. De måste hantera informationen och nu, inte i slutet av april. De måste bestämma sig snabbt om det viktiga är att rädda ledningen eller rensa upp. Men de måste också förstå folkets behov av information och att få svar.

Expressen var först med att kräva Thornbergs avgång. De blir sannolikt inte de sista.