Facebook noscript imageHjort: Rättsväsendet kan inte ha frikort
Klas Hjort
Ledare
Hjort: Rättsväsendet kan inte ha frikort
Demonstration mot en friande dom i ett gruppvåldtäktsmål. Det blir ett allt större gap mellan folket och rättsväsendet i flera frågor. Foto: Christine Olsson/TT
Demonstration mot en friande dom i ett gruppvåldtäktsmål. Det blir ett allt större gap mellan folket och rättsväsendet i flera frågor. Foto: Christine Olsson/TT

Domen mot fyra eritreaner som gruppvåldtog en kvinna borde ha slutat med utvisning. Men domstolen bedömde att det fanns risk för att de skulle råka illa ut om de utvisades. Rätten konstaterade att de borde ha utvisats väljer att inte göra det. Slopade utvisningar, ålder och straffrabatter är olika exempel på frikort som borde avskaffas.

Det svenska rättsväsendet och det allmänna rättsmedvetandet tycks allt oftare vara i kollision. En process som på sikt är farlig eftersom det underminerar tron på både rättsstaten och demokratin. Bitvis är det en fråga om kommunikation men ofta är problemet att rättsväsendet befinner sig på en annan planet än stora delar av folket.

Rättsväsendet, i en väldigt bred mening inkluderande lagstiftaren, har utvecklat ett slags frikort, en möjlighet att, som i Monopol, slippa straff om man uppfyller vissa villkor. Frikorten innebär ibland att slippa straff helt och ibland att få bara delar av ett straff.

Ett exempel är från Huddinge i somras. Fyra män, eritreaner, gruppvåldtar en kvinna. Gruppvåldtäkten inleds med att en av männen sparkar kvinnan så att hon faller. Därefter utsätts hon för en rad övergrepp och våld samtidigt som våldtäkten filmas. Åklagaren menade att det fanns en särskilt hänsynslöshet i våldtäkten och yrkade på utvisning. Södertörns tingsrätt avslog yrkandet med hänvisning till att männen flytt undan militärtjänstgöring i Eritrea och därför riskerar förföljelse om de utvisas. Två av männen har dessutom en gång tidigare våldtagit kvinnan.

Det borde de väl ha tänkt på tidigare? Det kan väl inte finnas någon rimlighet att de uppsåtligt begår ett väldigt allvarligt brott, medvetna om att de gör fel, och sen inte får det straff som domstolen anser vara rimligt. Att riskera utvisning, även om det medför risk, om man begår allvarliga brott måste väl rimligtvis vara en del av beslutet att begå brottet?

På ett liknande sätt kryper allt fler brott ner i åldrarna. På senaste tiden har flera skyttar i gängskjutningar varit mycket unga, kring 15 år gamla. Mest känt är förmodligen Emporia-mordet i Malmö i somras. Unga, under 15, fungerar dessutom som transportörer av narkotika, vapen och annat. Gängen vet att de unga inte straffas hårt. Frikorten för unga att begå brott i form av straffrabatter eller ungdomsvård påverkar hur kriminella agerar.

När skjutningar är ett brott som framförallt utförs av unga går det inte att ha ett system där de vanligaste gärningsmännen får sänkta straff. Det både ökar trycket för gängen att ha allt yngre skyttar och brottslingarna är fortfarande i ålder att begå fler brott när de släpps ut.

Utvisningar måste tillsammans med andra straff vara en del av risken när någon begår ett brott. Bestämmer man sig för att våldta någon, och trasa sönder den personens liv, så har man fattat ett beslut. Bland konsekvenserna måste möjlig utvisning finnas med.

En absurd konsekvens av sättet att hantera utvisningar är att det skapas olikhet inför lagen bland dem som inte är svenska medborgare. Hade en av gärningsmännen i stället varit från Brasilien hade han sannolikt utvisats. Varför ska den personen i så fall få ett annat straff än de som är från Eritrea?

Över skalan av frikort från olika former av straffrabatter, via ålder till utvisningar måste regeringen se över och se till att lagstiftningen både skyddar brottsoffer och stämmer med det allmänna rättsmedvetandet. Det finns mycket att se över och ordna och tiden fram till nästa val är ganska kort. Särskilt om regeringen vill hinna se effekt av beslut som fattas.

Hade det funnits en risk för utvisning så hade kanske kvinnan aldrig blivit våldtagen. Kanske hade risken för utvisning varit tillräcklig för att den kvinnan skulle slippa ett trauma. Ett par av våldtäktsmännen hade våldtagit tidigare. Enklaste sättet att försäkra sig om att de aldrig våldtar någon i Sverige igen är att utvisa dem. Det behöver inte vara mer komplicerat än så.

Klas Hjort

Mejl: klas.hjort@bulletin.nu

Ledarskribent på Bulletin med politisk tjänstemannabakgrund både från Riksdagen och Europaparlamentet.