Facebook noscript imageHjort: Rekryteringsfifflet är en skandal för regeringen
Opinion
Hjort: Rekryteringsfifflet är en skandal för regeringen
En iPad på väggen var enda stället där jobben utannonserades. Foto: Fredrik Sandberg/TT
En iPad på väggen var enda stället där jobben utannonserades. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Sedan Tidöregeringen tillträdde har mer 150 tjänster i regeringskansliet tillsatts efter att bara ha utannonserats via en iPad internt i byggnaden. Formellt får man göra så men meritokrati är viktigt för borgerligheten. Det är pinsamt att regeringen inte stoppade sådana rekryteringar tidigare.

Tidöpartierna ger ibland intrycket av att inte vilja bli omvalda. Det finns stundtals ett närmast självskadebeteende, där det är obegripligt att ingen sätter stopp. Ett tydligt exempel är jakten på halvautomatiska vapen, framför allt AR-15. Men tyvärr staplas exemplen på hög.

Senast i raden är DN:s avslöjande om att över 150 tjänster enbart har utannonserats via en iPad som sitter på en vägg innanför skalskyddet i Regeringskansliet. Har man inte passerkort kan man inte ens se annonserna.

Flera departement har använt sig av denna metod, både för temporära och fasta anställningar. Bland annat har en bolagsanalytiker, och en jurist till Infrastrukturdepartementet anställts på detta sätt.

DN:s granskning visar att av de 142 tjänster som har granskats var det bara en sökande – och samma person fick också tjänsten.

Inte helt oväntat upphörde denna rekryteringsmetod efter skandalen med Anna Kinberg Batras tillsättningar.

Tjänsterna behöver enligt lag inte utannonseras, och det verkar inte handla om politiskt tillsatta tjänster, utan om departementen som vill ha fria händer i rekryteringsprocessen. Men att följa ett regelverk betyder inte per automatik att man gör rätt – och det är definitivt inget argument för att lämna hjärnan hemma.

Vänsterpartiet har reagerat kraftigt på avslöjandet och anmält statsministern till konstitutionsutskottet (KU). Med tanke på att förfarandet verkar ligga inom regelverket lär det knappast leda till något mer än extra arbete för KU. Däremot fick Vänsterpartiet ett frislag och liknade hanteringen vid hur en korvkiosk sköts.

Men Vänsterpartiet har rätt i en sak: ansvaret ligger hos politikerna. Det är inte Ulf Kristersson, Andreas Carlson eller någon annan minister som personligen skriver annonser och lägger ut dem på iPaden. Men ansvaret är alltid politikernas. Det är viktigt.

En återkommande kritik mot Socialdemokraterna är ju hur de har missbrukat utnämningsmakten. En mindre omtalad, men fortfarande viktig kritik, är hur socialdemokratiska politiker lyfts in som ”opolitiska” tjänstemän samtidigt som de behåller sin partilojalitet.

Att styra ett land är ett förtroendeuppdrag. Även om det är i den dagliga förvaltningen som dessa tjänster tillsätts på ett sätt som kan väcka ilska, ligger det yttersta ansvaret hos politiken.

Väldigt få kommer att läsa om dessa 150 tjänster och tänka: ”Det var nog bara en mellanchef som följde reglerna, inget att se här.” Tvärtom kommer mängder av väljare, precis som Vänsterpartiet, att se ett politiskt ansvar – och bli förbannade. Det är inte brott mot regler som skapar ilska, utan brutet förtroende. Och förtroende är alltid viktigare än regelverk.

Den självklara frågan är: Om denna rekryteringsmetod kunde stoppas efter Anna Kinberg Batra-skandalen, varför stoppades den inte innan? Något officiellt svar lär vi knappast få. Men det som många kommer att tänka är att ingen brydde sig.

Löftet var paradigmskiften på flera områden. På vissa håll är förändringar på gång, men på alldeles för många områden är det fortfarande som förut. Meritokrati – att den bäst lämpade ska få jobbet – är en så självklar borgerlig princip att den knappt behöver nämnas.

Därför är det obegripligt, oansvarigt och rent av slött att inte lösa något så enkelt som att alla tjänster ska tillsättas i en öppen och rättvis process. En sådan order borde ha skickats ut samma dag som regeringen tillträdde.

Läs även: Domen mot rättsdatabaser kräver en lagändring

Klas Hjort

Mejl: klas.hjort@bulletin.nu

Ledarskribent på Bulletin med politisk tjänstemannabakgrund både från Riksdagen och Europaparlamentet.