När rikspolischefen Petra Lundh talar om kommunikationsappen Signal i tv är det djupt pinsamt. Hennes okunskap framstår som monumental, och tomrummet där kunskap borde finnas fylls med svepande påståenden. Petra Lundh framstår som en efterföljare till Siewert Öholm och Ines Uusmann, fast i en modern kontext.

Ines Uusmann blev utskrattad för sin uppfattning att internet var en tillfällig trend. Hon saknade helt insikt i teknikens betydelse. Siewert Öholm, å andra sidan, fick närmast panik över att unga lyssnade på hårdrock.

Petra Lundh verkar befinna sig någonstans mittemellan. Hon framställer Signal som en farlig app som används enbart av kriminella, och säger rakt ut att om ens barn har appen bör man genast vidta drastiska åtgärder som att kontakta polisen. Kanske föreställer hon sig att gängkriminella får kontroll över barnen om meddelandena läses baklänges.

Att Signal används av Försvarsmakten, andra myndigheter och företag verkar hon inte ha någon kännedom om. I hennes värld är appen lika hotfull som hårdrock var på 80-talet. Det är genant att bevittna. En rikspolischef borde inte uppvisa en sådan brist på kunskap och omdöme.

Petra Lundh var egentligen en väldigt osannolik kandidat till posten som rikspolischef. Förmodligen var det väldigt få som när hon blev utsedd hoppade till av lycka och kände att hon var den mest lämpade.

Hennes utmaning är att knäcka den förmodligen värsta brottsligheten i modern svensk historia. Lundhs uppdrag är att knäcka gängen. Det är ett svårt uppdrag.

Inställningen till jobbet är speciell. Hon har Sveriges kanske tuffaste jobb – både att få ordning på polisen som myndighet och organisation och samtidigt få kontroll över gängen. När DI intervjuade henne strax efter tillträdandet svarade hon:

– Det är bara ett jobb. Det är inte min grej att ha inställningen att allt hänger på mig.

Det är ett bra sätt att hantera stress. Det är kanske en bra inställning om man är chef för en domstol. Men är det en bra inställning om man är chef för hela polisen? Vad gör hon om det blir ett större terrordåd eller någon annan katastrof?

Frågan går faktiskt djupare än så. För Lundh är familjen viktigare än jobbet. Det är en uppfattning som många delar och som är självklar för de flesta - att prioritera sina barn framför sitt jobb.

Men har man den inställningen så brukar man undvika de allra mest krävande jobben. Den typen av jobb som kräver att man jobbar större delen av dygnet och alltid finns tillgänglig.

Lundh ser saker på ett annat sätt. När TT intervjuade henne efter tillträdet så sade hon:

– Jag har alltid varit väldigt tydlig med att ha mycket tid för familjen. Jag jobbar i princip aldrig på helgerna och brukar gå hem i tid.

– Jag tycker att det är viktigt att skicka en signal till medarbetarna att jag jobbar den här tiden, och då gör man det effektivt, men att när man går hem så kan man släppa jobbet och tänka på annat. Det tror jag är helt nödvändigt för att hämta kraft.

Det är en ganska tydlig signal om prioritering och vad hon värdesätter. Mer tid på jobbet ger mindre tid att lära känna sina barn men mer tid att lära sig sitt jobb. En svår kompromiss, men viktig.

I Lundhs magplask med Signal blir det tydlig att hon inte har lagt tid på att lära sig vad det är för app. Lundh menar att det inte finns något normalt sätt att använda appen, som är för kommunikation.

Enligt Wikipedia använde 4 procent av svenskarna (år 2022) appen minst en gång per år och ungefär en procent dagligen. Eftersom den är smidig använde jag den förr för att samla ihop folk för att träna. Det är med andra ord inte något särskilt konstigt. Framför allt inget som man ska rusa till polisen för att anmäla i fall man hittar den på någons telefon.

Ett och ett halvt år efter att hon tillsattes har hon inte gjort något som direkt ger förtroende. Det är svårt att peka på något som har förändrats till det bättre tack vare henne. Snarare är intrycket att hon kvoterades in. Lundh är den första kvinnan som blir rikspolischef.

Att vara första kvinna på posten är något som hon gjort förr. Hon var Sveriges första kvinnliga riksåklagare. En post där hon behövde tänka både länge och väl innan hon öppnade Snippa-målet igen. För de flesta var det självklart att öppna målet igen. Men Lundh behövde tänka. Var hennes funderingar på om målet var juridiskt fel eller om det kunde påverka hennes karriär?

Läs även: Tystnaden i snippamålet

Lundh har inte imponerat på sin post, inte på något sätt. Det gör att hennes kompetens ifrågasätts ytterligare när hon gör sådana här tabbar. Förr har hon skämt ut sig med att vilja jämföra jaktbrott med terrorism. Varför hon får topposter är svårt att förstå, eftersom toppresultaten inte syns till.

Är Lundh en karriärist som är duktig på att bli omtyckt av cheferna eller en duktig myndighetschef? Hennes snabba byten av jobb från riksåklagare till hovrättspresident och sen till rikspolischef i ett ögonblick tyder på att hon gillar att klättra.

Läs även: Socialdemokratins Prins John – pizza för unga, kronofogde för pensionärer