Regeringens krav på att Somalia ska ta emot utvisade har väckt debatt – och Socialdemokraternas ilska. Men diskussionen borde snarare leda till en bredare granskning av allt svenskt bistånd som riskerar att hamna i händerna på regimer och organisationer som stöder terror. Palestina är ett bra första steg.
Debatten som har dragits i gång efter att regeringen använt 100 miljoner ur biståndet för att ställa krav på att Somalia ska ta emot utvisade är förvånande – men också glädjande.
I en närmast fanatisk vilja att hitta saker att kritisera regeringen för angriper Socialdemokraterna nu i alla tänkbara frågor. De är jättearga över att regeringen ger pengar till en regim i Somalia som stöttar Hamas, är korrupt och antisemitisk. Det är svårt att inte hålla med om att det är tre goda skäl att stoppa biståndet.
Debatten är bra, och det vore klokt att smida medan järnet är varmt – att tillämpa samma principer på andra områden som också får svenskt bistånd.
Ett exempel är Palestina. Det är ett extremt korrupt område med en obefintlig demokrati, styrt av djupt rasistiska organisationer som inte bara sympatiserar med terror utan aktivt bedriver den. Den Palestinska myndighetens relation till Hamas kan beskrivas som en slags bipolär hatkärlek, där man omväxlande hatar varandra – och Israel – mest.
En av de mest avskyvärda delarna av det styret är det som kallas terroristpensioner. Det finns en fond med det något märkliga namnet ”Palestinska myndighetens martyrfond” som betalar ut pengar till anhöriga till terrorister som dödats, skadats eller fängslats. Fonden har funnits sedan 1960-talet och är välkänd inom biståndsvärlden. Det finns dessutom en liknande fond som Hamas driver själva.
Socialdemokraterna, som nu är jättearga över att pengar går till somalier som sympatiserar med Hamas, har tidigare sett på den här fonden på ett annat sätt. De har nöjt sig med ett löfte om att svenska biståndspengar inte ska hamna där. Fonden behöver inte upphöra – bara pengarna ska gå till andra räkningar än att belöna familjer till terrorister.
Alla inser att detta bara är en lek med bokföringen. Det spelar ingen roll om Sverige tar hela räkningen för skolor, vilket frigör pengar till ”martyrer”, eller om pengarna betalas direkt till fonden. Felet är att man över huvud taget ger pengar till någon som har en martyrfond.
Tal Hartuv är en av dem som drabbats. Hon attackerades och knivhöggs 18 gånger, och hennes vän mördades framför hennes ögon. Martyrfonden har betalat ut pengar till gärningsmannen så att han kunnat försörja sin familj från fängelset. Han frigavs dessutom i de förhandlingar som ledde till vapenvilan – tydligen var han en viktig person att få fri.
Självklart ska bistånd inte gå till sådant. Och självklart ska man vara extremt försiktig med alla former av bistånd som ges till diktaturer eller riskerar att hamna fel.
Att Socialdemokraterna nu ifrågasätter vart biståndet går är, inte minst i Palestinas fall, mycket välkommet. Ett första krav borde vara att alla organisationer som vill ha bistånd där öppet och tydligt erkänner Israels rätt att existera och tar avstånd från Hamas. Inte mumlar det fram i samband med en förhandling, utan säger det offentligt så att alla ser och förstår.
Det palestinska partiet Fatah, som ”råkat” glömma att hålla val på nästan 20 år, är ett systerparti till Socialdemokraterna. Det är också ett parti som översvämmats av pengar och stöd. Kanske vore det en bra början att använda biståndspengar för att kräva reformer där?
Läs även: Nooshi Dadgostar gav oväntad bekräftelse
