Debatten kring Kalla faktas avslöjanden om trollkonton kopplade till SD är märklig. På ena sidan står SD som har blivit granskade. På andra sidan finns många upprörda. En av dem är Magdalena Andersson som är så arg att hon vibrerar. Ett slags politisk stämgaffel som skickar ett falskt skorrande genom hela det politiska Sverige.

Det som kallas trollkonton är en glidande skala. Det är allt från partianställda som i eget namn skriver, privatpersoner som får lite betalt för aktivitet och ämnen till det som är riktigt illa: när det sker i falska namn och som ren smutskastning.

Det finns ett parti som är mästare på smutskastning, på fula grepp och på fult spel. Det partiet är inte Sverigedemokraterna. De framstår snarare som taffliga amatörer jämfört med mästarnas mästare Socialdemokraterna. Helt utan skam, moral eller ens anständighet kan de angripa andra partier. Det är närmast en konstart.

När det ska talas om SD är det den arga Andersson som träder fram. Hon menar att SD ”inte är ett parti som andra” och att det skapas en falsk bild av vad folket tycker.

– Oavsett vad Jimmie Åkesson säger så kan han inte komma bort från det faktum att han har avslöjats med att ha en trollfabrik, säger S-ledaren till TV4 Nyheterna.

Hon fortsätter:

– Det visar vilket extremt parti Sverigedemokraterna är.

Sedan sätter hon verkligen ner foten i samma intervju:

– Det här är mycket, mycket allvarligt. Det är ett stort avslöjande där vi har personer som är direkt anställda för att manipulera det svenska politiska samtalet, säger Andersson.

Låt det där sjunka in. ”Mycket, mycket allvarligt”. Det är ord som inte rymmer många nyanser. Men är SD verkligen unika? Knappast. Andersson eget parti är mästare i klassen. Men när S gör exakt samma sak så ses det inte som extremt, som manipulation eller ens som trollfabriker. Då kallas det i stället ”demokratiarbete”. Det blir ungefär på samma sätt som det var demokratiarbete att hjälpa gamla att rösta, tills det kom en dom om valfusk.

Vissa av Socialdemokraternas troll är så dåliga att de har karaktär av buskis. Som när Annika Strandhäll råkar berömma sig själv på sitt huvudkonto på twitter. Så kan det gå.

Men det finns mycket annat smått och gott i den socialdemokritiska trollpåsen. En av Göran Perssons gamla vänner hävdar att till och med Persson ägnade sig åt att skriva fejkade insändare.

En av de hårdare och mindre roande trollaktiviteterna som Socialdemokraterna har åkt fast för skedde för ganska länge sedan. 2006 spreds rykten om att Fredrik Reinfeldt hade hemliga inkomster som hotade hans integritet som politiker, att han skattefuskade och var omoralisk i största allmänhet. Ryktena spreds inte bara på internet utan också till media.

Moderaterna polisanmälde, men åklagaren valde att inte inleda förundersökning. Däremot spårades de som låg bakom kampanjen till Socialdemokraternas partikansli. En opinionsstrateg, en ganska hög position, fick sparken. Huruvida han fick sparken för vad han hade gjort eller för att han åkte fast är oklart.

Reinfeldt kommenterade händelsen med:

”Han var ju förvånansvärt högt uppsatt, det är ju en del av en valledning, men jag vet naturligtvis inte. Jag skulle bara bli väldigt förvånad om en så högt uppsatt person verkligen helt isolerad skulle ha gjort någonting liknande”.

En annan som pekades ut i samma skandal men som ”knäcktes” av misstankarna om att vara inblandad var Anders Lindberg. Han fick ta sig lite tjänstledigt och kände att han inte ville tillbaka till partihögkvarteret förrän långt efter valet. Som bekant dyker han i stället upp på Aftonbladet i rollen som något slags professionell dyngspridare. Där är han kvar än i dag.

Roande nog har Stefan Stern, en av socialdemokratins nestorer, givit en annan skildring av vad som hände. Som Stern minns händelsen grät Lindberg och bönade om att få behålla jobbet trots att han åkt fast. Bilden som målas upp är onekligen roande.

Men det stannar inte där utan finns långt mycket mer. 2018 avslöjades det att två socialdemokrater på partikansliet hade ett trollkonto. Först förnekades händelsen men när media tryckte på inleddes en internutredning och de bägge stängdes av. Den dåvarande partiledaren Stefan Löfvens hantering av frågan var lika fräck som Anderssons ilska i dag. Han ville ha breda samtal med oppositionen, som om alla betedde sig som sossar. Ett ganska dåligt försök att solidariskt dela skammen.

Det är några lösryckta exempel på hur Socialdemokraterna använt sig av troll under ungefär 20 år, innan dess falska insändare och ovanpå det finns allt med ”negative campaigning”. Liksom ett återkommande ljugande.

Socialdemokraterna är inte avslöjade med bara en trollfabrik. Det är en följetong av personer som avslöjas över årtionden och det finns nog ingen som tror på att allt har uppdagats. Mer troligt är att det som avslöjas är toppen av ett isberg. Om det är mycket, mycket allvarligt att SD har avslöjats, och att det visar på att SD är ”ett extremt parti” – vad är i så fall Socialdemokraterna?

Att Andersson inte börjar med att städa framför egen dörr går att förstå. För socialdemokrater är politik en kamp där alla medel är tillåtna. Makten kommer först, och med den härligheten som dövar all skam.

Allt sker ju för en god sak, för arbetarnas och folkets skull. Socialdemokraterna vill ju bara ta hand om de svaga och hjälpa. Då måste man väl få töja lite på regler, heder och moral?

Läs även: Magdas kamp mot DDR