I dagarna spreds ett av problemen med SIS-hemmen som en löpeld. Ett SIS-hem hade tagit bort taggtråd eftersom risken var för stor att de som rymde skadade sig. Det väckte många känslor, både skratt och mycket ilska. Är rättsväsendet ett skämt, är folk dumma i huvudet? Eller vad i helsike händer?

Vågen av våld som har drabbat Sverige med gängkriget är något vi inte är förberedda för. Förra regeringen ägnade sig åt att försöka dölja siffror och problem och hade en argumentationslinje att minsann redan på Mästerdetektiven Blomkvists tid skedde det mord. Men reformerna uteblev. Löfven pratade om att det var oacceptabelt. Morgan Johansson rynkade pannan och var arg på fritidsgårdarna. Men reformer och förändring uteblev.

SIS-hemmen ska ta hand om barn. Det är deras uppdrag. Både offer och förövare och de som inte ryms i psykiatrin. Det är en väldigt bred grupp både i ålder, utveckling och hur de behöver hanteras. Skillnaden på en 9-åring som omhändertas av sociala skäl och en 14-åring som precis skjutit sönder en dörr med en automatkarbin är stor.

Men eftersom inget vettigt skedde under tiden som problemet växte fram så är vi här i dag. Båda ska låsas in på samma ställe, vilket är fullständigt idiotiskt. Det inser vem som helst. På samma sätt är det idiotiskt att ha samma regler för unga missbrukare, unga som har dåliga hem och unga som är tungt kriminella. För en ung alkoholist kan det vara ett stort stöd att ha en telefon eller surfplatta att kunna ringa med. För den kriminelle är det ett sätt att delta i gänget eller planera annan verksamhet som till exempel en rymning.

Självklart måste man börja separera de två grupperna åt. Egentligen finns det fler grupper än offer och förövare. Det finns de som själva är missbrukare, de som har föräldrar med missbruk eller psykiska problem och mycket annat. Deras behov och rätt till frihet är helt annorlunda än unga gängkriminella.

Konflikterna uppstår också. I samband med en inspektion av ett av hemmen uppmärksammades att en nioåring behövde i princip sitta i isolering för att skyddas från kriminella, vilket är helt orimligt. Ett barn som omhändertas för att det är ett offer måste sitta i isolering, eftersom barnet blir inspärrat med kriminella.

Det här är en fråga som regeringen måste agera i och snabbt. SIS måste brytas upp i två verksamheter. En för förövare där man ser till att folk inte kan rymma, den andra för offer, måste göras så att den funkar och folk inte vill rymma.

Det finns ett problem till – sexuella övergrepp på de intagna barnen. Mellan 2019 och 2022 var det 209 rapporterade incidenter där det rörde sig om ofredande eller sexuella kränkningar. Alla utom ett boende var drabbade. Mellan 2017 och 2022 dömdes fem anställda för våldtäkt på ett inspärrat barn.

I takt med att fler unga blir delar av gängen kommer fler hamna på hemmen. De måste i så fall vara säkra för rymningar. Och de andra måste vara trygga från de kriminella. Oavsett om man väljer att kalla det SIS-hem eller ungdomsfängelse måste det finnas ett fungerande alternativ för att hantera unga som begår mycket svåra brott. Inte minst nu när regeringen aviserar sänkt ålder för straffmyndighet.

Parallellt bygger man upp ett system för de barn som är offer och får en fungerande verksamhet där. Tuffa vakter som ska hantera 14-åriga mördare är inte nödvändigtvis vad en 9-åring som är placerad för att föräldrarna är narkomaner behöver.

Morgan Johansson slarvade bort det här. Åren gick men inget hände. Den sittande regeringen pratar en hel massa men det krävs handling också och SIS-hemmen är en del av den handlingen. Inga val kommer att vinnas av det, inte heller är det är där gängen knäcks.

Men det är ett av stegen mot ett mer anständigt samhälle.

Läs även: Vill inte alla byta GD för Statens institutionsstyrelse