Hjort: Ska Sverige jämföras med Rwanda och Jugoslavien?
Morgan Johansson delar ett inlägg som anklagar regeringen för etnisk rensning. Det är inte bara osmakligt – det är ett tecken på hur långt delar av Socialdemokraterna är beredda att tänja på begreppen för att vinna en poäng. Är det okej för Magdalena Andersson att hennes ministerkandidater beter sig så här?
Den tidigare justitieministern och numera skuggutrikesministern Morgan Johansson har delat ett inlägg i sociala medier av Mats Erikson. I inlägget menar Erikson att regeringens migrationspolitik är att betrakta som etnisk rensning. Erikson är inte vem som helst. Han är utredare på LO och gift med den tidigare utrikesministern Ann Linde. Alltså tillhör även han de finare kretsarna i Socialdemokraterna.
Anklagelsen är inte bara vulgär, den är politiskt korkad. Om regeringspolitiken verkligen vore att likställa med etnisk rensning skulle Sverige befinna sig i en moralisk och rättslig katastrof. Begreppet förknippas med det forna Jugoslaviens sönderfall, med Stalins tvångsförflyttningar, med Rwanda och andra av 1900- och 2000-talens verkliga illdåd. Att föra in Sverige i den kategorin kräver mer än retorisk indignation. Johansson arbetar med utrikespolitik – varför begär han inte stöd från utlandet eller anmäler saken till någon internationell domstol?
I sak handlar den svenska debatten om migrationsvolymer, asylregler och återvändande. Man kan vara för eller emot den förda politiken. Morgan Johansson själv har i huvudsak röstat för den förda politiken. Men att tala om etnisk rensning när det rör sig om personer som inte beviljats uppehållstillstånd är att helt tömma orden på innehåll. En etnisk rensning förutsätter fördrivning av människor som redan lever i ett område. Att neka framtida bosättning är något annat. Det är samma dumheter som när miljöpartisten Åsa Romson inte förstod skillnaden på drunkningsolyckor i Medelhavet och Auschwitz.
Utspelet i sociala medier både dumt och osmakligt, och de bägge borde veta mycket bättre än så.
En första reflektion är varför någon av Tidöpartiernas väljare vill vara med i ett fackförbund som hävdar att de röstar för etnisk rensning. Om något borde den typen av politisering väcka en ambition att starta fackförbund som antingen är neutrala eller icke-socialistiska.
Men de bägge menar alltså att det bedrivs ett slags etnisk rensning i Sverige. Det är en märklig form av etnisk rensning, eftersom dess offer är människor som inte bor här och aldrig har gjort det. Kan en etnisk rensning genomföras innan någon ens har bosatt sig?
Självfallet inte. Det är i stället ett sätt att argumentera där man genom att skrika högre och högre, och med allt grövre överdrifter, tror sig övertyga någon och där man tömmer ord på varje rimligt innehåll.
Morgan Johanssons delning är dessutom enormt märklig. Socialdemokraterna skuggar regeringen i migrationsfrågor, och skillnaden är minimal. När Johansson kritiserar Tidöregeringen är det ofta beslut som han själv har varit med och lagstiftat om.
Inom S har den nära likheten med Tidöpartierna skapat omfattande kritik, och den tidigare toppsocialdemokraten Carl Tham skrev häromdagen en debattartikel där han säger:
”Det socialdemokratiska stödet till SD-regeringens invandrarpolitik kan nu anses fast och tydligt. Där ingår också löften om att den ska fortsätta även efter ett eventuellt maktskifte.”
Det är alltså ett löfte som Morgan Johansson både har varit med och utfäst och förväntas att infria. Ska han bli delaktig i de etniska rensningarna, eller kommer bara hans ministerkollegor att göra det?
Etniska rensningar är ett folkrättsbrott – inte i form av en egen brottsrubricering, utan genom att en etnisk rensning förutsätter till exempel deportationer och plundring för att kunna genomföras. Det rör sig om grova handlingar som är svåra att dölja.
Oftast när man talar om etniska rensningar är det Jugoslavien, Stalins tvångsförflyttningar, Rwanda, Myanmar, Turkiet, ursprungsbefolkningen i USA och liknande som avses. Och nu vill alltså ledande socialdemokrater placera Sverige i det sammanhanget. Massmord måste inte ingå i en etnisk rensning, men åtminstone några mord borde väl gå att visa på?
Det är många år sedan frågan om hur förnuftig Johansson är avgjordes, men den är i sammanhanget trots allt relevant. För frågan är större än Johansson. Är olyckan framme kan vi få ett regeringsskifte i höst. Med risk för att anklagas för att bedriva skrämselpropaganda finns en möjlighet att Johansson i så fall blir minister.
Den som måste ge svar på frågan om Sverige bedriver en etnisk rensning – och om det är rimligt att påstå det – är Magdalena Andersson. Hon är partiledare och har ansvar för sitt parti, liksom för dem som är hennes toppkandidater.
Att Johansson häver ur sig dumheter är alla vana vid. Den viktiga frågan är om Andersson har förtroende för någon som påstår att den politik som förs i dag är att jämföra med Rwanda eller Jugoslavien. Andersson måste våga vara ledare och både ge svar och sätta gränser.
Så skicka frågan vidare till Andersson. Hon brukar säga att hon inte lovar bort ministerposter före valet, men hon borde kunna svara på om hon har tillräckligt förtroende för Johansson.
Läs även: Världen går under! Rösta på Centern!
Följ mig gärna på Twitter/X
