Socialdemokraternas nya analys är lika fräsch som gammal konserverad gröt i en ny förpackning. Man medger att vissa nya politikområden är problematiska men samtidigt handlar det om för lite makt åt politiker och att folket får behålla för mycket pengar.
Socialdemokraterna tillsatte för en tid sedan 11 arbetsgrupper för att få en politisk förnyelse. Magdalena Andersson, och kretsen kring henne, är av uppfattningen att Socialdemokraterna har en föråldrad analys. Inte en felaktig, tyvärr, utan inte uppdaterad.
Några av rapporterna släpptes i veckan. Partisekreterare Tobias Baudin var i sitt esse på presskonferensen. Det är oklart om det är ett hot eller ett löfte men hans ambition med förnyelsen var tydlig:
– Och känn er säkra. Nästa år kommer vi socialdemokrater att återkomma med fler pressträffar.
Med andra ord, det är mer pladder än en ny politik som Socialdemokraterna presenterar.
För att signalera förnyelse återkommer sådana där märkliga formuleringar som utmärker Socialdemokraterna. De lovade ”Ett Sverige som är lite mer som Sverige”. Tyvärr förklarade de inte om det var Sverige 1960, 2005 eller att det betyder att Sverige styrs av en socialdemokrat.
Det kanske är det senare som är det riktiga svaret. För en av de få mer konkreta sakerna är när det meddelas att de inte vill gå händelserna i förväg men att deras politik kommer att kräva offentliga investeringar. Stora sådana, och för att ge en spoiler så är det folket som via skattsedeln kommer att få lyckan att betala för kalaset.
Det är samma nonsenssvar som i varje politisk fråga. Socialdemokraterna är lite av politikens Manekken Pis. Varje dag får den lilla statyn nya kläder, men fortfarande är det en liten pojke som kissar. Varje dag utlovar Socialdemokrater nya lösningar, nya satsningar. Men precis som det alltid är samma staty är deras lösning alltid mer skattepengar. Folket har för mycket kvar av sina löner, politikerna behöver de pengarna för att rädda folket.
En riktig förnyelse hade varit att säga att som ett av världens hårdast beskattade länder har politikerna tillräckligt med pengar. Det som behövs är att göra rätt saker med dem. Inte mer av fel saker. Inte fortsätta att hälla bra pengar i dåliga projekt.
Greppet med förnyelse är inte nytt. Det är ett slags nedskalad budgetvariant på Nya Moderaterna där tanken tycks vara ungefär densamma. I stället för att medge att man hade fel och har gjort fel så ska man kalla en ny politik för förnyelse och då behöver man inte säga att det var fel utan att man har uppdaterat sig.
Socialdemokraternas förnyelse är tafflig i alla dimensioner. Förvånansvärt tafflig. Inte ens dokumenten är ordentligt korrekturlästa. Språket är dåligt, det är dubbla mellanslag och andra typografiska fel. Intrycket är ett hastigt gjort arbete på ett universitets A-kurs. Skickar man åtminstone in sin uppgift brukar man få komplettera i stället för att bli underkänd. Då kan man dricka öl ett par kvällar till. Hur det här arbetet har tagit nästan ett år är helt obegripligt.
Analysen är på samma nivå. Lite fakta framkastade utan reflektion eller bredd. Siffror som stödjer ett resonemang snarare än problematiseras. Kanske är det så ledningen ser på de aktiva – lättledda personer som ändå gör som de blir tillsagda. Att lägga jobb på rapporterna är att slösa tid.
Däremot det finns en gåta i analyserna som är svår att knäcka. Antingen är det ett rent tramsande där man upprepar samma saker man gjort förr men med nytt fokus. Eller så är det ett mer slugt sätt att få in nya problemområden och få de aktiva att vara bekväma genom att använda utslitna fraser och begrepp.
I förra omgången av rapporter var det väldigt tydligt. Invandringen var plötsligt ett problem eftersom den ökar klassklyftor. Man medger problem med invandring men ingenting skiljer sig nämnvärt sedan August Palms dagar. Är det ett sätt att kommunicera att invandring kommer att ses som ett problem eller ett sätt att säga klassanalysen behöver breddas?
Lösningarna ger inga nya svar. Det är svar alla kan sedan tidigare. Socialdemokraterna har inte egen majoritet i riksdagen, det finns för lite skattepengar att spendera, folk är jobbiga som vill bestämma över sina liv, marknadskrafter och en massa upprepningar. Förnyelsen är svår att hitta.
De senaste fyra rapporterna är fulla av sådant. I Socialdemokratins värld kommer elkrisen inte av stängd kärnkraft utan brist på centraliserad planering. Skolkrisen anses komma av marknadsskolan och svag centralism.
Nästan allt är traditionell socialdemokratisk politik. Skillnaden är att man medger att det finns problemområden som inte fått tillräckligt med resurser. Exempelvis säger de att det finns för få laddstolpar på landsbygden, vilket dock inte hjälper dem som inte har råd att köpa ny bil.
Det kommer att komma fler rapporter som innehåller lösningar och möjligen får vi ett svar då på vad rapporterna egentligen har för syfte.
Kanske har Socialdemokraterna nya lösningar på problem. Svar som faktiskt är svar och inte bara krav på mer skattepengar. Men det är nog att hoppas på för mycket. Magdalena Andersson och hennes hov är typiska traditionalister och verkar mer intresserade av ministertaburetter än att lösa problem.
