Regeringen har pausat utbetalningarna till UNRWA. Det verkar osannolikt att de kommer att starta dem igen. Precis innan jul i fjol meddelade regeringen sitt generella beslut om pengar till UNRWA. Pausen tas som en konsekvens av det förra beslutet.

”Regeringen avser också fortsätta granska UNRWA och säkerställa att organisationen använder svenska medel på ett korrekt sätt och har en nolltolerans mot uttryck till stöd för terrorism eller antisemitism. Sverige kommer i givardialog ställa krav på att UNWRA oreserverat fördömer Hamas och att personer som uttrycker stöd till Hamas, terrorism eller antisemitism inte kan arbeta för UNRWA om organisationen ska motta svenska skattemedel.”

Att UNRWA inte når upp till nolltolerans mot terrorism är väldigt uppenbart. 12 personer är avskedade efter att Israel har pekat ut dem som delaktiga i 7 oktoberpogromen. Utredningen kan komma att växa och fler kan komma att knytas till terrorism.

Undanflykten att UNRWA har så många anställda att några ruttna äpplen slinker med är faktiskt roande. UNRWA har ungefär lika många anställda som Malmö kommun. Både Göteborg och Stockholm har fler. Man kanske inte ska surra sig vid masten, men än så länge finns det inte ett tiotal människor som har avskedats på grund av terrorism i någon av kommunerna. Det är inte organisationens storlek utan värderingar som är det viktiga.

Uppskattningar pekar också på att ungefär var tionde anställd på UNWRA är knuten till Hamas. Något som rimmar illa med regeringskravet på att reservationslöst fördöma Hamas och personer som ger stöd åt Hamas. UNWRA kommer inte göra ett sådant fördömande och då måste regeringen backa från att antingen ge pengar dit eller krav på nolltolerans. Ett val som är enkelt.

Det borde vara självklart att stödja den hållningen. Inte ett öre av svenska skattepengar ska gå till vare sig antisemitism eller terrorism. Att strypa pengarna är också enda sättet att få FN att lösa problemen kring UNRWA och på sikt lägga ner organisationen.

Läs även: Lägg ner UNRWA

Det finns alltid ett men. ”Inte antisemit men” har blivit lite av det nya svarta. Även om det snarare mumlas än betonas. För att se om enigheten finns bland partierna kontaktade jag Socialdemokraterna för att se om de stöder regeringens hållning. Svaret blev inte ens ”men” utan ren tystnad.

Att de inte vill svara är enkelt att förstå. De står inte bakom hållningen. I Malmö hade Socialdemokraterna en insamling till UNRWA. För varje krona som skänktes i insamlingen skulle Socialdemokraterna själva ge en. Pengar till en organisation som till en tiondel består av rasistiska terrorister och som har deltagit i en pogrom.

Också på riksnivå är det omöjligt för Socialdemokraterna att ha nolltolerans mot rasism och terrorism. Att stå fast vid löftet om nolltolerans kallar Morgan Johansson för ett ”katastrofalt beslut”.

Förklaringen till Socialdemokraternas hållning är densamma som med deras stöd till riksdagsledamoten Jamal El-Haj. Det finns stora väljargrupper som vill se ett stöd till Palestina och som antingen gillar eller är likgiltiga för att UNWRA-personal mördar judar. Grupper som för Socialdemokraterna är viktigare än anständighet.

Den före detta socialdemokratiske riksdagsledamoten Nalin Baksi skriver en mycket läsvärd artikel i Expressen om problemet. Hon beskriver hur hon, som första kurden i riksdagen, förväntades representera kurder och inte sina socialdemokratiska väljare. Hon menar att hon valde rätt när hon valde sitt parti i stället för kurderna. El-Haj å andra sidan valde fel som lade bort partinålen och representerade vad han själv beskrev som: ”det här handlar om min identitet, om mitt DNA, om min familjs existens.” Artikeln är verkligen värd att läsa.

Ytterst är det konturen till en helt ny och annorlunda konfliktlinje i svensk demokrati som Baksi beskriver. Vårt politiska system bygger på ideologisk representation inte etnisk. Systemet ska representera väljarnas ideologiska syn på skatter, vård, energi och liknande frågor – inte representera etniska eller religiösa grupper som i grund och botten agerar som en form av klaner som i utbyte mot stöd ger röster. Demokratin reduceras till ett schackrande.

Där det borde vara enkelt och självklart för hela Sverige att säga nej till något så enkelt som terrorism och antisemitism kortsluts Socialdemokraterna av att de har trasslat in sig i etniska grupper i stället för att ha en ideologisk uppfattning.

Läs även: Magdalena Anderssons lögner och svaga ledarskap