När Magdalena Andersson föreläste gav hon rådet att en bra ledare ska tala sanning. Rådet har väckt mycket skratt eftersom Andersson inte i första hand förknippas med ärlighet. Gång efter annan har hon blivit påkommen med att bluffa. Det är därför inte förvånande att förtroendet för henne sjunker.
Hur vet man att en socialdemokrat ljuger? Svaret på det gamla skämtet är att munnen rör sig. Det finns mycket ”funny because it`s true” över skämtet.
Lennart Nilsson blev aldrig en känd socialdemokrat trots en tid i riksdagen. Däremot blev ett citat bevingat när han råkade tala klarspråk: ”Folk uppfattar vallöften som löften. Det är ett problem för oss.” När Nilsson försökte att hantera en svekdebatt träffade han rakt på något som folk känner igen. Det uppstår en jobbig konflikt när väljare tror att socialdemokrater talar sanning.
Magdalena Andersson träffade häromdagen samma nerv i samband med en föreläsning i Luleå. Hon gav rådet att tala sanning om man vill bli en bra ledare. Frågan, eller kanske frågorna, är snarare om Andersson är endera en bra ledare eller talar sanning?
Läs även: Magdalena Anderssons råd: Tala sanning
Det är enkelt att lista frågor där Andersson uppenbart inte talar sanning: migration och El-Haj är två aktuella exempel. Vill man lägga till frågor där hon sannolikt inte talar sanning finns hennes stöd för både kärnkraft och Nato. Hennes råd att tala sanning – även om det kostar på är tydligen något som gäller för andra. För socialdemokrater gäller andra regler.
Ofta blir lögnerna roliga, de är så uppenbart lögner att ingen kan tro på dem. Ofta sitter en ledande socialdemokrat och upprepar en lögn om och om igen övertygad om att alla är idioter som sväljer den. Anders Ygemans påståenden om att han inte kunde informera Stefan Löfven om läckorna i Transportstyrelseskandalen är ett sådant exempel. Då hävdade han att det var omöjligt att boka ett avlyssningssäkert rum. Ett annat är Bo Ringholms upprepanden om att Inga-Britt Ahlenius hade uttryckt intresse för ett annat uppdrag. Efter 10 upprepningar borde han ha förstått att det har gått från komedi till tragedi, men skam den som ger sig. Synen på väljare är att de är idioter som förväntas lita på makten.
Det finns en politisk sida hos Andersson och sanningen som är intressant. Hennes förtroende rasar ganska fort nu. På strax under två år har förtroendet för henne rasat 9 procentenheter. Fler har nu lågt än högt förtroende. Kanske äter sig hennes oärlighet in även bland egna väljare och gröper ur förtroendet där. Det andra alternativet är att hon blir en politiker som är avskydd av motståndare men dyrkad av de egna.
Det finns en fara med hennes lögner. Ljuger du politiskt så ljuger du framförallt för de som litar på dig, på de som är beredda att rösta på dig. Den stora grupp som har gått från S till SD kommer inte återvända för att Andersson ljuger om ett paradigmskifte. De minns talen om ett Europa utan gränser. De minns pratet om att bara lite fler flyktingar så ska Sverige få en superekonomi. De hon ljuger för är de som fortfarande litar på henne. De som fortfarande ser en anständighet hos Socialdemokraterna.
Än så länge finns ingen större medial jakt på Andersson. Media har i huvudsak förtroende för henne, kanske tror de att hon ljuger i god tro. De tror på att det var en talskrivare som fick henne att säga att hon var emot ny kärnkraft, eller för den delen att hon inte kände till något om sin städerska. Sådana saker tillåts passera.
Läs även: Skogkär: Magdalena Andersson ljuger gång på gång på gång
Blir det mer debatt om lögner och mer en sport för journalister att hitta dem hamnar hon snabbt i en jobbig situation. Håkan Juholt trampade ner i det hålet och allt han sade trippelkollades och exponerades. Ännu håller Andersson, men kommer det att hålla?
Ett problem för Andersson tycks vara hennes svaga ledarskap. Partiet drar åt olika håll och Andersson låter partiet löpa för att undvika att visa att hon inte har kraften att stoppa dem. Hade hon varit en starkare ledare hade hon kunnat lyssna på sitt eget råd: ”Säg som det är, gör det som krävs”.
Det är ett bra visdomsord. Är det tydligt vad som är fel så blir ofta även jobbiga lösningar på problem möjliga att genomföra. Starkare ledare som Göran Persson har visat att det går.
Problemet är att partiet inte lyssnar. Även i de frågor där Andersson har insikt om vad som behöver göras har hon partiet emot sig. Utmanar hon de krafterna så förlorar hon och då kommer hela hennes ledarskap att utmanas.
Då är det enklare att ljuga, och hoppas på att ingen synar.
Läs även: Karl Hedin förtjänar upprättelse
