I år har ungefär 200 barn åtalats eller delgivits misstanke om inblandning i mord eller försök till mord. Explosionen i grov brottslighet är svindlande. Samtidigt sitter ledande socialdemokrater och saknar Astrid Lindgren och hennes perspektiv på barn, helt utan att förstå att det var Socialdemokraternas egen oförmåga att hantera grov brottslighet som gjorde att Sverige numera är långt från Bullerbyn.
Söndagen den 6 oktober avbröts hastigt shoppingen i köpcentret Kungsmässan i Kungsbacka när besökarna hörde skottlossning. Skottlossningen skedde inne i en butik. Skytten flydde men när han försökte ta sig ut agerade en rådig besökare och tryckte på nödstoppsknappen så att skytten blev inlåst. Han försökte då skjuta kvinnan som stoppade hans flykt men glaset i entrén var för tjockt. Ett andra mordförsök på kort tid.
Skytten greps snabbt av polisen och visade sig vara en 14-årig pojke. Efter att 14-åringen greps har fler barn delgivits misstanke om brott. Totalt är det 7 barn, varav 3 är under 15 år, som är delgivna misstanke om brott.
Barn som inblandade i mord och mordplaner är ett snabbt växande problem. I år har 128 minderåriga åtalats för mordplaner. Det är alltså de som är 15-18 år gamla. Ytterligare knappt hundra barn, under 15 år, är misstänkta för olika inblandningar i mordplaner. Totalt är det 190 mordplaner som barn har varit inblandade i.
Mordplaner inkluderar bland annat mord, mordförsök eller medhjälp.
Utvecklingen är explosionsartad. För 10 år sedan, 2014, var antalet barn som var inblandade i mordplaner 21. I år är det till och med oktober 190. Det är en ökning på nio gånger på tio år.
Det finns många förklaringar till denna utveckling. Brotten är ofta knutna till gängkriminalitet och det fullständiga politiska misslyckandet att hantera den frågan.
Säkert kommer många reagera på att unga kriminella kallas barn, men det är det juridiska begreppet för de som ännu inte är myndiga, oavsett deras moraliska kvaliteter. Det är inte ett sätt att försöka mildra synen på brotten utan tvärtom att lyfta fram mycket av det som har gått fel och varför vi har hamnat där vi är.
Några dagar innan skjutningen på Kungsmässan fick sitt sjunde misstänkta barn skriver socialdemokraten Veronica Palm en ledartext i NSD. Palm var tidigare en toppfigur i partiet och sågs som en av toppkandidaterna till partiledarposten efter Mona Sahlin.
Palm satt 13 år i riksdagen och var bland annat ordförande för Civilutskottet. Hennes syn på världen och på politik delas av många inom partiet och därför är hennes texter intressanta. Hon är lika ofta uppe i det blå som Göran Greider är, men har på ett annat sätt folk som stödjer hennes idéer.
Hennes ledare hade kunnat ge mitt livs enklaste arbetsdag. Jag hade kunnat publicera texten rakt av med rubriken ”Herre Gud!” Men den är för knäpp för att inte sättas i ett sammanhang, inte minst för att det trots Socialdemokraternas försök att få till en vettig kriminalpolitik är ett parti fyllt av utopister. Så här inleder Palm sin text:
”Ibland tror jag att alla som tar sig ton i det offentliga samtalet har blivit tokiga.
Det är ett evigt tjat om skärpta straff, fler poliser och ökad militarisering.”
Med över 200 barn inblandade i mordplaner på mindre än ett år finns nog skäl att tro att något är tokigt. Men Palm vill ha mer barnslighet, mer Astrid Lindgren över debatten.
”Vad hade det blivit av Emil om han placerats på HVB-hem? Hade han kanske kommit ut som narkoman och fullfjädrad gängkriminell.
I stället fick han sitta i Snickerboa då och då.”
Jo det fanns en tid när barn kunde hanteras så. En tid då det i de flesta fall räckte att säga åt barn så skärpte de sig. En tid när en pappa kunde säga ifrån till några tonåringar, utan att bli skjuten. Framförallt var det en tid när barn ägnade sig åt hyss. Inte åt mord och mordförsök.
Palm fortsätter:
”Under många decennier var Sverige det bästa landet i världen att växa upp i. Vi var först med att förbjuda barnaga och att skriva under barnkonventionen.”
Palm har rätt. Sverige var ett fantastiskt land att växa upp i. Tryggt och säkert. Inte helt olikt ett gigantiskt Bullerbyn. Men någonting gick sönder.
Den utopiska skildringen fortsätter och i en redan virrig text kommer sen bomben:
”Det är svårt att förstå att pendeln kunde slå över åt andra hållet så fort.
Eller nej, nu är jag barnslig på det där naivt fåniga sättet. Jag vet mycket väl hur och varför.
Det offentliga samtalet präglas av en allt mer hårdför och radikal höger. Då blir beslut om mer betyg, fler straff, ökad ofrihet och allmän hårdhet en logisk följd.”
Att Sverige fick en explosion av barn som är inblandade i mord är alltså resultatet av att högern präglade samtalet. Straffen mot barn slutade vara snickarboa så de revolterade och blev gängkriminella. Tog med sig skjutvapen till köpcenter eller la bomber utför folks hem. Vilken del av brottsligheten som orsakades av betyg är höljt i dunkel. Låt mig påminna om att Palm är en respekterad person inom S och hade kunnat bli partiledare.
Det är få som ser Palms beskrivning som en rimlig skildring av vad som hände. Att Sverige slutade vara Bullerbyn handlar mer om motsatsen. När saker började gå fel så gjorde politikerna fel, fel på det sättet som Palm vill fortsätta med.
I ett samhälle med hyss kan man hantera det med snickarboa. Men när hyssen blir mordplaner måste staten byta strategi. Ju mer utveckligen tillåts skena, desto längre kommer vi från Bullerbyn. En mer utbredd brottslighet kostar oss inte bara i form av ökad otrygghet utan också i att vi förlorar frihet.
Det som slog sönder Bullerbyn var inte en höger som fick grepp om debatten utan en brottslighet som eskalerade och möttes på fel sätt. När brottsligheten spred sig blev den allt råare och allt grövre. Politiken svarade med mjukhet och förlorade.
Palm var inte på barnens sida när hon förnekade problemen. Hon var inte på barnens sida när hon lät problemen eskalera. Eller när det var viktigare att skydda utopin än att stoppa kriminella från att ta över ungdomsgårdar och kriminella. Det är faktiskt tveksamt om Palm någonsin har varit barnens sida.
Genom att välja att skydda drömmen hellre än barnen slutade Sverige vara ett av världens bästa länder att växa upp i. Det kriminella tog över och Bullerbyn försvann.
Det sker en rörelse åt rätt håll i Socialdemokraterna, men det finns en stark falang där Palm uppfattas som en både klok och god person som vill andra väl.
En gång var hon faktiskt på väg att bli ordförande för Rädda barnen. I dag är nog barn rädda av andra skäl.
