Avsaknaden av kritik mot att Turkiet arresterade 400 i ett Pridetåg förra helgen är ovanlig. Det är stor risk att det handlar mer om en rädsla för att stöta sig med statsministern än omsorg om den svenska Natoansökan.
Förra helgen gick det ett pridetåg genom Istanbul. Även om homosexualitet inte längre är straffbart i Turkiet är pridetåg förbjudna. Orsaken sägs vara att staten inte kan garantera deltagarnas säkerhet. Så polisen slog till och runt 400 deltagare arresteras. Det förekommer rapporter om att några av deltagarna har torterats.
Två veckor tidigare hände ungefär samma sak. En prideparad på ett universitet i Ankara bröts upp och polisen använde bland annat pepparammunition mot deltagarna.
Reaktionen i Sverige är förvånansvärt tyst. Internationella Amnesty tar upp frågan. Flera internationella tidningar tar upp ämnet, men i Sverige är det mest i notisform.
Tidpunkten är också speciell. Årsdagen av Stonewallupproret är ungefär samtidigt. Stonewall var kravaller som utbröt i New York efter en polisrazzia mot en HBT-klubb 1969 och minnesdagen av det är grunden för prideparaderna i dag. Minnesdagen av Stonewall är det många av organisationerna som har tagit upp och skrivit om i sociala medier. Något som gör tystnaden om Turkiet så mycket märkligare.
Förmodligen är det Natomedlemskapet som är huvudorsaken. Magdalena Anderssons utbrott över att oppositionen inte gillade Morgan Johanssons sätt att sköta svensk politik ledde till att hon hotade med att avgå. Budskapet var tydligt: Acceptera Nato och våga inte reta upp mig.
Parallellt med oviljan att reta upp Andersson finns det de som sätter säkerhetspolitiken högst. Den liberale riksdagsledamoten Robert Hannah summerar det väl på twitter: ”Jag är en av de riksdagsledamöter som är mest kritisk mot folkmordsförnekande Turkiet. Turkiet har min släkts blod i sina händer. Jag är ändå 100 procent för Nato-medlemskapet. Sveriges nationella säkerhet går före allt annat. Riksdagsledamöter ska alltid sätta Sveriges intressen först.” Han är väldigt rak och ärlig.
När det kommer till organisationer som RFSL, RFSU, HBT-Socialdemokraterna och liknande är det mer tveksamt om det är värnandet av Nato och relationen till Turkiet som är orsaken. Snarare relationen till Andersson och partiet. Det borde ha varit en stor nyhet att Turkiet arresterar 400 människor för att de går i ett pridetåg. Liksom att polisen slår till mot studenter som har ett pridetåg. Det borde det ha varit.
Frågan är om cancelkulturen har slagit till igen. Det är lättare att se bort. Turkiet lyssnar ändå inte. Risken är att det blir en konflikt med regeringen och det är inte värt det. I så fall har oron för att stöta sig spridit sig ända in i de organisationer där HBT-rättigheter är en del av kärnan.
Cancelkultur och en regering som har svårt att acceptera en opposition är problematiskt. Det riskerar att sprida sig till allt fler områden och till allt fler organisationer, liksom till myndigheter som inte vågar lyfta fram problem, eftersom de kan ge regeringen kritik.
