Målet mot Karl Hedin borde vara enkelt att avsluta på ett anständigt sätt. Men av någon anledning stretar staten emot rättvisan. Rättsväsendet tycks varken vilja ge ett avslut eller skipa rättvisa för Hedin.

Karl Hedin häktades för att ha skjutit en varg och satt frihetsberövad under förnedrande former i ungefär en månad. Inga bevis för hans skuld kunde presenteras. Faktum är att åklagaren aldrig ens har lyckats bevisa att något brott över huvud taget har begåtts. Trots att varken brott eller skyldighet kan styrkas, har inget fel begåtts – om man lyssnar på Justitiekanslerns uppfattning. Det är väldigt märkligt.

Grunden för hela denna rättsliga soppa är en illegal avlyssning av Hedin. I ansökan till tingsrätten för att få tillstånd att avlyssna honom adderades brottspunkter för att nå upp till den tvåårsgräns som krävs för telefonavlyssning. Att åklagaren förstod att ett så hårt straff var orimligt är tydligt, då det senare i domstol endast yrkades på minst sex månaders fängelse.

Detta är bara ett av många fel i processen kring Hedin. Det är ett centralt fel eftersom det utgör grunden för de senare bevisen som lades till grund för målet. För den som vill ha en djupare genomgång av felaktigheterna rekommenderas Björn Törnvalls bok ”Jakten på Karl Hedin: ett totalhaveri för rättvisan”.

Hedins kamp för rättvisa och upprättelse är en lång historia. Den senaste akten är hans försök att stämma staten. Häromdagen kom Justitiekanslerns utlåtande, där JK inte anser att fel har begåtts mot Hedin. JK menar att varken häktningen, beslaget av egendom eller avlyssningen utgör en överträdelse värd att pröva i domstol.

JK:s besked är dock inte slutgiltigt; beslutet fattas av Stockholms tingsrätt. Det finns en risk för en absurd situation där å ena sidan Da Costa-fallet diskuteras flitigt, medan Hedin är på väg att offras. Två fall där det är uppenbar orättvisa och där det inte vill skipas rättvisa.

Att tingsrätten tar upp frågan är viktigt, inte bara för Hedins skull utan också för rättsväsendets integritet och trovärdighet. Många har begått fel, och det är avgörande att staten markerar mot detta och klargör felen. Annars riskerar aktivister att tro att de står över lagen och kan agera utan konsekvenser.

Det är också viktigt för alla som stöttar Hedin och vill se rättvisa skipas. Även om staten i slutändan och mot förmodan frias, blir det tydligt vilka delar av systemet som behöver reformeras. Att vägra prövning vore att begrava rättvisan – det vore fegt och ovärdigt.

Bortom juridiska spetsfundigheter verkar det inte finnas någon egentlig vilja att undersöka om fel har begåtts. JK tycks snarare försöka ställa upp så många detaljerade teknikaliteter att den övergripande bilden går förlorad. Strategin tycks vara att dölja skogen bakom en massa träd.

Det är anmärkningsvärt. För om man kokar ner hela fallet Hedin till en enda mening blir det denna:

Är det förenligt med svensk och internationell rätt att häkta en äldre, ostraffad man i en månad, med mycket hårda restriktioner, utan att ens kunna bevisa att ett brott har begåtts?

Det går att utveckla frågan med bevismanipulation, illegal avlyssning och mycket annat. Där staten saknar intresse av att reda ut frågan, måste allmänheten och juridiska intressenter kräva svar.

Kanske irriterar det att Hedin inte driver målet för ekonomisk kompensation, utan för rättvisa. Han vill reda ut om staten har begått och kan begå fel, snarare än att kräva skadestånd. Sett ur det perspektivet blir statens reaktion ännu mer orimlig.

Läs även: Hamas ondska