Regeringen Andersson har nu fått sina fallskärmar beviljade. Maximalt får de dela på ungefär 37 miljoner under ett år. Det mest provocerande är de som gick från regeringen till riksdagen men får behålla statsrådsarvodet. De gör samma jobb som andra ledamöter men får nästan dubbla lönen. För att kunna ställa om. Systemet med arvoden är oanständigt och borde göras om.
När Fredrik Reinfeldt avgick som statsminister tog han ut fullt avgångsvederlag från sin tid i regeringen. 156 000 kronor i månaden trots att hans bolag drog in miljoner under samma tid. Kritiken blev inte oväntat hård, särskilt som Reinfeldt betonat arbetslinjen och ställt den mot bidragslinjen. Men principer är dyra att ha.
Det borde ha varit en läxa för andra. Löser man ut fallskärmen från regeringen på ett sätt som folk uppfattar som oskäligt blir det kritik. Med rätta. Försvaret brukar vara detsamma, att man bara följer reglerna. Men reglerna går att ändra, vilket ingen verkar vilja göra.
Reglerna säger att man kan få ersättning i maximalt ett år. Ersättningen är densamma som den man hade som statsråd och har man andra inkomster så ska de räknas av. Blir statsrådet riksdagsledamot får de statsrådsersättningen men med avdrag för riksdagsersättningen. Förenklat får ett avgående statsråd 145 000 kronor i månaden i ett år efter de slutat om de inte får ett jobb som betalar mer. Det är ett ganska bra avtal.
När Socialdemokraterna tvingades bort från regeringsmakten lämnade de mangrant in ansökningar om att aktivera fallskärmarna. De högsta beloppen är på över 2,2 miljoner per person för första året. I vanligt folks ögon framstår det märkligt att en minister ska behöva sådana belopp för att återgå till ett mer vanligt liv. Särskilt som många blev riksdagsledamöter i stället och får sitt arvode toppat under ett år.
Skiftet från statsråd till riksdagsledamot är kanske det mest oanständiga i det här. På sitt sätt faktiskt värre än de som smyger med inkomster i bolag. Riksdagsledamöter har en bra inkomst: 71 500 kronor. Att det skulle vara en chock att gå från 145 000 kronor till 71 500 är svårt att förstå för många. Särskilt som det inte finns någon skarv, något jobbsökande eller liknande. Eller någon som helst skillnad i arbete mot andra riksdagsledamöter. Utom möjligen girigheten. Riksdagsplatsen är ju dessutom reservplanen i ett val. Byter man regering blir det riksdagen i stället. Att planera sin ekonomi så att man inte behöver omställningspengar kan inte vara så komplicerat.
Men det som också är upprörande är pratet om att följa regler. Vem har gjort reglerna? Det är ju politikerna själva. De kan ändra reglerna istället för att gömma sig bakom dem. Och de har inget, utöver sina privata fallskärmar, att förlora.
Socialdemokraterna påstår sig alltid vara emot girighet. Att andra skor sig – moderaters skattesänkningar räknas fram för partiledaren. De försökte ge sig på Lotta Edholm på grund av ett aktieninnehav i ett skolbolag. De egna miljonregnen däremot avskaffas inte.
Magdalena Andersson är kanske det märkligaste i det här. Hennes över två miljoner kommer att räknas ner med riksdagsarvodet, som med alla andra, och hon kommer under året att ha lika stor ersättning som statsministern. Så brukar det vara - Socialdemokraterna och Moderaterna toppar upp sina ersättningar till partiledaren så att de är i paritet med statsministern. Från och med oktober nästa år kommer hon, om inget ändras, att få motsvarande belopp från partiet. Men varför inte börja redan nu? Varför ska skattebetalarna bekosta första året, så Socialdemokraterna sparar pengar, och sen tar de kostnaden? Finns det någon logik i den dolda överföringen till partiet?
Ibrahim Baylan och Morgan Johansson utmärker sig. När de lämnade regeringen 2006 efter att Alliansen vann valet fick de varsin fallskärm. Då fick de 97 000 var varje månad i ett år. Nu behöver de en till omställningsersättning. Reglerna medger att man gör så. Men finns det någon moral i det, och hur kan man påstå sig vara emot orättvisor och ekonomiska skillnader om man gör så? Johansson brukar anse sig stå långt till vänster i partiet, och betona hur släkten kommer från en genuin arbetarbakgrund. Pappan plåtslagare, mamman undersköterska. Morgan själv tar miljoner i arvoden. Ibland faller äpplet långt från trädet. Inte minst som Johansson fick kritik för att han struntade i corona-rekomendationer och köpte julklapp åt sina föräldrar på mellandagsrean 2020.
Det är oanständigt när politiker beter sig så här, och det är inte ett parti som ska jagas utan en klass som ger sig privilegier. Oavsett om partier är emot bidragslinjen eller mot ekonomisk ojämlikhet blir det ett enormt hyckleri när de ger sig sådana ersättningar.
Det är inte ett svårt problem att lösa heller. Enklast är att göra om systemet så att en avgående minister får motsvarande ett riksdagsarvode under första året. 71 500 kronor i månaden klarar även en avgående minister av att leva på. Vill man göra en snabblösning kan man i väntan på att det görs en översyn lägga till att ”Blir ett statsråd riksdagsledamot skall inte avgångsersättning betalas ut” i reglerna.
Det vore både ett enkelt och anständigt tillägg som de flesta skulle tycka är helt rimligt att göra. Men det lär dröja tills den politiska kostnaden för att försvara systemet är större än den egna ekonomiska vinsten.
