En gång är ingen gång, två gånger är en vana. Att en gång släppa in Annika Strandhäll i en regering är ett uppenbart misstag. Att göra det flera gånger är uppenbart dåligt omdöme. Genom att inte släppa greppet om Strandhäll gör sig Magdalena Andersson ansvarig för hennes dumheter. Lojalt mot en kompis, men kostnaden drabbar många andra.

2015 postade flera dåvarande statsråd den i dag omtalade bilden. Lite rödbrusiga tog 7 kvinnliga statsråd en wefie och postade med texten: ”Smartaste bästa tjejgänget!” Än i dag har nog ingen försökt hävda att det var självironi utan faktiskt allvar. Magdalena Andersson, Ylva Johansson och Annika Strandhäll var eliten av vad Socialdemokraterna kunde prestera. Inte bara ministerämnen utan ministrar. De har efter bilden fått flera andra poster och Johansson har blivit kommissionär. Crème de la crème. För Socialdemokraterna är bara det bästa för folket gott nog.

När Magdalena Andersson blev statsminister hedrade hon sin vän. Strandhäll blev miljö- och klimatminister. Andersson borde kanske känt till att Strandhälls kunskaper i ämnena möjligen hade brister avseende djup. Men Strandhäll ville väl. Det blev snabbt pinsamt och peaken var ett framträdande i Almedalen 2022. Att seminariet blev ett av de mest omtalade det året handlade mer om Strandhälls tillstånd än en bra debatt.

Inte minst på twitter, nu kallat X, har Strandhäll blivit en olycka som spelas upp om och om igen. Strandhäll läxade upp svenska kyrkan om prästers krage. I helgen var det ett bråk mer klimatminister Pourmokhtari och nu senast grälar Strandhäll med journalisten Sofie Löwenmark om kusinäktenskap.

Läs även: Strandhäll om förbud mot kusinäktenskap: Geniun skitfråga

Strandhäll kallar frågan om kusinäktenskap för en ”genuin skitfråga” och som en av Socialdemokraternas främsta dygnspridare får man anta att skatologi är ett av få områden där hon besitter djupare fackkunskap. När Löwenmark påtalar att hon har läst hundratals förundersökningar där tvångsäktenskap med kusiner är antingen hot eller en realitet menar Strandhäll att Löwenmark går högerextremas ärenden.

Aftonbladet rapporterade nyligen om en 18-årig flicka som ströps av sin bror för att hon hotade familjens heder. När hon kvicknar till ser hon bedjande på sin mor i hopp om att mamman ska förmå brodern att avbryta misshandeln. I stället spottar mamman på henne. Även där finns hoten om kusingifte som en del av misshandeln mot flickan.

För att kunna närma sig ett problem måste man ha något slags förståelse för problemet, liksom den självklara insikten att människor är olika. Det saknas helt hos Strandhäll. Strandhäll påpekar att hon är uppvuxen och har bott i Angered i Göteborg så hon vet. Men är hon inte uppvuxen i en familj med hederskultur eller klantänkade är det helt meningslöst att jämföra med. Särskilt som det är länge sedan hon bodde där.

Men diskussionens största pinsamhet är att Strandhäll har noll förståelse för kunskap eller fakta. Som replik framför hon att hon har hånats för att hon hänvisat till Netflixserien ”Chernobyl”, som hon kallar dokumentär, när det är en dramaserie.

Strandhäll har flera gånger utsetts till minister och av två olika statsministrar. Någon gång måste det bli ett stopp på den cirkusen. Det är helt obegripligt att vi har en före detta minister som inte kan skilja på ett tv-drama och en dokumentär. Eller som varken vill eller kan förstå problemen kring hedersvåld och kusingiften utan tror att det är en del av en högerextrem konspiration.

En gång är som sagt ingen gång. Ansvaret för Strandhälls dumheter vilar allt mindre på henne och allt mer på Magdalena Andersson. Att Strandhäll inte är en av många dyngspridare på sociala medier utan en sannolik minister om Socialdemokraterna vinner nästa val är helt och hållet Anderssons ansvar.

Frågan är vad som är viktigast för Andersson. Är det att ta fram ett starkt lag som kan styra Sverige eller är det att hålla ”Smartaste bästa tjejgänget” under armarna?

Läs även: Alternativet till regeringen är värre