Att kartlägga värderingar bland invandrare är inte nytt – det började redan under Löfven och är ett verktyg för integration. Men när Liberalerna nu åter lyfter frågan går vänstern i baklås och ropar ”Stasi!”. Samtidigt lämnas en kvarts miljon unga i klorna på hedersförtryck.
I en intervju i söndags med Liberalernas nyvalda partiledare Simone Mohamsson berättar hon om en kartläggning av invandrares värderingar.
För en sekund stod Sverige och vägde. Debatten balanserade på en knivsegg innan den samlade emo-vänstern lyckades förvandla vad som kunde ha varit en viktig diskussion om integration till ett Sophie Scholl-lajv. Ett förslag om att hjälpa dem som lever under hedersvåld och i patriarkala kulturer förvandlades till en kamp mot inbillad nazism – iscensatt av en uttråkad och självupptagen medelklass.
Kanske är det inte förvånande att det blev så. Svensk politik är djupt dysfunktionell. Debatten handlar sällan om att lösa verkliga problem, utan om att varna för ett hypotetiskt, framtida totalitärt samhälle.
Det märkliga är att de som ser sig som mest solidariska och upplysta blir mer skrämda av att se The Handmaid’s Tale i soffan än av verkliga balkongflickor och hedersmord.
Förslaget om att kartlägga värderingar är inte ens nytt. Det var en något mildare, men ändå högljudd debatt redan i höstas när dåvarande integrationsministern Mats Persson presenterade idén i budgeten.
Men inte ens då var det första gången. Sådana undersökningar har genomförts i Sverige sedan 2018. Den ”åsiktsregistrering” som i dag får vänstern att ropa på Stasi lanserades alltså under Löfvens tid vid makten.
Ett exempel på paniken är Olle Thorell, socialdemokratisk riksdagsledamot – mest känd för att ha skrivit hundratals frågor till regeringen med hjälp av AI. Inte särskilt förvånande alltså att hans reaktion blev att skriva... ännu en fråga. Ironiskt nog satt han själv i riksdagen när Löfvens regering påbörjade de kartläggningar som han nu kritiserar.
Det handlar alltså om mycket känslor och lite fakta. I kommentarsfälten haglar absurda tolkningar.
Vad regeringen faktiskt vill göra är att jämföra värderingar hos personer födda i Sverige med dem som flyttar hit. Tanken är att SCB och World Values Survey ska genomföra varsin studie. Det är knappast organisationer man brukar förknippa med diktatur.
World Values Surveys Bi Puranen kommenterade undersökningen och resultatet 2021.
Sverige är ett extremt land när det gäller värderingar – på ett positivt sätt. Vi är ett av världens mest individualistiska länder. Även de politiska ytterkanterna, som SD och V, skiljer sig tydligt från sina motsvarigheter i andra länder. Vår starka betoning på individualism, sekularism, tolerans och personlig frihet är något att värna, inte kompromissa om.
Att Sverige sticker ut är välkänt. Och det gör också flera av de stora invandrargrupperna – fast i motsatt riktning. Grupper från Finland, Polen och Tyskland är kulturellt relativt nära. Men länder som Afghanistan, Syrien, Irak och Somalia står mycket långt från Sverige när det gäller värderingar.
Där vi i Sverige ser individuell frihet och självbestämmande som självklart, råder i dessa kulturer ofta en stark kollektivistisk syn, där frågor som heder, könsroller, sexualitet, skilsmässa och familjens makt över individen ser helt annorlunda ut.
De grupper som kommer till Sverige har ofta värderingar i rakt motsatt riktning. Det leder till konflikter, både inom grupperna och mellan dem. Inte minst kvinnor från dessa länder vill ha samma frihet som svenska kvinnor: flickor vill kunna prata med pojkar, välja sina partners och bestämma över sina liv.
Vilken frihet du faktiskt har i Sverige påverkas i hög grad av vilken familj du är född i – och var den familjen kommer ifrån.
Ungefär en kvarts miljon unga beräknas leva under hedersförtryck. Utöver det finns vuxna, främst kvinnor, som inte får skilja sig, inte kan röra sig fritt eller på andra sätt begränsas i sin vardag.
Att försöka förstå omfattningen och vilka värderingar som ligger bakom det här förtrycket är ett första steg mot förändring. Om staten är rätt aktör är en annan fråga. Men utan kunskap får vi aldrig en seriös debatt.
En stor andel av svenska väljare kallar sig feminister. Med viss risk för att ”mansplaina” kan man tycka att frågor som rätten att skilja sig, välja sina egna kläder eller sin partner borde vara prioriterade. Men icke.
Svensk politik tuggar vidare i gamla hjulspår och för krig mot väderkvarnar. Vad som kunde ha varit ett viktigt första steg i att hjälpa en kvarts miljon unga ut ur hedersförtryck, förvandlades i stället till en debatt om Stasi.
Läs även: Integration genom vänskapskvotering – uppdaterad socialdemokratisk ingenjörskonst
