Det pågår ett arbete med att byta ut aktivisterna i myndigheterna mot andra aktivister. Det är fel. I stället för att hoppas kunna ersätta S-aktivister med den nya majoritetens så borde drömmen vara tjänstemän som är rimliga fram till pension. Oavsett vem som styr.
Svensk förvaltning är speciell med de väldigt självständiga myndigheterna och förbudet mot ministerstyre. På många sätt har det fungerat väldigt väl, med en kader av tjänstemän som brydde sig om sitt verk, sin verksamhet och sin funktion och satte en ära i det. Än finns många kvar, men leden tunnas ut, både bland tjänstemännen och i ledningen.
Det hedrade länge Socialdemokraterna att de respekterade detta samhällskontrakt. Men gradvis blev det viktigare att styra verksamheten inifrån, så partiboken blev viktigare. Och det långa maktinnehavet gjorde också att många visste och förstod faran för karriären. Var man kritisk mot den politiska ledningen, som hade utnämningsmakten, blev det svårare att göra karriär.
Ämbetsmännen gjorde sitt, politiken styrde med lagar. Ett bra system. Sen kom aktivisterna. Politiseringen. Jobbet blev en plattform för den egna uppfattningen, inte för att verkställa demokratiska beslut. Det rapporterades hur migrationsverket hade stora gräl på sitt intranät när regeringen byttes. På samma sätt talade tjänstemän på UD om att de inte skulle hörsamma beslut om Sverigedemokraterna fick makten.
Problemet är stort. Håkan Juholt talade om klegget. Ovanpå aktivisterna kom de politiskt tillsatta cheferna, de som fick sina jobb som tack, för att styra en verksamhet eller på andra sätt politiskt. Dan Eliasson är nog den som flest tänker på.
Nu finns en ny regering, en ny majoritet i riksdagen, en ny tid. Men många gånger tycks Socialdemokratin sitta i väggarna. Den självklara inställningen borde vara att återinstallera ämbetsmannen. Inte att byta socialdemokratiska aktivister mot andra.
När Björn Söder glatt twittrar om att det är ”dags att städa upp i Myndighetssverige” har han rätt. Men då är det lika viktigt att komma ihåg det han svarade Owe Nilsson. Det är TT-journalisten som sa upp sig för att han han hade omplacerats eftersom han trodde att regeringen skulle lägga ner arbetet mot antisemitism. Söder sade då att ”regeringen bör tillse att vi återgår till tjänstemän som tjänar sitt uppdrag oavsett vem som styr snarare än som tjänar sin partibok”. Det är en viktig princip.
Läs även: I vilken värld lever journalister?
Men det svajas på den punkten. Många vill se sina aktivister, partister eller de som tycker som de. Inte de tråkiga lydiga tjänstemän som Söder hyllar.
Ett exempel på det där är en interpellationsdebatt för någon vecka sedan mellan justitieminister Gunnar Strömmer och justitieutskottets ordförande Richard Jomshof. Jomshof ogillar att polisen tillåter sjalar, och andra religiösa symboler, som en del av uniformen. Strömmer svarar att det är något som polisen får hantera. Debatten blir låst där. Strömmer driver på en linje där politiker inte lägger sig i interna reglementen. Jomshof är så arg på slöjorna att han är beredd att bli en av aktivisterna som politiserar myndigheterna. Skenbart handlar debatten om en slöja. Men den djupare diskussionen är om vem som styr polisens reglemente; polisen eller regeringen.
Politiskt ska man aldrig införa något som man inte kan förlora kontrollen över. Och handen på hjärtat är få saker så skrämmande som att Märta Stenevi, Per Bolund, Nooshi Dadgostar eller Morgan Johansson skulle kunna göra om de interna reglementena för myndigheter som polisen och försvaret. Det är förmodligen läskigare än att Dan Elisson skulle bli ÖB.
Att gå på den linjen; att ersätta politiska aktivister med aktivister med annan politik, är tokigt, på samma sätt som det är tokigt att öppna för att politisera myndigheters beslut. Och det gäller oavsett om besluten är bra eller dåliga. Frågan är inte om man är för eller emot något, utan hur det ska beslutas.
Det finns goda skäl till att det här ligger i grundlagen och det är för att skydda och sakta ner politisering. Att öppna och ta bort skydden vi har i dag är att göra morgondagens aktivister en jättetjänst. Eftersom det kommer ett val där det byts regering och då ska inte den regeringen ha fritt fram.
Det viktiga är att gå på den linjen som Söder hade i sin andra tweet. Byt ut aktivisterna. Rensa där. Men ersätt dem inte med andra, utan med tjänstemän som är tråkiga och bryr sig om att följa regeringens beslut, oavsett vilken färg regeringen har. Vi behöver människor som får det att fungera en eller ett par mandatperioder. Då kommer det dessutom att finnas tjänstemän utan partibok, som bara vill göra ett gott jobb.
Vad Sverige behöver är inte andra aktivister utan duktiga tjänstemän.
