Knappt hade röken och bullret från debatten om trollfabriker lagt sig så var det dags för nästa skandal. Daniel Lång slank förbi när Richard Jomshof blev intervjuad av Expressen och bröt in med ett käckt ”Ausländer raus”, som spelades in. Utropet från låten kostade honom riksdagsstolen. Redan samma kväll lämnade han den plats i riksdagen han hade suttit på i fjorton år.

Under fjorton år kunde man tycka att Lång borde ha fått omdöme nog att hålla sig rimligt nykter på en valvaka som är full av journalister. Smällen drabbar inte bara Lång utan också Sverigedemokraterna som kommer att få leva med ytterligare en skandal. Både skandalen med Lång och trollfabriken kommer att kommas ihåg i många år till.

Sverigedemokraterna börjar alltmer få en relation till media som påminner om en missbrukare. Det är aldrig deras, alltid medias fel. Media ställer till det om och om igen för Sverigedemokraterna. Det är aldrig Sverigedemokraternas ansvar att se till att det inte finns något att skriva illa om.

Media gillar inte Sverigedemokraterna. Så är det och det finns två vägar att hantera det. Antingen kan man vara kränkt, ledsen och tycka synd om sig själv eller så kan man acceptera det och jobba i motvind. Det är tungt, jobbigt och behöver inte ens ge märkbar framgång på flera år. Men det kommer att ge framgång.

Den första insikten som Sverigedemokraterna måste ha att det är de själva som ger media saker att sprida och kasta på dem. Det är inte medias fel att det fanns en nyhet kring anonyma konton. Det är Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning som inte kunde förstå och förutse konsekvensen av vad som händer om media skriver om det. Precis som det är Långs ansvar att förstå att man kan råka riktigt illa ut om man dricker för mycket och skrålar på fyllan.

Sverigedemokraterna var under lång tid väldigt utsatta av media, socialt och på andra sätt. Kostnaden för att vara öppen sverigedemokrat var hög. Det kunde kosta en jobbet, förtroendeuppdrag, vänner och annat. Richard Jomshof lämnade Djurens rätt efter att de beslöt att sverigedemokrater inte fick ha högre poster. Utsattheten gav en sållning bland de aktiva så att man måste vara väldigt hårdhudad, tuff och driven för att orka. Det är lätt att förstå.

När Sverigedemokraterna utgör över 20 procent av väljarna är det fortfarande tufft men vara sverigedemokrat, men mer accepterat än förr. När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen hälsade inte folk på dem i utskotten, ledande platser var stängda och det fanns en isolering. I dag sitter de och förhandlar och är en del av riksdagens arbete. Till och med i landets styre.

Det ger ett behov av andra typer av människor och många av de gamla blir ett problem i transformeringen av partiet. En del av transformeringen är tjänstemän och politiker som kan det politiska hantverket, att kunna förhandla och omvandla idéer till konkret politik. En annan del är förståelse för både det politiska sammanhanget och varumärket.

Förr var SD ensamma och med ett ganska speciellt varumärke. Nästan all uppmärksamhet var god och andra partiers ilska var goda nyheter. Det förstärkte bilden av ett parti i opposition och ett parti som inte var som andra. Man var utanför etablissemanget. Men med Tidöavtalet ändras mycket.

En första bit är att man måste behålla vänskapen med de andra partierna. Det krävs för att få förhandlingar att fungera. Även om man tror på strategin att skapa konflikt, knäcka Tidö strax innan valet och få Liberalerna att åka ut och sen ombilda med en regering M, SD och KD så är det ett väldigt högt spel. Det finns en uppenbar risk att det misslyckas och att Magdalena Andersson vinner i stället.

Väljarna är också annorlunda. I takt med att partiet växer ökar andelen flyktiga väljare, lata väljare, väljare som inte är en del av den hårda kärnan och andra. För att behålla dem måste man navigera annorlunda. Offerkofta, skylla på media och att vägra se att man själv har ett ansvar motiverar och imponerar uppenbart inte på dem.

Över 1,3 miljoner väljare röstade SD i riksdagsvalet. I EU-valet var det strax över en halv miljon. 800 000 färre röster. Det är en enorm skillnad. Hur många som tappades på grund av klantighet går inte att få ett säkert svar på. Men uppenbart är att klantigheten kring anonyma konton och hur det senare hanterades spelade stor roll.

Ska Sverigedemokraterna klara av att konsolidera sig och samtidigt vara en del av hur Sverige styrs behöver de snabbt nyktra till och förstå att det är deras ansvar att inte göra saker som kan bli stort i media eller hos samarbetspartier. Liksom att snabbt se över vilka personer, både bland tjänstemän och politiker, som är tickande bomber och hantera det.

Det är inte medias fel att det gick att få ett val att handla om trollfabriker eller att riksdagsmän gör bort sig på fyllan. Sverigedemokraterna behöver lära sig att ta ansvar.

När jag för många år sedan pluggade PR brukade min professor säga att man alltid ska ställa sig frågan ”Vill jag läsa om det här i tidningen i morgon?”. Det är en bra tumregel, framförallt om man har media emot sig. Att skylla på media kommer inte heller att stärka den relationen.

Ibland måste man bara gilla läget och göra det bästa av det.

Läs även: Valdeltagande är det som avgör EU-val