Dåliga nyheter om den svenska ekonomin väller in. Senast ut är EU-kommissionen. När de presenterar tillväxtstatistik får Sverige jumboplats. Sämst i EU. Låt det sjunka in.

Magdalena Anderssons skötsel av ekonomin som finansminister var usel. Som statsminister gör hon inte ett bättre jobb. Svensk ekonomi har gått från Europas topp till dess botten.

För snart femton år sedan skakades världen av en global finanskris, kanske mest i dag ihågkommen för Lehman Brothers konkurs. Sverige klarade sig ganska bra. Tidningar runtom hyllade den svenska hanteringen och Sverige liknandes vid Schweiz.

Nyckeln till framgången var arbetslinjen. Tanken att få människor i arbete så att de dels kunde bekosta sitt eget liv, dels bidra till att finansiera det kollektiva. Med en modell som den svenska, med hög skatt och generösa bidrag, märks det fort i den offentliga ekonomin om fler eller färre jobbar.

När socialdemokraterna återfick makten och Magdalena Andersson blev finansminister skulle den hjärtlösa uppfattningen att arbetsföra ska försörja sig själva nedmonteras. Det gav och det ger resultat. I takt med att incitamenten att jobba försvinner så jobbar färre och då sjunker konsumtionen, med i sin tur färre jobb som konsekvens.

Löftet var att Sverige skulle få EU:s lägsta arbetslöshet. Facit är att Sverige föll från plats 11 till 23 med arbetslöshet, samtidigt gick Sverige upp över snittet för arbetslöshet inom EU. Det är första gången sedan medlemskapet 1995.

Det finns givetvis ett samband mellan den låga tillväxten och den höga arbetslösheten. Misslyckas regeringen med att skapa förutsättningar för företag att växa så skapas inga jobb.

Vad kommissionen prognostiserar är att länder som förr användes som avskräckande exempel – Bulgarien, Rumänien, Polen och flera andra – i dag presterar bättre än Sverige. Deras ekonomi är bakom den svenska, men de drar i kapp. På samma sätt som Sverige började tappa mot de andra nordiska länderna, börjar vi nu tappa mot övriga länder.

I andra ändan finns inflationen. SCB rapporterade i veckan att på årsbasis är inflationen uppe i 8,5 procent. Ökningen bara mellan maj och juni var över en procentenhet. Förr var det nästan ett års inflation, nu en månad.

En stor del av förklaringen ligger i priserna på drivmedel och energi. De har globalt gått upp, så hela skulden är inte regeringens. Men bakom Putinpriserna ligger svenska skatter. Skatter som folk får betala för att Andersson skulle köpa stöd från Miljöpartiet. Hon får stöd i riksdagen, du betalar på macken.

Socialdemokraternas slogan inför valet är ”Vårt Sverige kan bättre”. Det är inte svårt att hålla med om det. Hela EU kan tydligt bättre än vi.

Genomsnittet för tillväxt i EU är 2,7 procent. För Sverige är det 1,3 procent. Strax under hälften. Det borde vara den stora diskussionen i svensk politik i dag. Liksom diskussioner om hur den kommer upp över EU-snitt igen. Men nyheten hamnade lite sömnigt på ekonomisidorna.

Det är ju trots allt valår.