När polisledningen är lamslagen av hanteringen av härvan av relationer, märkliga rekryteringar och anmälningar av trakasserier borde Gunnar Strömmer ta tillfället i akt och tillsätta en ny polisledning som faktiskt vill arbeta mot brott. Som ser det som sin viktigaste uppgift. Det skulle också ge en tydlighet om att i polisen är det kompetens snarare än kontakter som premieras.
Härvan kring polisledningen rullar vidare och media nystar upp mer och mer. Halva huvuden har börjat rulla. Först genom att Mats Löfving omplaceras och sen genom att Linda Staaf inte kommer att lånas ut till justitiedepartementet. Det är inte, ännu, riktiga bondeoffer, men blickarna börjar höjas. Liksom frågetecknen som börjar flockas kring rikspolischefen.
Vad visste han? Varför har han inte agerat? Har han tipsat Löfving om att han var anmäld? Följde han upp en misstanke om misshandel och trakasserier mot underrättelsechefen för Noa? Är det rimligt att ha en ställföreträdande rikspolischef som gömmer sig bakom ett träd och tittar på medarbetare?
I brist på svar klättrar frågorna ett steg uppåt till ministernivå. Statsministern tycker att härvan skadar förtroendet för myndigheten medan justitieministern har fullt förtroende. Kanske måste han bre på lite för att inte få en storm av krav på avgång. Men nyansskillnaden mellan statsministern och justitieministern är intressant.
Leif GW Persson tror att alla tre ryker. Staaf för allmän olämplighet, Löfving för alla tveksamheter och rekryteringen samt Thornberg för att han inte har satt ner foten. Han är chef, ansvarig och den ska se till att varken trakasserier eller nepotism förekommer. Han borde ha agerat långt tidigare.
Att Kristersson medger att det skadar förtroendet men att han förstår att det är förtroendeskapande är en, för stunden, rimlig hållning. Det är Strömmers domän. Det pågår en utredning som han inte kan föregå och framför allt så kan han inte ha halvt förtroende för ledningen av en myndighet. Man antingen har förtroende eller tillsätter någon man har förtroende för. Gråzoner i förtroende mellan myndigheter och regeringen är trams.
Justitieminister Gunnar Strömmer sitter i en liknande sits. Han kan inte tala öppet utan måste stå bakom rikspolischefen till dess att han sparkar honom. Det börjar bli dags att överväga det alternativet. Annars kommer det inte bara att slå tillbaka mot polisen utan också mot regeringen.
Men framför allt borde Strömmer börja agera. Han skulle vara tuff som minister, det skulle sättas hårt mot hårt mot de kriminella och det skulle bli århundradets kamp mot brotten. Var finns det nu?
En första sak är att dra in justitiekanslern. Låt JK granska ärendet parallellt med de brottsutredningar som sker och den märkliga utredningen som rikspolischefen själv inlett. Och ge JK ett direkt uppdrag att se över rikspolischefens roll i härvan.
För Strömmers del sitter han i en guldsits som han verkar för vek för att utnyttja. Polisen har länge känt till problemet. Många höga, och duktiga, poliser har inte fått tjänster som de har förtjänat. Det finns en stor besvikelse över att det är kontakter och inte kompetens som premieras. Som en polis beskrev situationen: ”det känns som det är viktigare med erfarenhet med poliser än med polisen”.
Strömmer kan byta ut en polisledning som är ökat impopulär och lösa flera problem. Både allmänhetens förtroende och myndighetens mot honom och polisen kan stärkas. Han kan få in duktiga poliser som vill lösa det som regeringen beskriver som sin största utmaning – de gängkriminella. Inte minst, som det så ofta heter, kan han skicka en signal om att från och med nu är det kompetens och inte svågerpolitik som är vägen till karriär.
Kanske måste det vara så att den siste som förlorar förtroendet för rikspolischefen är justitieministern. Annars skulle han ha sparkats tidigare. Men Strömmer måste fatta ett beslut nu. Tror han att Thornberg är utan skuld och jättelämplig eller är det ett bra tillfälle att byta ut ledningen? För väntan kommer varken att hjälpa för Strömmers förtroende eller för att slå ner på brotten.
Parallellt finns ett annat problem. Ju längre härvan drar, ju fulare den blir, desto mer slår den över på Försvarsmakten. Biter sig bilden av Staaf fast som en karriärlysten gold digger, sann eller falsk, så kommer den att skada förtroendet för ÖB.
Strömmer borde lösa flera problem direkt och byta ut ledningen och tillsätta en ledning som kan fokusera på att stoppa de kriminella gängen, i stället för att försöka reda ut en härva där alla tycks inblandade.
