Härvan kring polisledningen har från början varit illa skött. Länge var det farsartat men när det fulla ansvaret läggs på en person som sen avlider blir det en djup tragedi. Den ansvarige för hela myndigheten har stått vid sidan om hela tiden och inte tagit det ansvar som han borde. Det dags för det nu. Anders Thornberg borde avgå.
Affären kring Linda Staaf och Mats Löfving började väldigt mycket som en fars. Sängkammarkorruption i högsta polisledningen. Men det slutade abrupt med en tragedi, när syndabocken för härvan avled.
I den i dag borttagna rapporten om i huvudsak Mats Löfving finns det lite farsartade upplägget kvar. Rikspolischefen får rollen som den där lite virrige men väldigt godmodige patriarken som är god och vill alla väl men som är lite väl snäll och därför blir det tokigt. Till exempel skälet till att alla kände till affären utom Thornberg anges faktiskt.
”Av tämligen självklara skäl deltog Anders Thornberg inte i utbyte av skvaller som förefaller ha ägt rum i matsalar och på andra ställen hos Polismyndigheten.”
Thornberg kan därför inte hållas ansvarig. Han står ju över matsalens skvaller. Det låter lika fint som osannolikt.
Bristande ledarskap
En återkommande beskrivning av polisledningen både före och efter dödsfallet är att alla håller ihop tills någon gör bort sig. Då sluts leden och personen stängs ute. Även det tas faktiskt upp i rapporten, men även där visar det sig att utredaren har hittat en orsak till att Thornberg står över all kritik.
Linda Staaf är besviken på att det cirkulerade felaktigheter kring henne i media och försökte få hjälp av cheferna att åtminstone korrigera rena och uppenbara lögner. Man kan tycka att Thornberg förtjänar kritik men så visar det sig att det finns en förklaring och att han är en hedersknyffel. När Staaf löpte gatlopp i medier med bland annat anklagelser om att hon hade fejkat sina meriter så ville hon ha stöd av Thornberg. Han kunde inte ge henne det stödet, men rapporten förklarar:
”Själv har han [Thornberg] en ledningsgrupp vari ingår 17 ledamöter med vilka han håller medarbetarsamtal och i övrigt fullgör sitt ansvar som överordnad chef. Han kan givetvis inte gå förbi underordnade chefer och ta över deras ansvar för underställd personal. Det skulle för övrigt vara omöjligt med hänsyn till alla andra uppgifter som ankommer på honom som rikspolischef.”
Några uppfattade kanske drevet som en extraordinär händelse där den högste chefen skulle hjälpa en anställd. Men nej, han ville inte gå förbi underordnade chefer. Och uppenbart hade de antagligen sagt nej. Och för att ingen ska tro att han duckade för att se hur vinden blåste så finns det där. Svart på vitt. Omöjligt med hänsyn till hans andra uppgifter.
Det är så uppenbart att det handlar om ett dåligt ledarskap. Är man populär och gör bra saker då finns chefen där. Blir man en börda, ja då är man ensam.
På tal om ensam. En sak som återkommer i all krishantering är att den som hamnar i ett drev inte får lämnas ensam. Det måste dels skärmas av från media, dels måste det finnas vänner där hela tiden som stöttar, håller humöret uppe och hjälper till med enkla saker som att laga mat.
Ett personalärende inför publik
I Löfvings fall verkar det har varit motsatt. Thornberg håller en presskonferens där han diskuterar ett personalärende, där rekommendationen inför hela folket av utredaren är att Löfving ska sparkas. Han är brutalt öppen. Han vill inte ge besked utan ska prata med Löfving först. Som tv-serie hade det varit en enormt spännande scen. Som verklighet, utfört av en av Sveriges viktigaste chefer, är det publikt skambeläggande.
Hela rapporten är upplagd så. Linda Staaf är naiv men har inte gjort fel. Inte ens reflektioner kring att en utbildad jurist kanske borde begripit problemen med jäv. Löfving är den stora skurken som gjort en massa jäv men samtidigt så har myndigheten hållit måttet. Polisen, som myndighet, har funkat väl men har blivit utnyttjad av Löfving. Och sen sist är det då den fantastiske rikspolischefen. Som till och med slår dövörat till när någon skvallrar lite.
Med det upplägg som utredningen hade var det uppenbart ungefär hur den skulle landa. Det har diskuterats massor om den var beställd eller om den bara landade så. Klart är i vilket fall att det är jätteklumpigt att ha samme utredare som en gång tidigare har friat Thornberg.
Det har sedan dödsfallet kommit in en rad olika anmälningar om olika saker i frågan. Det är viktigt att det reds ut vad som faktiskt har hänt och vems ansvaret var i flera av de här frågorna.
Dags att ta ansvar
Men framför allt. Thornberg måste förstå att han inte kan sitta kvar. Det går inte att offentligt schavottera en medarbetare, en väldigt nära medarbetare, och när personen sen avlider så låtsas polisen som att det regnar. Thornberg är högste ansvarig och det är där ansvaret stannar. Han måste ta det ansvaret.
Han är den som borde ha funderat över om det var lämpligt med en rapport, hur rapporten skulle utformas och vad den skulle besvara. Han är den som är ansvarig för hur den redovisas. Han är ansvarig för sin personal. Han är den som borde ha sett till situationen för den som pekas ut som syndabock.
Det gjorde han inte. Han brast. Något så fruktansvärt. Och genom hela historien har han brustit. Han skulle ha agerat långt innan frågan nådde media, någon som lyssnade på matsalsskvallret borde ha sagt till honom, och hanterat saker där. Liksom genom hela historien när den drogs upp i fjol. Han är högsta chefen och det är hans ansvar.
Men han tog inte ansvar då. Därför borde han göra det nu och avgå. Sluta fega och faktiskt vara karl nog för sin uniform och förklara att han som högste chef faktiskt har ett ansvar och han svek det men han tar konsekvenserna av sina handlingar.
Det finns en lång rad anledningar till varför han borde sparkas. Till dem fogas nu skäl varför han borde avgå.
