Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin var upprörd i förra veckan. Det är han ganska ofta – och på ett ofta roligt sätt. Den här gången var det hans vanliga blandning av buskis och dubbelmoral. Det som hade gjort Baudin upprörd var att en tjänsteman hade glömt en pärm med papper under en resa med Ulf Kristersson. Några papper kan ha varit säkerhetsklassade.

Baudin blev rosenrasande över tjänstemannens slarv och menade att om det där hade hänt i näringslivet, hade Kristersson fått sparken. Baudins självklara roll som auktoritet på hur näringslivet fungerar är möjligen något ihålig. Bortsett från att ha varit med och basat för ett telefonlotteri som lurade pensionärer med hjälp av gängkriminella, verkar hans CV vara tunt på meriter från näringslivet. Dessutom är det med tanke på hans bakgrund som fackpamp en märklig syn på anställningstrygghet.

Med tanke på hans bakgrund som storfräsare i spel och dobbel finns det en särskild och mycket roande moralisk indignation kring Baudin. Han är ofta upprörd så att han ser ut som om han har bränt sig i solen. Den moraliske förkämpen Baudin är oftast ensam och sviken eftersom resten av världen är amoralisk, girig och ond. Baudin är motsatsen – han är arg för att han vill människor väl. Baudin är självskriven på moralens och godhetens sida.

Ett talande exempel på hur Baudin står på människornas sida är att han plötsligt är emot telefonförsäljning och stöttar Konsumentverkets krav på förbud.

– Ingen ska bli lurad eller utsättas för brottslig verksamhet. Det ska så klart bort, säger Baudin i en intervju.

Detta sker veckor efter att han varit med och sålt Socialdemokraternas ökända lotteri, som i ett par årtionden har lurat svaga på pengar för att gynna partiet. Men nu, när han inte längre kan tjäna pengar på lotterier och telefonförsäljning, ska branschen förbjudas. När han inte längre får in pengarna, förstår han hur människor luras. Hade samma förslag kommit månader tidigare, hade en rödbrusig Baudin självfallet varit arg över att Socialdemokraternas intäkter angrips.

Baudins nya moraliska insikt om telefonförsäljning tycks nästan vara en uppenbarelse. Men den för tankarna tillbaka till ilskan han kände över tjänstemannen som glömde en mapp med papper. Kristersson har givetvis ett formellt ansvar, även om han inte kan springa efter tjänstemän och kolla så att de har allt med sig alla papper och deras packningar.

Det ansvaret Kristersson har är väldigt annorlunda jämfört med Stefan Löfvens och de andra socialdemokratiska ministrarnas under transportskandalen, då man råkade skicka iväg en väldig massa register utomlands. I Socialdemokraternas försvar hette det bland annat att den dåvarande statsministern Stefan Löfven aldrig hade informerats, eftersom Anders Ygeman inte förmådde boka ett konferensrum som var avlyssningssäkert. Hur arg var Baudin på dem som var inblandade där?

Som partisekreterare kan han förvisso inte sparka till exempel Anders Ygeman och Peter Hultqvist från riksdagen, men han kan se till att de inte har en chans att väljas in igen – om han nu tror på att folk ska få sparken när det sker misstag. Han kan utan problem se till att de inte kan bli ministrar igen. Kommer han att göra det, eller är hans ilska en charad?

Ett annat tillfälle då Baudin, om han hade brytt sig om säkerhet snarare än att skapa opinion, hade kunnat kräva avgångar, var när ett antal pistoler stals från Regeringskansliet. Det som stals var de vapen som skulle användas av vakterna om det till exempel skedde en terroristattack. Flera av vapnen återfanns senare i kriminella miljöer. Några spår av att Baudin krävde Löfvens avgång går inte att finna.

Att kräva Löfvens avgång gjorde han självklart inte. Det rörde ju partiet och då gällde andra regler och annan moral. De skilda moraliska kraven ska man inte förvånas över – Baudin är ju trots allt en ledande socialdemokrat. Och då har man åtminstone tre moraliska uppsättningar. Elaka rykten säger att Baudin har en hel klädkammare bara för olika uppsättningar av moral.

Det är inte bara borttappade mappar som gör Baudin arg. Enligt en intervju i Dagens industri blir han ”skogstokig av orättvisor”. Samme person som glatt tog emot en paradlägenhet av facket efter att han blev vice ordförande för Kommunal. Hans pressekreterare tog då upp risken att Baudins nya uppdrag annars riskerade att göra honom hemlös. Risken för hemlöshet var nog begränsad, eftersom Baudin redan hade en tvåa på Saltmätargränd innan han fick fyran på Sveavägen. Men pressisens omtänksamhet och oro är onekligen rörande.

Baudin är även inom Socialdemokratin något av ett unikum – skamlös, helt utan rädsla att skämma ut sig om det gynnar partiet, och med fler uppsättningar moral än en katt har liv.

Läs även: Det är inte synd om Jonna Sima

Men det han tycks sakna är kunskap – eller så kan det vara så att han kan, men alltid bluffar och spelar dum för att ta en smäll för laget. För om han vill se Kristersson sparkad, måste han ju inte ägna sig åt märkliga spekulationer om vad som hade skett i näringslivet.

Riksdagen kan ju sparka en statsminister när de vill. Det är bara att lämna in en misstroendeförklaring och begära votering. Vinner Kristersson den får han sitta kvar. Förlorar han – då måste han avgå.

Baudin måste känna till det här, eftersom Stefan Löfven förlorade en sådan votering. Men Baudin är också mycket medveten om att Kristersson, till skillnad från Löfven, skulle få sitta kvar.

Så Baudin spelar dum och tar ännu en smäll för partiet. Det tycks vara en av hans arbetsuppgifter. En uppgift han sköter med bravur.

Läs även: Socialdemokraterna vill inte rädda kärnkraften – de räddar bara makten