Riksdagen har kallat fyra VD:ar från AP-fonderna till en utfrågning kring Northvolt och hur sex miljarder kunde försvinna i en konkurs. Frågan är väldigt allvarlig och utfrågningen borde sändas i TV.
Riksdagens finansutskott har beslutat att kalla till sig vd:arna för Första till Fjärde AP-fonden. Orsaken är de investeringar som de fyra fonderna har gjort i Northvolt, och beslutet är delvis ett försök att utreda om fonderna försökt runda regelverket.
Tillsammans har AP-fonderna förlorat omkring 5,8 miljarder kronor av pensionsspararnas pengar genom investeringen i batteritillverkaren Northvolt. Det är väldigt mycket pengar.
AP-fonderna är normalt hindrade från att investera i bolag som inte är börsnoterade. För några år sedan infördes dock ett undantag som tillåter investeringar i riskkapitalbolag – men fonderna får då inte själva göra placeringarna; det ska skötas av riskkapitalbolaget.
För att kunna investera i Northvolt skapades därför en särskild konstruktion: ett riskkapitalbolag som samägs av de fyra AP-fonderna – men som saknar anställda.
– Det verkar vara en konstruktion som är designad för att kringgå regelverket, säger Edward Riedl (M), ordförande i finansutskottet.
Upplägget är finurligt. Fonderna startade ett gemensamt kommanditbolag – en bolagsform där en part (komplementären) har obegränsat ansvar för förlusterna, medan övriga delägare (kommanditdelägarna) endast riskerar sina insatta medel. Den part som står för den stora risken är ett aktiebolag – vilket i sig innebär att risken stannar inom bolaget. Om bolaget går i konkurs förlorar fonderna alltså bara det investerade kapitalet, medan aktiebolaget tar hela smällen. Pensionsfonderna riggar alltså risken genom detta bolag.
De fyra fonderna tar en begränsad risk men äger ett aktiebolag som får ta den stora. Bolaget döptes till det musketörklingande 4 to 1 Investments. Både kommanditbolaget och aktiebolaget är registrerade med en c/o-adress hos Fjärde AP-fonden.
Aktiebolaget måste förstås ha en styrelse. Ordföranden är chef för ”Alternative Investments” på Fjärde AP-fonden. Bland styrelseledamöterna och suppleanterna finns anställda vid kapitalförvaltningsbolag, en jurist från en AP-fond samt en rad andra personer med hög kompetens. Det är personer som rimligen vet vad man får och inte får göra – och hur man potentiellt kan runda regelverk. Det är absolut inte personer som råkar skapa ett sådant upplägg utan att förstå innebörden.
I dagsläget finns ingen brottsmisstanke mot dem som kallats till riksdagen, och det är heller inte riksdagens uppgift att hantera sådana frågor. I stället kommer man att fokusera på om det förekommit politiska påtryckningar mot fonderna att investera i Northvolt. På ett liknande sätt kommer Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson att kallas till Konstitutionsutskottet, för att klargöra om politiska påtryckningar förekommit för att driva fram fler gröna investeringar.
Om det är som Riedl misstänker, blir motivet väldigt intressant. Varför skulle fyra vd:ar tillsammans för pensionsfonder medvetet skapa ett upplägg för att kringgå reglerna? Det är svårt att tro att personlig vinning skulle motivera en sådan risk – särskilt med tanke på hur många personer inom organisationerna som varit involverade. Kan det ha förekommit politisk press, kanske från tidigare finansmarknadsminister Per Bolund?
Riedl har också pekat på en annan viktig aspekt: de fyra vd:arna har varit mycket mediaskygga. Trots att de förvaltar pensionspengar för svenska folket, har de vägrat att ställa upp på intervjuer om hur pengarna förvaltas. Det är minst sagt anmärkningsvärt. Självklart måste folket kunna få svar på frågor om hur deras pensionspengar använts, och hur sex miljarder försvann i en konkurs.
Riedl borde strunta i de blyga violerna och gå i motsatt riktning. Utskottens möten är normalt stängda, även för riksdagens tjänstemän. Det bör ändras i det här fallet. Media bör få närvara – och helst ges tillstånd att direktsända hela utfrågningen. Då får hela folket chansen att se hur det motiveras och förklaras att sex miljarder kronor av pensionspengar gått upp i rök.
Det är viktigt att Northvolthaveriet inte bara refereras till i förbigående – utan att man verkligen går till botten med det. Miljarder har redan försvunnit i den gröna bubblan, och pengarna rullar fortfarande. Svenska folket har rätt att få veta vem som tog besluten, varför de togs, och hur pengarna försvann. Självklart är någon ansvarig.
Det finns också en viktig avskräckande effekt med att sända utfrågningar i tv. Om man vet att man kan tvingas sitta i en tv-sändning och försvara hur man blåste bort pensionspengar, blir det mindre attraktivt att ta den sortens risker.
Läs även: Magdalena Andersson kommer aldrig att genomföra ett paradigmskifte
