Facebook noscript imageHjort: Vad är väl en bastu i riksdagen?
Klas Hjort
Ledare
Hjort: Vad är väl en bastu i riksdagen?
Riksdagshuset kommer att vara utan fungerande bastu under en period för att spara på el. Foto: Tim Aro/TT
Riksdagshuset kommer att vara utan fungerande bastu under en period för att spara på el. Foto: Tim Aro/TT

Det är en energikris i Sverige. Varningar om blackouts, elräkningar på tiotusentals kronor har duggat tätt. Folk sparar och gnor med elen. Vissa har behövt ta lån för att betala räkningen medan andra har tvingats att flytta. Riksdagen drabbas också. Bland de elbesparingar som görs drabbas bastun.

I flödet på sociala medier finns då och då saker som får en att haja till lite extra och titta igen, så man såg rätt. Härom dagen var det så. En riksdagsledamot hade lagt upp en bild på en skylt som förklarade att riksdagens bastu är stängd tills vidare. Som en del av energibesparande åtgärder har riksdagsförvaltningens ledargrupp bland annat pausat ledamöternas bastande.

Det här är inte en text om att det är synd om ledamöterna som inte kan jaga bort höst- och vinterkylan med ett bastubad. Inte heller om att stoiskt stå ut i vinterkylan för att dra sitt stå till stacken. Eller ens att det är bra att de också sparar el.Det är inte synd om dem och besparingen av el är ungefär lika rationell som att ta bort LED-julljusen för kommunpersonal runt om i landet. Alla förstår att LED-ljus eller en bastu inte spelar någon större roll.

Det är i stället en text om vad det är för några sakramenskade tokpannor som fick ett land att på ett decennium gå från ett av världens bästa elsystem till ett där till och med riksdagen måste stänga av bastun. Hur är det ens möjligt?

Frågan om Sveriges elsystem på skolproven var alltid busenkel. Ville man ha rätt svarade man hälften kärnkraft och hälften vattenkraft. Ville man ha något bonuspoäng la man till de aktuella procenten för vindkraft och annat. Men det var några procent på marginalen.

Sen kom Stefan Löfven in på scenen. Han gillade upplägget, hade till och med pratat om att kanske man skulle bygga ut kärnkraften lite. Med sig hade han en finansminister som inte alls gillade kärnkraft. Och han var tvungen att köpa stöd för att kunna bli statsminister. Från Miljöpartiet. Ett slags politisk variant på kreativ förstörelse med skillnaden att nybyggnationen är både mindre och absolut inte bättre. Men kärnkraften skulle ersättas med bland annat vindkraft.

Några klagade. Man skarvade och lappade lite. Ingen orkade riktigt ta tag i det där att fixa bra elöverföring från Norrland till södra delarna av landet. Så den kapaciteten låstes in i norr medan den i syd demonterades. Och ersattes med produktion som ger ström ibland och ibland inte. Vad skulle möjligen kunna gå fel?

Något gick fel. Tyskarna stängde ner sin kärnkraft och Putin startade ett krig. Plötslig blev den fortfarande hyfsat billiga elektriciteten i södra Sverige efterfrågad utomlands och drevs upp till deras priser. Ganska snabbt gick läget från klagande till panik.

När bageriföretaget Pågens VD larmade om elpriserna slog Miljöpartiet tillbaka stenhårt. Lorenz Tovatt uppmanade till bojkott av företaget. Tovatt menade också att VDn var en riksclown som fick gråta ut i media för att han inte fick tag på lite rysk gas. Pågens släppte debatten och meddelade att de avstår från att kommentera. Läxan för Pågens och andra företag var tydlig. Våga inte ha synpunkter.

När sen allt brast och elbolagen uppmanade folk att redan i somras låna pengar eftersom elkostnaderna i vinter kunde bli uppåt 50 000 kronor, då ska givetvis riksdagen dela folkets umbäranden. Folket, de som kan åka på elräkningar på tiotusens kronor, får ta sin del av smällen. I södra Sverige har man varnat för att elen stängs av helt i perioder. Riksdagsledamöterna gör sitt och skippar bastandet. Det är väl rättvist?

Det finns en air av Marie Antoinette i det här. Socialdemokrater, miljöpartister – de som bär huvudansvaret – men också centerpartister, tror sig förstå folkdjupet. Hur vanligt folk har det. När det blir tufft med räkningarna då är det som när riksdagen får skippa bastun och gå hemåt i kylan.

Den avstängda bastun är givetvis symbolpolitik. Men inte en symbol för något som blir rimligt. Det var politikerna som skapade krisen, det är folket som får leva med den. Bastun blir inte en symbol för att alla har det tufft och gör sitt. Bastun blir den elektriska motsvarigheten till en Antoinettes bakelse. Om elen är så dyr kan väl folket stänga av bastun?

Folk drivs från sina hem. Företag kursar eller flyttar. På sina håll har byar insamlingar för att betala den lilla bybutikens elräkningar så den inte stänger. Och riksdagen. Där blir det inget mer bastubad på ett tag. Minsann!

Klas Hjort

Mejl: klas.hjort@bulletin.nu

Ledarskribent på Bulletin med politisk tjänstemannabakgrund både från Riksdagen och Europaparlamentet.