I en undersökning från Indikator Opinion visar det sig att 60 procent av de tillfrågade vill att partierna redan innan valet ska berätta vilka som kommer att ingå i en regering om de vinner. 23 procent menar att man bör hålla inne på informationen för att kunna förhandla, och endast 11 procent tycker inte att frågan är viktig. Undersökningen omfattar 2 000 personer och har en svarsfrekvens på 42 procent.

Djupare än så kan man kanske inte tolka resultatet, men det är en tydlig fingervisning: svenskarna vill ha besked om regeringsfrågan innan de röstar. Förmodligen är det också en fråga som har stor betydelse för hur man röstar.

Det finns väljargrupper som framför allt vill undvika regeringar där Miljöpartiet, Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna ingår. Samtidigt finns en betydligt större grupp som vill ha besked och kunna välja mellan tydliga alternativ. För dem spelar det roll om de vet vad de får, eller köper en gris i säcken.

En stor sådan grupp är de som brukar kallas Magda-moderater: moderater som gick över till Socialdemokraterna när Tidösamarbetet inleddes. I grunden vill de rösta moderat, men vill undvika att ge SD inflytande. De uppfattar att S är mindre skadliga än SD.

Den gruppen är sannolikt också orolig för att få in Vänsterpartiet i en regering. Tanken på en politik präglad av höga skatter, budgetoro, fientlighet mot företagande, inskränkningar i valfrihet i välfärden och antisemitism är inte lockande.

Sannolikt delar många centerpartister samma oro. Oavsett om man tillhör de gamla väljarna på landsbygden eller Stureplanscentern är det knappast lockande att se en vänsterpartist som närings-, jordbruks- eller landsbygdsminister. Ställt mot det framstår Jimmie Åkesson som justitieminister som ett mindre problem för många.

Skrämselpropagandan från valet 2022 fungerar inte längre. Med mindre än ett år kvar till valet finns det inte längre någon oro över att valet ska ställas in eller att Sverige ska förvandlas till en diktatur, så som vissa olyckskorpar trodde inför Tidö-samarbetet.

Sverige har varken försvagats som demokrati eller tappat i anständighet, trots varningarna 2022. Det finns visserligen försök att kasta epitet som nazism mot regeringen, men de flesta inser att det inte finns någon substans. I valet 2022 fungerade kanske den retoriken, men nu finns facit.

Samtidigt har Vänsterpartiet utmärkt sig genom en mycket tolerant syn på rasism. Det finns stort utrymme för antisemitism och rasism så länge det ytligt maskeras som kritik mot Israel eller ”sionism”. Beroende på vem man frågar kan därför oanständighetsstämpeln hamna lika mycket på Vänsterpartiet som på regeringen. Det är också värt att notera hur Magdalena Andersson inte vågar markera – vare sig inom sitt eget parti eller mot Vänsterpartiet. På vänstersidan är rasism ofta accepterat.

Ser man till vilka partier som är de största sänkena för en regeringsbildning, så vill 56 procent absolut inte ha med SD i en regering. 45 procent vill inte ha med Vänsterpartiet och 42 procent inte Miljöpartiet. Som kontrast ligger M och S på drygt 10 procent.

SD har ett tydligt problem: många aktiva använder sociala medier som om partiet fortfarande stod utanför den etablerade politiken – som en utmanare snarare än ett regeringsdugligt parti. Det bidrar sannolikt till det motstånd som finns bland Tidöväljare.

Den enkla strategin för Tidöpartierna borde därför vara att så tidigt som möjligt – helst före Andersson – gå ut med sitt regeringsalternativ. Antingen kliver Kristersson fram själv och säger vad han vill, eller så gör M, KD och SD det gemensamt. Därefter får Liberalerna förhålla sig till det. Det finns också en poäng i att ge besked innan Liberalernas landsmöte i november, så att de inte låser sig i ett beslut där.

Att SD kommer att ingå i en regering framstår som uppenbart. Det krävs extrema specialfall för att få en ”Tidö 2” i stället för en regering där SD deltar. Samarbetet hittills visar dessutom att det inte leder till politiska konstigheter. För väljarna är skillnaden mellan Tidöavtalet och faktiska regeringsposter troligen liten. Socialdemokraterna har dessutom skickligt krattat manegen genom att hävda att SD redan styr från skuggorna, vilket gör steget till en regering med SD mindre dramatiskt.

Om Tidöpartierna går ut med ett klart och tydligt regeringsalternativ kan de sätta press på Andersson att göra detsamma. Det skulle väcka en intensiv debatt, inte minst kring Vänsterpartiet. Många skulle sannolikt också oroas över tanken på att Miljöpartiet får inflytande över exempelvis energi- och försvarspolitiken. Att sitta i regeringen innebär ju vetorätt i alla beslut.

Om Kristersson samtidigt kommunicerar att han fortsätter som statsminister kan man dessutom desarmera ännu en fråga. Det blir ett tydligt besked till väljarna – och ett som signalerar politisk stabilitet på Tidösidan.

Jämförelsen med Socialdemokraternas tid vid makten blir då slående: två avgångna statsministrar, regerande på oppositionens budgetar, och återkommande oreda. Tidöpartierna har varit stabila och funktionella på ett sätt som Socialdemokraterna inte var.

Är Tidöpartierna kloka så håller de en presskonferens inom kort.

Läs även: Politisk smygreklam i DN – och tystnad från kollegorna

Följ mig gärna på X/Twitter