Rykten har börjat spridas om en minister som har druckit för mycket i Almedalen. Märkligt nog är det i Sverige ett större hot mot att kunna sitta kvar som minister än att missköta sin post. I Sverige avgår ministrar för bristande personlig vandel men får sitta kvar även om de är odugliga.
Almedalen är intimt förknippat med alkohol. Mingel, vin i solen och fester halva natten. Ett sätt att otvunget kunna mötas och skapa nya kontakter, att slappna av och ha kul.
Ibland går det lite fel. Nu surrar rykten om en minister som drack lite väl mycket. Om seminarier som tvingats att ställas in. Det kanske roligaste är beskrivningen ”grävlingsfylla”. Återigen kommer internet i allmänhet och Twitter i synnerhet att fyllas med en blandning av rykten, överdrifter och sanningar.
Men för ministern är det mer allvar. Sverige har en märklig syn på när en minister sköter sitt jobb och inte. Frågor som rör en persons handel och vandel – alkohol, obetalda räkningar, svartarbeten – är grund för att man tvingas avgå. Men inkompetens leder sällan till att någon får gå.
Morgan Johansson överlevde en misstroendeförklaring. 97 riksdagsledamöter hade förtroende för hur han sköter sitt ämbete. Säkert fanns det en del som hade föredragit en annan minister, men var tvungna att stödja sin minister. Missnöjet med Johansson är stort, men han sitter säker på sin post.
Aida Hadzialic är ett exempel på motsatsen. Hon är en av de duktigare socialdemokraterna, men dumpades efter att ha satt sig i bilen lite för tidigt efter att ha varit ute kvällen innan. I hennes fall fanns det inga ledamöter som gav henne stöd. Hon var ensam och föll.
Det går att ha en lång diskussion om vem som är värst. Men det är tydligt att personliga tillkortakommanden är hårdare dömda än yrkesmässiga, vilket är märkligt när det kommer till förtroendeuppdrag.
Det som också komplicerar är medias roll. Media känner ofta till saker som skulle bli skandaler om de kom ut, men väljer att inte publicera. Inte minst Gudrun Schyman är ett exempel på det. Hennes alkoholproblem var kända sedan länge, men skriverierna få.
Det är en märklig ordning. En duglig minister kan få gå för ett bötesbrott, medan mer allvarliga saker inte leder till krav på avgång. Visar det sig att ryktena från Almedalen är sanna står ministerns post och faller med hur media rapporterar, inte med hur uppdraget har skötts.
Det är fel. Ministrar måste givetvis utvärderas både utifrån hur deras uppdrag sköts och hur deras personliga vandel är. Ministrar som Ygeman, Strandhäll och Johansson borde ha fått gå för länge sedan. I helt vanligt ansvarsutkrävande för att deras ansvarsområden missköts. Det ska inte behövas väntas på en dålig fylla, en svartbetald barnflicka eller något liknande. Det viktigaste är trots allt politiken.
Och nu står en minister och vinglar. Beroende på om rykten är sanna, vad media skriver och hur det vinklas. Inte på om uppdraget skötts bra eller dåligt.
