Vänsterpartiets sätt att hantera ordföranden för partiets avdelning i Angered, Kristofer Lundberg, stinker. Han är under utredning för flera brott mot journalisten Joakim Lamotte och kan inte ta avstånd från terrororganisationen PLFP. Men det stora problemet är inte Lundberg utan Vänsterpartiets svaga syn på demokrati och tolerans mot antisemitism. Efter 7 oktober i fjol har det gång på gång visats sig vilken demokratisk röta som Vänsterpartiet har.
Vänsterpartiet har beslutat att tillfälligt stänga av Kristofer Lundberg, ordförande för Angered. Orsaken är officiellt att han inte har följt partiets politik och att han förekommer i en brottsutredning.
Bakom den luddiga formuleringen ”förekommer i en brottsutredning” döljer sig en utredning om bland annat misshandel och falsk anklagelse mot journalisten Joakim Lamotte.
De flesta medier nämner inte att det är misshandeln mot Lamotte som är brottsutredningen men förvånade nog gör SVT det. SVT tar också upp att Lamotte blev bestulen eller rånades på bland annat en mobiltelefon med inspelning av Lundberg och en väska. Politiker som med våld tar journalisters material är extremt och det är förvånande att nyheten inte har varit större.
Särskilt allvarligt är att Lundberg hjälper polisen att gripa Lamotte baserat på något som han vet inte stämmer.
Läs även: Politiker misshandlar journalist? Det borde vara en jättenyhet
Kristofer Lundberg har inte bara varit i media för bråket med Lamotte utan också för sitt stöd för den palestinska terrororganisationen PLFP.
Det är två frågor som fått förvånansvärt lite uppmärksamhet. Vänsterpartiets syn på vilken av de bägge som är allvarligare är tydlig men på flera sätt förvånande:
– Vi ser särskilt allvarligt på frågan om PFLP, säger V:s partisekreterare Aaron Etzler
Frågan om Lamotte och att ge sig på fria medier är inte alltför allvarligt. Kanske är det så att media är fria att granska vad som helst så länge det inte skadar Vänsterpartiet. Det är ett parti med en elastisk syn på yttrandefrihet.
Men frågan om PLFP är intressant. Tidigare har det varit en ganska okontroversiell fråga för V. Harvardforskaren Daniel Schatz har tidigare skrivit om hur Ali Esbati har samlat in pengar till organisationen och aldrig tagit avstånd från den. Kommer det att komma sanktioner mot Esbati nu?
Schatz har också visat på att Vänsterpartiet har stöttat en annan terroristorganisation, DLFP, med pengar under lång tid.
Så det särskilt allvarliga är inte så unikt för Vänsterpartiet. Antisemitismen och bråket med Lamotte borde vara det stora. Men det kommer märkligt nog i skymundan.
Vänsterpartiet är politikens motsvarighet till ett skogsrå. En vacker framsida men med en röta genom hela kroppen. Lyssnar man på dem lockas man ut i skogen och försvinner.
Tre ledande vänsterpartister är beslagna med antisemitism. Trots att partiet kallar sig antirasistiskt är ingen av dem utesluten. En av dem, vice ordföranden för Malmö, har självmant lämnat partiet. När han kallar partiet för ryggradslöst ger tre riksdagsledamöter inlägget en hjärt-emoji. Ytterligare två riksdagsledamöter gillade inlägget men tog bort sina likes.
Det är också påtagligt hur antisemitiska memer, odiskutabelt antisemitiska, hanteras på ett annat sätt än i fallet Jomshof. Var är näthatsgrandkaren och andra när Vänsterpartister sprider antisemitism?
Man behöver inte vara ett politiskt orakel för att förstå att Vänsterpartiet chansar på att det blåser över och sen tar tillbaka de pausade i värmen. Vad är en paus, vad tror de ska hända annat än att media tröttnar?
Kontrasten mot hur Amineh Kakabaveh sjukskrevs på grund av mobbning och utfrysning eftersom hon menade att hedersförtryck var något som existerade är slående. Då kunde Vänsterpartiet markera rejält. Men inte när det är judar som är utsatta för rasism. Kakabaveh lämnade partiet när det inleddes ett uteslutningsärende mot henne och blev politisk vilde.
Vänsterpartiet har en evighetshistoria av problem med demokrati och stora problem med antisemitism i olika former. Att alla fall av antisemitism är avslöjade är en direkt löjeväckande tanke. Det är lika fånigt att tro att det bara råkar vara en lokalordförande, en lokal vice ordförande och en medlem i kommunfullmäktige utan att åsikterna hade förankring djupare i partiet.
Taskspeleriet är så bristfälligt att Vänsterpartiet inte ens kan svara på om Lundberg tar avstånd från terrororganisationen PLFP. Den lokale ordföranden i Göteborg, Håkan Eriksson, vill inte ”gå in på sådana detaljer.” Partiet centralt ser särskilt allvarligt på PLFP, men lokalt reduceras frågan till ”detaljer”. Det är en förbannad ynkedom att Vänsterpartiet inte pressas hårdare på ett svar om man kan vägra ta avstånd från terrorister och sitta kvar som förtroendevald.
Vänsterpartiet sitter i de flesta politiska församlingar i Sverige och aspirerar på att sitta i regeringen men vill inte gå in på detaljer som om deras politiker stödjer terrorister.
Vänsterpartiet har en unken stank av rasism och bristfällig syn på demokrati. Det borde börja ske ett större avståndstagande från de andra partierna så att det görs tydligt att det inte är något som accepteras.
Ett första steg är att ha nolltolerans mot antisemitism och kasta ut alla rasister så att rötan inte sprider sig ytterligare. Risken är dock att det kommer att bli ganska tomt på deras bänkar.
