I går höll socialtjänsten i Botkyrka stängt. Orsaken var inte att det var något slags helgdag utan i stället en hotdag. Nivån på hot var så hög att personalen inte fick gå till jobbet som vanligt.

Lennart Agén, pressansvarig i Botkyrka, säger till DN:

– Vi har tagit hand om vår personal och nu kommer vi att stärka upp verksamheten med väktarbevakning.

Även om socialtjänsten förmodligen uppfattas som en bank av många är det en helt annan verksamhet. Det är vanlig tråkig handläggning av en myndighet. De anställda är antagligen inte hårdingar i högre grad än andra. Det är socionomer, jurister och andra som förmodligen aldrig reflekterade kring hot när de pluggade eller valde sin framtida yrkesbana.

En liknande grupp är lärare. Ser man studenterna är det ofta glada och spralliga studenter. Om något eller några år ska de komma ut i samhället och göra en skillnad. Inte menat som en ironi, att lära unga läsa, skriva och förstå sin omvärld är ett av de viktigaste arbetena som finns. Lärare ger unga färdigheter som är helt centrala för deras utveckling och liv och inte minst är det enormt viktigt att ett land har duktiga och motiverade lärare.

Tidningen Vi lärare har redovisat en undersökning som de gjorde om lärare och hot. Under 2024 hade åtta av tio lärare i fritidshem utsatts för hot eller våld. För grundskolan är siffran sju av tio och på gymnasiet fyra av tio. Det är den miljön som de glada och spralliga studenterna snart befinner sig i. Hur kommer de kunna behålla motivationen om de hotas eller utsätts för våld?

Enligt Arbetsmiljöverkets statistik ökade allvarliga fall av hot eller våld i grund- och gymnasieskolan väldigt kraftigt mellan 2013 och 2023, ökningen var 155 procent. De inrapporterade fallen av fysiskt våld ökade med 183 procent. Flest anmälningar skedde i Malmö följt av Stockholm och Göteborg.

Det finns en påtaglig skillnad mellan offer och förövare. På ena sidan finns unga med allt från en vilja att verka tuffa till unga med mycket stort våldskapital. I extremfallen finns de barn som blir soldater i gängkrigen. På andra sidan finns en helt vanlig lärare som vill göra en skillnad för de unga.

Få lärarstudenter tycks ha insett hur tuff arbetssituationen är på skolor. Detsamma gäller förmodligen även socionomer och andra yrken med en bitvis mycket stor hotbild mot personalen. En inte alltför vild gissning är att det kommer att bli fler verksamheter som på olika sätt kommer att behöva reglera sin tillgänglighet på grund av hot.

Kontrasten mellan ett kall och den verklighet man stiger in i är enorm. Lärarstudenter kanske inte riktigt förväntar sig ett yrkesliv som påminner om Bullerbyn. Men räknar de med att 70 procent kommer att bli hotade eller utsatta för våld? Är det en rimlig miljö att skicka ut nyexaminerade i? Det är absurt att en lärare hamnar i en miljö som hade varit tuff för en polis.

Poliser har det tuffare, utan tvekan, men de har på ett annat sätt valt sitt yrke och de riskerna som finns i det. Det är en annan typ av människor än de som vill bli kemilärare i högstadiet och poliser är förhoppningsvis mentalt bättre förberedda på att hantera våld och hot.

Poliser är också ofta mindre utsatta. När Novus tidigare i år undersökte frågan svarade 37 procent av poliserna att de har utsatts för våld eller hot. En siffra som förvisso är svår att jämföra med andra yrken eftersom motreaktionen ofta är olika. Att hota en äldre lärare ger en annan respons än att hota en polis.

Frågan är hur vi hanterar utvecklingen. Det enklare problemet är att få ordning i skola, i socialtjänsten och liknande. Det mer komplicerade är förmodligen situationen för alla som arbetar i de branscher som utsätts för hot och våld. Vi kommer aldrig få ett svar på hur många som valde bort att bli lärare på grund av arbetsmiljön, eller hur många som började och sen slutade. Det finns en uppenbar risk att de som stannar i yrket till en växande del är de som har svårt att byta. Att läraryrket allt mindre kommer handla om en passion för att lära ut till unga.

Redan i dag gapar platser på högskoleutbildningarna till lärare tomma. Risken är uppenbar att det blir fler tomma stolar i takt med att lärares situation blir tydligare.

Stora delar av samhället har problem med våld och hot. Det är inte bara socialtjänst, skolor och liknande offentliga verksamheter utan affärer, krogar och andra företag. I takt med att våld och hot sprider sig förvärras och fördjupas problemet. När problemet blir värre blir det också svårare att bli kvitt det, och få tillbaka en situation där det är en självklarhet för offentliganställda att vara trygga på jobbet.

Vålds- och hotproblemen är ett tydligt exempel på att man ska stämma i bäcken och inte i ån. Vi borde ha löst det här för flera år sedan. Samtidigt måste vi ställa oss en självkritisk fråga: varför tillät vi att det här hände?

Läs även: Läggs UNWRA ner nu?