Sex riksdagsledamöter ställde upp som reklam för en Palestina-konferens som är närstående terroristorganisationen Hamas. Det är anmärkningsvärt, inte minst som en av de sex – Socialdemokraten Jamal El-Haj – struntade i att partiet inte ville att han skulle gå, utan gick ändå.

Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna hade tänkt närvara. Men sedan först Sydsvenskan och sen fler medier skrev om Hamaskopplingarna så hoppade de av. Det är märkligt. Hade ingen av de sex orkat googla innan de gick med på att ställa upp? Just Israelfrågan är ju dessutom nedlusad av antisemitiska organisationer så varje person med en smula självbevarelsedrift borde ha koll.

Det är alltid ”mycket allvarligt” att delta i en verksamhet som anordnats av en terrorklassad organisation, säger Billström till TT. Det får nog ses som ett understatement, särskilt som sex riksdagsledamöter hade för avsikt att delta.

Hamas inställning till Förintelsen kan lite skämtsamt beskrivas som att de inte tror att den förra hände men de skulle gärna se att det kom en i framtiden. Något som borde få herrarna Pehrson och Person att reagera.

Men det kanske märkligaste är El-Hajs uppfattning om att man kan ha en nål, socialdemokratisk, medan man går till jobbet. En demokratisk överrock som man hänger av sig och sen umgås med terrorister på kvällen. Men inte i rollen som politiker utan som privatperson. Det är förmodligen det märkligaste försvaret sedan Fredrik Federley försökte skylla på sitt alter ego – Ursula.

Märkligare är också hans försvar – han sympatiserar inte med Hamas och hänvisar till en motion som han har skrivit. I rollen som Socialdemokrat. Men var har privatpersonen, svensk-palestiniern, Jamal El-Haj sina sympatier? Hos Hamas eller i den demokratiska världen?

Senast för ett par veckor sedan, i en interpellation, beskriver El-Haj Israels existens som ett pågående övergrepp på palestinier. Det är en tydligt rasistisk uppfattning som går rätt emot den syn på antisemitism som regeringen hade när den ställde sig bakom IHRA:s syn på antisemitism. Då stod både Magdalena Andersson och Morgan Johansson bakom den definitionen. Vilket gör tystnaden nu mer påtaglig.

El-Haj är från Skåne, Morgan Johanssons hemdistrikt, och det området som har haft stora problem med antisemitism tidigare. Efter att SSU bland annat sjöng sånger som klassades som antisemitiska sänktes bidragen till SSU på grund av att det ansågs demokratiskt bristfälligt. Det går att göra en lång lista på problem med antisemitism från Skåne men värt att nämna är den tidigare riksdagsledamoten Hillevi Larsson som poserade med en palestinsk flagga och en plakett där Israel hade raderats ut.

Efter SSU-skandalen i Skåne hanterade Socialdemokraterna frågan genom att låtsas som om inget hänt. Gå vidare, där fanns inget att se. Att det fanns ett behov att ytterligare hantera antisemitism tycks aldrig ha slagit dem.

För Andersson finns bara ett rimligt sätt att hantera frågan – att utesluta El-Haj. Att det inte skett, eller att ärendet inte har påbörjats är faktiskt märkligt. Hur kan det finns något att tvivla på? Hamas är terroristgrupp. Det är en extremt rasistisk grupp.

Det finns en uppenbar parallell – Mehmet Kaplan. Där hanterade Miljöpartiet frågan och han fick gå. Varför klarar inte Andersson att hantera El-Haj?

Andersson är ofta arg och investerar ett inte obetydligt politiskt kapital i att kalla Tidöpartierna för demokratiskt tveksamma och rasistiska. När hon accepterar att en ledamot frotterar sig med Hamas så tappar hon trovärdighet. Pratet om demokrati blir just prat. Kritiken blir ett sjaskigt försök att elda på en konflikt.

Samtidigt förstår alla vad Anderssons tveksamhet beror på. Stora väljargrupper delar El-Hajs syn på Israel och Andersson är rädd för att stöta sig med dem.

Och i valet mellan de gruppernas stöd och demokrati tycks Andersson välja fel.