Tobias Billströms avgång som utrikesminister förvånade stora delar av det politiska Sverige. Tidpunkten kan indikera att det kommer en större omläggning av regeringen nästa vecka. Billström tog i så fall chansen att hoppa av när omläggningen ändå sker. Det är en spekulation som är enklare och mer trolig än teorier om bråk.
Att Tobias Billström ska lämna regeringen kom i sig som en överraskning, men tillfället är inte lika förvånande. Regeringen måste få en ny minister när Jessika Roswall blir kommissionär. Det är enklare för statsministern att fylla två poster vid ett tillfälle än en post vid två tillfällen.
Det ökar också sannolikheten för att vid riksdagens högtidliga öppnande kommer Kristersson att presentera en större omläggning av regeringen. Mandatperioden är i halvtid och det finns goda skäl att utvärdera ministrar. Några förtjänar att ta ett kliv upp och få mer ansvar, andra är färdiga för ett liv som generaldirektör eller liknande.
Spekulationerna om varför Billström avgår är många. I de flesta fall tycks de vara specialskrivna för att utmåla Ulf Kristersson som en dålig chef – småsint, girig och ovillig att dela gracerna.
Opinionsbildare som förra veckan inte hade kastat en livboj till Billström om han så drunknade, dränker nu sina tangentbord i krokodiltårar över hans avgång och behandlandet han har fått. Vad som hänt är något som bara lägre anonyma tjänstemän kan berätta. Det finns skäl att tvivla på berättelser om elakheter och andra intriger.
En minst lika sannolik förklaring är att han på riktigt är rejält sliten, en bit in i medelåldern och har jobbat närmast dygnet om i två år med Nato och andra frågor. Vid en regeringsombildning öppnas ett tillfälle att skjuta ut sig och han ber att få entledigas. Jag skulle förr gissa att det är orsaken till avhoppet. Andra tidningar spekulerar i svartsjuka över att få stå vid sidan av när kort tas och liknande. De flesta människor har inte alltför mycket drama och ofta är förklaringarna enklare än de verkar. Min slant landar på att det är frivilligt och utan konflikt som orsak.
Det samma gäller de konflikter som det har rapporterats om med tillsättningar av personal och andra frågor, inte minst rörande Gaza. Alla jobb har konflikter, och det är värre i den politiska världen. Men det gör också folk väldigt vana. Billström har också visat sig vara en moderat idealpolitiker – energisk, lojal och plikttrogen. När han ser att det börjar gå åt pipsvängen med migrationen tar han en offentlig tillrättavisning av Reinfeldt, men sköter sen sitt uppdrag. Det uppfattades som vekt av många men är snarare att vara en lagspelare. En regering handlar om statsministern.
Det är också förmodligen det som kommer att bli en del av hans eftermäle. En del blir att han såg och försökte ta striden om migrationen men förlorade. Men den stora biten är hans arbete med det svenska Natomedlemskapet. Han lyckades med det som Ann Linde och Magdalena Andersson misslyckades med. Den soppa som de hade kokat ihop och lämnande efter sig reddes upp. Det blir hans stora seger.
Frågan om vem som efterträder honom har nog orsakat lika mycket spekulation som frågan om varför han lämnar. Det finns en rad intressanta namn där ett mycket intressant namn som sällan syns är Diana Janse. Hon har en lång och lyckad karriär bakom sig som diplomat och är både tuff och rak. Janse är i dag statssekreterare och ansvarar för omläggningen av biståndspolitiken. Hon var också en av de som tog strid kring den feministiska utrikespolitiken. Ett annat intressant namn är Hans Wallmark, som nyligen blev ambassadör i Köpenhamn.
En annan och förmodligen lyckad lösning är om regeringen ombildas och fler ministrar flyttas. Då skulle Pål Jonsson kunna få utrikesportföljen och samtidigt lyfts Carl-Oskar Bohlin till försvarsminister.
Görs en större ommöblering vore det bra att få in Oliver Rosengren för att hantera antingen utanförskapsfrågor eller integrationsfrågor. Rosengren gjorde ett bra jobb som kommunalråd i Växjö där han utmärkte sig genom att ställa rejäla krav på de som levde på bidrag.
När Billström lämnar regeringen förloras en viktig och duktig minister. Det är tråkigt hur spekulationerna dragit i väg i stället för att fokusera på vad han faktiskt åstadkommit. Men förmodligen kommer ett svar under nästa vecka när Kristersson ger besked om det blir en ombildning av regeringen, eller om bara två ministrar fylls på.
