En av de stora märkligheterna i svensk politik är de socialdemokratiska banden till palestinska Fatah. De är till och med systerpartier. Ett kärt systerparti om man får tro dem själva. De beskriver också banden till Fatah som en faktor för fred, för att få trovärdighet och kunna förhandla i konflikten mellan Israel och Palestina. Det har kanske inte givit så mycket resultat, men det tycks finnas en skam för den som slutar drömma.

Fatah är, liksom Hamas, helt annorlunda i sitt tänkade, sin syn på världen och sin helt ogenerade syn på rasism än vad västvärlden är. Medan Sverige har en debatt om rasismen i att det fortfarande finns äldre som inte säger chokladboll har Palestina en president som håller långa middagstal om att Förintelsen är fejk. Det är också en partiledare som helt öppet hyllar terrorism:

”Al-Aqsamoskén är vår. Judarna har ingen rätt att vanhelga den med sina smutsiga fötter. Vi välsignar varje droppe blod som spills för Jerusalem. Detta är rent blod, blod på väg till Gud. Med Guds hjälp, varje martyr kommer att vara i himlen och varje skadad kommer få sin belöning.”

Samma fenomen syns under pogromen i oktober där Hamas tydligt skröt med sitt våld och inte såg något fel med vare sig slakt på civila eller öppen rasism.

En annan av de frispråkiga ledarna för Fatah är Jibril Rajoub. Han är ledare för Palestinska fotbollsförbundet och för Palestinska Olympiska kommittén. Som sportledare kanske någon tror att han har en förbrödrande syn på världen – men icke. Tvärtom har han sagt att om Palestina får tillgång till kärnvapen så kommer de att användas mot Israel. Utöver den groteska synen på att massmörda israeler så är det uppenbart att många palestinier också kommer att dö. Eller blir martyrer, som Fatah säger. Rent blod på väg till Gud. En syn på religion som tycks hämtad från en vampyrfilm.

Rajoubs återkommande utbrott av hat har givetvis fortsatt efter pogromen. Hans bakgrund är i sammanhanget intressant. Som ledande både i Fatah och med bakgrund i säkerhetstjänsten talar han med tyngd.

Palestinian Media Watch är en israelisk organisation som översätter och samlar uttalanden, facebookposter, tv-program och liknande för att ge den engelskspråkiga världen tillgång till vad som faktiskt sägs. Det är både en möjlighet att höra den andra sidan och att chockeras.

Det Rajoub säger i PMW:s översättningar är att pogromen den 7 oktober var en jordbävning, och att handlingar av heroism skedde, som palestinier länge har längtat efter. Men att den mer våldsamma explosionen inte kommer i det Hamasstyrda Gaza utan i det Fatahstyrda Västbanken. Vad han menar är att första steget har tagits, men att det andra som ska bli större inte kommer att tas av Hamas utan av Fatah.

Det är alltså Socialdemokraternas systerparti som uttalar sig. Ironiskt nog den organisationen som Lena Hallengren hävdar att Jamas El-Haj har stöttat i sin kamp mot Hamas. De som ska vara de snälla om man får tro svenska skildringar.

Rajoubs uttalanden visar tydligt på det israeliska behovet för självförsvar. Hamas pogrom är inte något som andra skyggar från utan tvärtom hyllar. Det finns nästan lite avundsjuka över hans kommentarer.

Men Rajoub visar också på det märkliga i tystnaden kring Socialdemokraternas band till terrororganisationer. Ingen ställer frågor till Magdalena Andersson om varför hon har ett ett systerparti som vill atombomba sitt grannland. Ingen ställer frågor om att ledande personer i hennes systerparti förringar Förintelsen eller ser heroiska handlingar i morden på civila israeler. Eller att hennes systerparti vill gå ännu längre, vill vara ännu brutalare än vad Hamas var.

Den tystnaden är en väldigt viktig del till att diskussionen både kring Israel och palestinakonflikten och kring Socialdemokraterna förs i ett slags rosa skimmer. Har man ett kärt systerparti vars främsta ledare är förintelseförnekare eller vill atombomba ett annan land finns väl en uppenbar terrorromantik.

Läs även: Svenskt näringsliv borde vara klokare