Regeringen utreder en ny viltvårdsmyndighet som ska samla frågor från flera myndigheter i en myndighet. Tanken är väldigt god och det kan bli ett sätt att lösa många problem som finns i dag. Men om den nya myndigheten tar med sig aktivister från andra myndigheter kommer det att sluta med en häxbrygd.
När regeringen presenterade förslaget om en ny viltvårdsmyndighet var det en aning märkligt. Det är en myndighet som, åtminstone på pappret, skapar lite hopp. Inte en ny kostnad och ytterligare redundans mellan myndigheter utan att samla kompetens och kunskap på en plats. Det är märkligt att vara positiv till en ny myndighet.
Viltvårdsmyndigheten är tänkt att samla en stor bredd av frågor, från vapenlicenser till jaktkvoter. I dag finns frågorna spridda över flera myndigheter med ett i ärlighetens namn dåligt resultat. Att regeringen drar på utredningen till 2025 är märkligt, frågan utreddes redan 2013 men blev som med så mycket annat något som aldrig realiserades under Stefan Löfvens och Magdalena Anderssons tid.
Vapenlicenserna hos polisen har blivit en utdragen plåga för både jägare och sportskyttar. Handläggningstider som passerat det rimliga är vanliga och ett växande problem är att polisen själv skapar regler för hantering av licenser. Ofta finns också lokala skillnader mellan områden så att trots att det är regler som beslutas centralt finns en lokal variation. Att få en central myndighet som hanterar alla sådana frågor skulle kunna ge både snabbare och mer likartad hantering av licenser.
Något som kanske är en flyktig sommardröm är också om licensfrågan skulle kunna koordineras med försvaret. En åsikt är att polisens uppdrag är att jaga kriminella och att de därför när de hanterar vapenfrågor alltid gör det i det ljuset. Men sportskyttar och jägare är inte grupper som är ovanligt kriminella, snarare motsatsen, och skulle perspektivet med potentiell kriminalitet kopplas bort och skyttar i stället ses som tillgångar för försvaret, kan mycket underlättas. Inte minst skulle det vara viktigt för hantering av skjutbanor. Skjutbanor bör vara något som ses som en del av totalförsvaret, inte som ett miljöproblem.
Samtidigt finns hopp om att andra frågor kommer att lösas. Ansvarig minister, Peter Kullgren, har i en intervju med Hedlund media sagt att han vill respektera riksdagens vilja om att halvera vargstammen. Skulle det ske vore det värt en ny myndighet.
Ofta i näringslivet talar man om att personalen är den största tillgången. Med myndigheter är det tyvärr ofta tvärtom. Personalen ser inte sitt uppdrag som att tjäna folket utan som en plattform för att driva sina frågor. Ofta går det så långt att personal blir aktivister, något som inte minst hemsökt viltvårdsfrågor.
Vargfrågan är väldigt tydlig där alla vet att den faktiska stammen är långt långt över riksdagens mål. Men ansvarig myndighet har bestämt sig för att riksdagens mål inte är tillräckligt för att uppnå gynnsam bevarandestatus. Därför struntar de i att verkställa besluten. Vargstammen tillåts växa och växa år för år och breda ut sig i områden som tidigare inte haft problem.
Riksdagen vill ha 170-270 djur. Naturvårdsverket hävdar att det strider mot EU-rätt och att den kräver minst 300 djur. Den faktiska stammen är runt 450 djur. Notabelt är att det går att uppnå EU:s mål med en ganska liten stam kombinerat med inplantering.
Här finns också problemet med den nya myndigheten. Personalen. Med en myndighet som ser sitt uppdrag att tjäna medborgarna kan det bli en väldigt bra reform. Men med en myndighet som tar med sig aktivister från olika myndigheter och sätter dem under samma tak kan det bli en häxbrygd.
I många fall vore det antagligen en välgärning att inte ta med personal från de gamla myndigheterna utan i stället anställa ny personal som inte arbetat med frågan tidigare.
För att ta exemplet varg är den befintliga kompetensen något som vi gärna kan vara utan och bör slippa på en ny myndighet.
