Ibland säger ett enskilt exempel mer än tusen statistikrapporter.

Jag lyssnade nyligen på Douglas Murray som återgav en passage ur Ayatollah Khomeinis juridiska verk. Där behandlas frågan om vad som gäller om en man har sexuellt umgänge med en åsna och får utlösning i djuret. Resonemanget kretsar kring vilka religiösa regler som därefter ska tillämpas på djuret och hur det ska hanteras.

Stanna upp ett ögonblick. Föreställ er att detta är en fråga som upptar några av de mest lärda männen i ett samhälle. Män som ägnat årtionden åt studier. Män som åtnjuter hög status. Män som betraktas som moraliska och intellektuella auktoriteter.

Frågan handlar egentligen aldrig om åsnan utan vad det säger om en civilisation?

Frågan handlar om vad civilisationens främsta hjärnor ägnar sina liv åt.

Under den islamiska guldåldern mellan ungefär år 750 och 1200 fanns muslimska matematiker, astronomer, läkare och filosofer som låg i världens absoluta framkant. Deras verk studerades i Europa. Deras upptäckter bidrog till mänsklighetens samlade kunskap. Deras fokus låg på att förstå världen. Sedan skedde en gradvis förskjutning.

Filosofernas inflytande minskade. De religiösa juristerna stärkte sin ställning. Intellektuell energi kanaliserades allt oftare mot tolkningar av religiösa texter och juridiska regler. Generation efter generation av begåvade människor ägnade sina liv åt att analysera vad som var tillåtet, förbjudet, rent, orent, korrekt och felaktigt enligt religiösa auktoriteter.

Samtidigt började Europa röra sig i en annan riktning. Universiteten växte fram. Vetenskapen frigjordes gradvis från teologin. Observation, experiment och ifrågasättande fick högre status. Uppfinnare byggde maskiner. Forskare kartlade naturens lagar. Entreprenörer utvecklade företag och marknader.

Den avgörande skillnaden låg i vilka frågor som belönades.

I den ena världen premierades den som kunde tolka en text. I den andra premierades den som kunde upptäcka något nytt.

Resultatet syns i historien. Den industriella revolutionen uppstod i väst. Moderna universitet växte fram i väst. Den moderna vetenskapens genombrott skedde i väst. Elektricitet, flyg, antibiotika, datorer och internet utvecklades huvudsakligen i samhällen där den fria undersökningen av verkligheten stod i centrum.

Detta innebär att religion i sig saknar värde. Religion kan ge människor mening, gemenskap och moraliska ramar. Frågan gäller något annat. Frågan gäller vad som händer när ett samhälles högsta intellektuella ambition blir att förvalta gamla svar i stället för att söka nya.

Khomeinis resonemang om åsnan blir därför symboliskt. Det illustrerar en djupare civilisatorisk fråga. När de främsta hjärnorna ägnar årtionden åt att tolka hypotetiska sexuella situationer i religiösa texter samtidigt som andra samhällen bygger laboratorier, universitet och forskningsinstitut uppstår förr eller senare ett gap.

Det gapet mäts i innovationer, i teknologisk utveckling – i välstånd. Och ytterst mäts det i en enda fråga:

Vilka problem väljer en civilisation att låta sina mest begåvade människor lösa?