Holmgren: Sharia behöver aldrig bli lag – den kan få makt ändå

Vad händer när lagen säger en sak och människors sociala och religiösa miljö säger en annan?

Tänk dig en muslimsk kvinna i Birmingham som befinner sig i en konflikt med sin man. Enligt brittisk familjerätt har hon rättigheten X. Det kan handla om skilsmässa, ekonomi eller barn.

Paret söker samtidigt vägledning hos ett shariaråd. Där får kvinnan beskedet att hon enligt rådets religiösa tolkning bör acceptera Y.

Brittisk lag säger X.

Det religiösa normsystemet säger Y.

Familjen förväntar sig Y. Den religiösa miljön betraktar Y som moraliskt riktigt. Kvinnan känner kanske begränsat till sina civila rättigheter. Hon kan också känna till dem och samtidigt uppleva ett högt socialt pris för att hävda dem: konflikt med familjen, ekonomisk utsatthet, förlust av gemenskap eller religiös skuld.

Hon accepterar Y.

Ingen lag behöver ändras. Parlamentet behöver aldrig rösta om sharia. Ändå blev resultatet Y. Där ligger den verkliga frågan.

Storbritannien erbjuder ett intressant exempel. I folkräkningen 2021 identifierade sig omkring 6,5 procent av befolkningen i England och Wales som muslimer. I Birmingham var andelen 29,9 procent. Den geografiska koncentrationen skapar miljöer där religiösa institutioner och sociala normer kan få stor betydelse.

Den brittiska regeringens oberoende granskning av shariaråd uppskattade antalet i England och Wales till mellan 30 och 85. Nästan alla som använde råden var kvinnor och mer än 90 procent av kvinnorna sökte islamisk skilsmässa. Granskningen fann samtidigt exempel på diskriminerande praxis och situationer där kvinnor förväntades göra eftergifter för att erhålla religiös skilsmässa.

Här uppstår en paradox. Den sekulära staten erbjuder kvinnan rättigheten X. Hennes religiösa och sociala miljö leder henne mot Y. Om hon väljer Y av egen övertygelse uttrycker hon sin religionsfrihet. Om valet formas av okunskap, ekonomiskt beroende, familjetryck eller rädsla för social utfrysning förändras situationens innebörd. XXXXXXXXXX Formellt äger hon fortfarande X.

Praktiskt lever hon under Y.

Ett parallellt normsystem behöver varken polis, domstolsbyggnader eller statliga ämbetsmän. Dess kraft kommer från människors vilja att följa det och från konsekvenserna för den som väljer en annan väg.

Detta gör frågan betydligt större än själva shariaråden.

Föreställ dig en miljö där äktenskap, skilsmässor, familjekonflikter och ekonomiska uppgörelser allt oftare hanteras genom religiösa institutioner. Den nationella lagen ligger kvar som yttersta ram, samtidigt som vardagslivet i växande omfattning formas av ett annat normsystem.

Ju starkare den religiösa gemenskapen blir, desto större kan dess sociala auktoritet bli.

Geografisk koncentration förstärker denna möjlighet genom familjeband, institutioner, religiösa ledare och gemensamma kulturella förväntningar.

Resultatet kan bli ett samhälle där samma geografiska område rymmer två verkligheter. Den ena finns i lagboken. Den andra finns i människors vardag.

I USA blir motsättningen särskilt tydlig. First Amendment skyddar religionsfriheten och begränsar statens möjlighet att etablera religion. Fourteenth Amendment skyddar bland annat individens rätt till likabehandling och rättssäkerhet.

Samtidigt ger religionsfriheten människor stort utrymme att organisera sina privata liv efter religiösa övertygelser.

Det skapar en känslig balans. Staten skyddar människans rätt att följa sin religion. Samma stat måste också säkerställa hennes möjlighet att använda de civila rättigheter som tillkommer henne som individ.

Här ligger den avgörande frågan. Ett fritt samhälle mäts ytterst genom individens faktiska handlingsutrymme. Kvinnan i vårt exempel har rättigheten X. Frågan är om hon känner till den, förstår den och upplever sig fri att använda den.

Det är därför diskussionen om sharia i väst behöver flyttas från den enkla frågan om islamisk lag någonsin kommer att antas av parlamentet.

En mycket viktigare utveckling kan ske långt tidigare.

Religiösa normer kan få omfattande praktisk betydelse genom frivillig lydnad, social sammanhållning och gruppens auktoritet. Då kan stora delar av familjelivet formas efter sharia samtidigt som landets sekulära lagstiftning ligger kvar oförändrad.

Det kräver ingen revolution och ingen ändring av konstitutionen.

Det kräver människor som väljer Y framför X. Därför borde varje liberal demokrati ställa en grundläggande fråga:

Hur säkerställer vi att religionsfriheten också innebär friheten att välja bort religionens krav?

Svaret avgör om individens rättigheter lever i människors vardag eller främst i lagboken.