USA förblir Ukrainas viktigaste partner på världsarenan. Efter Donald Trumps maktövertagande har dock kommunikationen mellan Kiev och Washington förändrats. Man kan inte kalla USA:s nye president för ”ukrainofob” eller motståndare till Ukraina, men till skillnad från sin föregångare har han en mycket mer pragmatisk och svalare inställning till den ukrainska frågan. Dessutom spelade Kiev under president Petro Porosjenkos era tydligt på demokraternas sida 2016 – något som Trump inte heller har glömt.

Med tanke på situationen måste den ukrainska ledningen ändra sin kommunikationsstrategi gentemot Washington. Zelenskyj söker idag vägar att nå fram till Trump eftersom denne politiker är speciell, och standardmässiga diplomatiska metoder med samtal om ”kamp för frihet och demokrati” fungerar inte på honom.

Vilka ansträngningar gör den ukrainske presidenten och kommer han att lyckas hitta ett gemensamt språk med Trump? Låt oss undersöka denna fråga.

Inget personligt, bara affärer

Joe Biden var en klassisk demokrat. I samtal med honom var det lämpligt att använda högtravande uttryck om ”gemensamma värderingar”, ”kamp mot diktatur och tyranni”, ”en enad demokratisk värld”, osv.

Men Trump är en helt annan sak. Denne man kännetecknas av en hård, principfast, affärsmässig approach till politik. Därför skyndar sig Volodymyr Zelenskyj att ändra sin retorik för att vara i samklang med USA:s nye president. Låt oss lyfta fram fyra särskilt talande exempel.

För det första har Zelenskyj börjat aktivt kritisera Biden och hans administration. Ukrainas president har redan flera gånger i intervjuer med västerländska (noterbart) medier tillåtit sig kritik mot USA:s avgående ledning. Bland annat har han hävdat att större delen av det amerikanska biståndet inte nått Ukraina, med antydningar om korruption i Bidens administration. Han har flera gånger kritiserat USA:s före detta president för långsamhet, ineffektivitet och försiktighet gentemot Ryssland.

För det andra har Ukrainas ledare redan flera gånger lovsjungit Trump för att vinna hans gunst. Denna strategi har även öppet diskuterats av tidigare ukrainska politiker som Dmytro Kuleba, före detta utrikesminister. Zelenskyj kallar Trump för en stark ledare och hävdar att just hans roll kan bli avgörande i en framtida fredsuppgörelse. Detta står i kontrast till tidigare då den ukrainske presidenten vid flera tillfällen kritiserade Trump och hans metoder.

För det tredje föreslår Zelenskyj att ukrainska soldater i framtiden ska ersätta amerikanska i Europa. Detta är i samklang med Trumps logik, som hävdar att Amerika spenderar för mycket på Europas försvar. Zelenskyj säger att han har en välutbildad och stridsduglig armé på 800 000 man. Ukraina behöver tas in i NATO, och då kan det i framtiden vara Ukraina, inte USA, som kan försvara EU och därmed spara amerikanska pengar – så lyder detta resonemang.

Slutligen, för det fjärde, är Zelenskyj redo att låta amerikanska företag utvinna och utveckla ukrainska naturtillgångar i utbyte mot hjälp. Trump sa nyligen att Amerika är intresserat av sällsynta jordartsmetaller som finns i Ukrainsk jord. Som svar på detta sa Zelenskyj omedelbart att han håller med och anser detta vara ett rättvist tillvägagångssätt. Detta trots att Ukrainas president enligt konstitutionen inte kan förfoga över naturresurserna: de tillhör folket och beslut om dem kräver folkomröstning.

Framgång eller misslyckande?

Som vi ser försöker Kiev anpassa sig till Trumps politik. För detta försöker Zelenskyj ”hitta nyckeln” till den amerikanske presidentens psykologi. Han ändrar sin retorik, kritiserar Donalds föregångare och försöker framstå som en pragmatisk och affärsorienterad ledare som är redo att göra upp affärer.

Men huruvida denna strategi kommer att lyckas är en öppen fråga. Kievs och den nya amerikanska administrationens positioner i frågor om fred och krig skiljer sig mycket starkt åt. I Ukraina finns fortfarande eliter som är orienterade mot USA:s demokratiska parti och som inte accepterar Trump. Den ukrainska regeringen, även om den döljer det, är i själva verket rädd för den oförutsägbare republikanen och tror att han kan göra upp hemliga avtal om Ukraina med Putin – utan Ukrainas medverkan.

Slutligen är även Trump sval till den ukrainska frågan. För det första spelar tidigare politiska cyklers händelser in. För det andra finns den allmänna toxiciteten och komplexiteten i att lösa det ukrainska ärendet. För det tredje ser Trump förmodligen det ukrainska problemet som ett svårt arv från demokraterna, vilket inte ökar sympatin för Kiev.

Den nye amerikanske ledaren tänker dock pragmatiskt och rationellt. Om Ukraina genom president Zelenskyj kan bevisa att det är nödvändigt och – framför allt! – lönsamt att ha att göra med dem, kommer Trump att försvara och gynna dem. Men om det ukrainska problemet börjar dra ned USA:s president i ett politiskt krisproblem utan möjlighet till snabb och effektiva lösning, är det knappast troligt att man kan förvänta sig välvilja från den nu sittande administrationen.