KRÖNIKA. På tisdagen skrev Dagens Nyheters ledarskribent Susanne Nyström en ledare med rubriken ”Sluta stödrösta – onödiga partier måste ut ur riksdagen”(2/3). Enligt henne var åtta partier ”några för många, så en viss utgallring vore ingen förlust”. Den femtedel som stödröstar i valen skulle lägga av med det, och partier borde gå till val ett och ett utan att samsas i grupperingar.

Wow. Detta är politisk ingenjörskonst av värsta sort, ett von oben-tänkande som skaver och en slags riksdagsbyråkrati i stället för övertygelser och värderingar. 

Jag vill påminna om att det är enskilda medborgare som bestämmer i en demokrati, och om vi vill splittra oss i miljontals partier är det okej. Det är måhända inte en så smart strategi om man vill få igenom sin politik, men som liberal är jag alltid välkomnande hellre än mästrande. 

Men Nyström tänkte på konsekvenserna och hänvisade till statsvetaren Sören Holmberg som beskrev att ju mer fragmenterat partisystemet är, desto svårare blir det att skapa stabilitet. 

Stabilitet. Smaka på ordet. Det allra mest stabila vore väl om det var ett parti som tog hand om rubbet, eller? Jamenherregud, alla dessa små partifigurer som kutar omkring och tycker ditten och datten liksom… Jobbigt! Bring in Partiet. Kan vi förresten inte skrota alla olika politikerroller också och bara ha några stycken och därmed få mindre käbbel? Det blir mer stabilt och mindre debattigt om man slipper kompromissa med en massa oliktänkande. Skööööönt.

Ironi åsido är risken med att man vill pressa fram politiskt lugn och ro att mångfalden dämpas och folk tystas, kläms in i raka led. Behändigt kanske, för Dom som får bestämma, men kvävande. 

Vem är han att definiera vilka medier som behövs eller inte? Är inte det tittarna, läsarna och lyssnarnas sak att avgöra? 

Ett annat exempel på ensidighetsförespråkande var när skattefinansierade public serviceprogrammet SVT Kultur nyligen gjorde en analys av Bulletin. Kritikern Per Andersson sa i en video att ”Bulletin har gett sig på ett projekt som är oerhört svårt att genomföra och som är helt onödigt” (25/2). 

Onödigt? Jag är onekligen partisk som anställd av denna tydligen onödiga tidning, men formuleringen är anmärkningsvärd. Vem är han att definiera vilka medier som behövs eller inte? Är inte det tittarna, läsarna och lyssnarnas sak att avgöra? Om dessa redan är nöjda med befintligt utbud på marknaden blir vi utkonkurrerade. Annars inte. 

Vem skulle på ett liknande sätt komma på tanken att gapa om att det redan finns så många böcker att det inte behövs skrivas fler, att det är onödigt med fler klädmärken eller maträtter? Vi har ju redan falukorv och makaroner. Kebab???!!! Så onödigt! 

Yonna Waltersson, chefredaktör för Arbetet, menade något liknande när hon i januari twittrade: ”…vad är grejen med public service som tycks bjuda in Bulletinföreträdare till vartenda program? Om det är ngt det inte saknas folk av så är det borgerliga tyckonomer” (12/1).

Menade hon att SVT och SR kan nöja sig med ledarskribenter från exempelvis Svenska Dagbladet eller Expressen, att det inte behövdes några fler? Var startfältet fullt nu, så håll er undan nykomlingar? 

Hmm. Tänk om jag skulle säga till unga röda insändarskribenter att lägga av med skriverier, för medieplatserna är ockuperade av Göran Greider. Tokigt, va! Och inte så liberalt.

TEXT: CAROLIN DAHLMAN
Krönikör i Bulletin
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman 

Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.