Ingen kvinna ska tvingas vara fru
Carolin Dahlman
Krönikörer
Ingen kvinna ska tvingas vara fru
Foto: SVT 2012
Foto: SVT 2012

Att barn gifts bort och imamer i Sverige hindrar kvinnor från att lämna sina män gör mig rasande. Här ska minsann inga karlar bestämma över oss! 

26 Feb 2021 10:56
Uppdaterad:
1 Mar 2021 10:08

KRÖNIKA. Nyligen kom en bok om Miranda som bor på en ort i Kalmar län, rapporterade Dagens Vimmerby (14/1). Hon giftes bort som 13-åring i Iran. ”Miranda hade sett en man i stort skägg på bild. En kusin hon inte mindes att hon hade träffat. Ändå hade släkten parat ihop henne med den här gubben redan när hon föddes och när hon var åtta var familjerna överens.” I boken berättar hon hur våldtogs på bröllopsnatten. ”Hon ville inte. Hon tyckte han var avskyvärd. Hon blödde och grät”. 

Hon var tretton år.

I Sverige har politiker och myndigheter hanterat sedvänjan med barn- eller tvångsäktenskap med grotesk likgiltighet. Socialstyrelsen skapade rabalder när den 2018 gav ut broschyren ”Information till dig som är gift med ett barn”. Unga försvinner fortfarande från svenska skolor i anslutning till lov och först 2019 slutade Sverige erkänna utländska barnäktenskap. Ingångna månggiften erkänns fortfarande. 

Det behövs mer tydlighet och omsorg – via lagar och kunskapsspridning.

Kärlek och äktenskap borde vara något vackert, men blir för många av de kvinnor som lever i hederskulturer tyvärr ofta både påtvingat och omöjligt att ta sig ur. 

I höstas berättade SVT Nyheter (30/11) om ”Leyla” som skiljde sig från sin man enligt svensk lag för tio år sen, men som enligt islamisk rättstradition i hemlandet Irak ändå tvingades vara gift eftersom hennes man vägrade skilja sig. Få imamer som verkar här i Sverige går nämligen med på att upplösa äktenskap religiöst om det bara är kvinnan som vill loss. 

Skilsmässa får man i Sverige via tingsrätten, men enligt muslimsk tradition är det inte lika enkelt. Maken kan skilja sig genom att säga att han vill det tre gånger, men frun är för evigt fast hur högt hon än skriker. 

Kvinnan har inga rättigheter och det är orättvist”, berättade ”Leyla”.

Många muslimska kvinnor tycks hårt hållna och tvingas finna sig i en del begränsningar. 

Tankesmedjan Pew Research Center genomförde 2008–2012 en attitydundersökning bland 38 000 muslimer i 39 länder i Afrika, Asien och Europa. I de flesta länder menade visserligen en knapp majoritet att skilsmässa kan accepteras, men en knapp majoritet är svagt; det betyder ju att nära hälften inte accepterar. 

2012 filmade SVT:s Uppdrag granskning med dold kamera samtal mellan en kvinna och imamer i sju moskéer samt spelade in telefonsamtal med tre. Kvinnan låtsades söka hjälp på grund av att hennes make gift sig med en yngre kvinna samt misshandlat henne.

6 av 10 avrådde henne från att gå till polisen. I stället skulle hon enligt en vara tålmodig och enligt en annan ge mannen mer kärlek. I stället för polisanmälan skulle hon säga till sin man: ”förlåt att jag har gjort något dåligt”. Hon fick höra: ”Den riktiga kvinnan, när hennes man är arg, håller hon honom i handen och säger förlåt, jag kan inte sova tills du är nöjd med dig”. Enligt en imam var det inte att slå om hon bara fick stryk en gång om året.

I 9 moskéer menade imamen att en man har rätt att gifta sig med flera. 6 av 10 menade att kvinnan var skyldig att ha sex även mot sin vilja. En berättade att en kvinna bara fick säga nej när hon är sjuk eller hade mens.

Så varför demonstrerar inte ilskna och förtryckta muslimska kvinnor på gatorna, bränner sina burkor och kräver rättigheter? Svaret är nog dels att det självklart inte är alla muslimer som slaviskt följer kultur eller religiösa regler, och dels att den som är hårt hållen med socialt tryck till slut kan acceptera och till och med omfamna ofriheten. 

I hederskulturer – som ofta men inte alltid är kopplade till islam – är kvinnor i regel inte blott offer utan även förövare. Mamman är ofta den som ser till att flickorna behåller sin kyskhet. I nästan alla 39 undersökta länder i Pews, som Forskning och Framsteg skrev om (5/8 -13), ansåg majoriteten av såväl kvinnor som män att en hustru alltid måste lyda sin man.

Men även om inte alla aktivt söker frihet kan vi som inser värdet av självbestämmande ställa oss på kvinnornas sida och inge dem styrka. Peppa i skolan. Informera om rättigheter i samhällsorientering och SFI. Lagstifta bort ofrihet där man kan. 

Och ge tusan i att med skattepengar stötta verksamheter som styr i fel riktning. Samtliga moskéerna i UG:s program fick bidrag av feministiska Sverige. Bra jobbat…

TEXT: CAROLIN DAHLMAN
Krönikör i Bulletin
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman 

Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.